Hon rustar kommuner inför bärsäsongen

Brottsoffer utanför kommunhuset, undermåliga ­boenden och utsatta barn. Bärindustrin sätter ­kommunerna under hårt tryck. ”Förbered er”, råder Eva Norlin, regionkoordinator mot människohandel.

Hon är är van att jobba med utsatta men blev otroligt illa berörd när hon träffade bärplockare i fjol.

– De var helt slut, otroligt stressade, säger Eva Norlin.

Konferensrummet i Örnsköldsviks kommunhus är fullsatt av folk från socialtjänstens olika delar och några medarbetare från enheten för miljö och hälsa.

→ Jagar personal – erbjuder 10 000-tals kronor

En bild på ett blåbärsris inleder Eva Norlins powerpoint. Snart framgår det varför bären kallas ”blood berries” i Thailand. En pyramid som illustrerar begreppet arbetskraftsexploatering har slaveri högst upp.

Människohandelskartellerna och deras ombud fick oss att tro att vi skulle tjäna mellan 100 000 och 200 000 baht (30 000–60 000 kronor, red:s anm) på tre månaders arbete i Sverige. Men 80 procent av de thailändska bärplockarna återvände hem skuldsatta.

Så skriver 250 bärplockare i ett brev till den svenska regeringen, daterat den 30 januari i år.

Förra årets bärsäsong var kaosartad och en förundersökning om brott med lika många målsägande ligger nu hos Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.

Eva Norlin är anställd av Umeå kommun men det är Jämställdhetsmyndigheten och länsstyrelserna i norra Sverige som finansierar hennes uppdrag som en av landets 14 regionkoordinatorer mot prostitution och människohandel. De senaste åren har bärplockarna tagit alltmer av hennes och kollegernas tid.

Hon berättar hur branschen har förändrats:

– Många av oss häruppe som var med under 70- och 80-talen har tjänat extrapengar på att plocka och sälja till lokala bäruppköp. Sedan hade vi en period när det kom bärplockare från Östeuropa. Och när charterresorna började gå till Thailand träffade svenska män thailändska kvinnor som kom hit, såg alla bär och tog över släkt och vänner för att plocka.

Med tiden blev det en hel bärindustri. Sedan 15 år är upplägget att svenska bärföretag hyr in plockare från thailändska bemanningsföretag. Det svenska företaget ska se till att det finns kost, logi och bilar. Det thailändska ordnar med visum, flygresan och betalar ut lön. Omkostnaderna får plockarna betala.

– De kan vara skyldiga bemanningsföretaget 30 000–40 000 kronor redan när de kommer hit. Det vore kanske inte så problematiskt om det handlade om en professor eller doktorand som ska vara i Sverige i två år. Men här pratar vi om fattiga risbönder som inte alltid förstår vad de skriver under och bara har ett par månader på sig att tjäna ihop pengarna, säger Eva Norlin.

Kommunal har avtalsrätten på området och bemanningsavtalet ska tillämpas. Där är garantilönen cirka 24 000 kronor i månaden.

– Problemet är att många har skuggkontrakt med bemanningsföretagen, där den avtalsmässiga lönen är ersatt av ackordslön. Det är detta och de stora skulderna som gör att de måste jobba så väldigt mycket, säger Eva Norlin.

I Thailand kallar en del de svenska blåbären för ”blood berries”.

Eftersom plockaren får betalt först två veckor efter att hen kommit hem är det näst intill omöjligt att följa hur mycket pengar det blir kvar för den enskilde.

Det är ett lotteri, enligt henne. En del plockare hamnar hos seriösa företag och kommer hem med så mycket att de upplever att det var värt resan och det hårda arbetet. Andra är utblottade.

I Sverige togs vi till överfulla förläggningar där våra pass konfiskerades. Cheferna och lägerpersonalen sa att vi måste plocka minst 60–70 kilo varje dag för att betala av våra skulder. Vi lämnade förläggningen mellan fyra och sex på morgonen och återvände mellan åtta och tio på kvällen. Då stod vi kö för att väga våra bär och för att duscha innan vi gick till sängs vid midnatt.

De thailändska bärplockarna står för en tredjedel av alla svenska arbetstillstånd till medborgare utanför EU/EES. Förra året utfärdade Migrationsverket 6 594 tillstånd till gruppen. Ändå går de under radarn i Sverige och deras villkor problematiseras inte.

– Man utgår ifrån att de vill jobba så här mycket. Men det fria valet kan vara ett val under galgen för den som är fattig, säger Eva Norlin.

Hon anser att det behövs en översyn av systemet. Vi borde till exempel börja tillämpa ”employer pays principle” som säger att migrantarbetare inte ska behöva skuldsätta sig för att komma hit och arbeta.

Vid sidan av thailändarna har det hela tiden funnits ”fria” plockare i svenska skogar. Det är EU-migranter från Östeuropa som är ännu mer utsatta då de saknar både arbetsgivare och arbetstillstånd. På senare år har många kommit inom ramen för den organiserade brottsligheten.

I år är oron stor att det ska komma fler fria plockare än förra året. Det beror på att viseringarna och tillstånden till den thailändska gruppen försenats till följd av missförhållandena förra året. En lucka har skapats.

– Med de fria plockarna kommer bosättningar, nedskräpning och farlig eldning i skogen. Genom åren har många haft med sig barn som bär sommarkläder och flipflops fast det kan vara minusgrader på nätterna. Allmänheten hör av sig, säger Eva Norlin.

Söderhamn har haft stora problem med olagliga bosättningar och 2020 dök ett hundratal bulgarer upp i Vidsel i Älvsbyn. De hade blivit lovade boende av dem som lockat dem till platsen men vid ankomsten var fastigheterna utdömda. Året därpå dumpades cirka 50 personer på en parkeringsplats i Älvsbyn och blev kvar där tills myndigheterna grep in.

– Kommunerna är ansvariga för att ge skydd till alla brottsoffer som påträffas inom deras gränser. Det är såklart en jätteutmaning för en liten kommun, säger Eva Norlin.

Eva Norlin

Men sedan augusti förra året kan kommunerna ansöka om 30 dagars ”uppehållstillstånd för betänketid” för misstänka brottsoffer för människoexploatering. Om det beviljas får man ersättning från staten för alla kostnader under stöd- och skyddsprocessen.

Eva Norlins råd till socialsekreterarna och miljöinspektörerna som samlats i Örnsköldsvik är att ta kontakt med bärföretagen, inspektera boendeförläggningar och ha delegationerna klara om de påträffar brottsoffer.

– Gör detta nu, inte när plockarna är här.

Även thailändska plockare sover i skogen – för att hinna jobba några extra timmar när det är dåliga bärår eller för att bensinen – som de ibland själva måste betala – är dyr. Förra året gick bilar sönder vilket ledde till stor oro för hur man skulle få ihop sin ackordslön.

– Visst, det är dåligt för bärföretagen när bilen står still men för plockarna är det en katastrof. För att hinna plocka gick de flera mil med bärsäckarna på ryggen och arbetade fast de var sjuka, berättar Eva Norlin.

Vi åt oss sällan mätta. Vi var tvungna att tillaga älginälvor från jaktlagen och trafikdödade djur över öppen eld i skogen. Vid slutet av säsongen hade de flesta av oss tappat 5–15 kilo i vikt.

Då hade kostnaden för resan och vistelsen i Sverige stigit. Även de av oss som hade lyckats plocka fyra till fem ton återvände tomhänta och till en ”bärskuld” på tiotusentals baht.

Pengarna är en del av exploateringen, arbetstiderna en annan.

– Det finns inga andra med arbetstillstånd som kan jobba 16 till 20 timmar utan att någon lyfter på ett ögonbryn. Är det här en grupp som ska omfattas av arbetstidslagen eller inte, frågar Eva Norlin retoriskt.

De thailändska bärplockarna fick hjälp av Frälsningsarméns antitrafficking-centrum att skriva sitt brev. De anser att de utsatts för en modern form av slaveri och ber om hjälp med att få rättvisa och kompensation.

Än har de inte fått svar från regeringen.