Turisterna spräcker schemat för hemtjänsten på Gotland

Porsche efter porsche. Bilkön till Fåröfärjan spräcker hemtjänstpersonalens schema under somrarna. Arbetsmiljön inom omsorgen på Gotland är tuff. ”Det är tur att jag har ett helt gäng otroliga medarbetare som är flexibla”, säger hemtjänstchef Sanne Jakobsson.

Fler har valt att semestra i Sverige under pandemin och Gotland är ett av de resmål där trycket ökat rejält. Förra sommaren dubblerades till och med befolkningen under några veckor.

Turismen skapar jobb och pengarna som besökarna sätter sprätt på landar till stor del i gotlänningarnas fickor. Men debatten är het i lokaltidningen: Hur många turister tål Gotland? Överfulla papperskorgar, enorma bilköer till Blå lagunen, nedtrampade fridlysta orkidéer, bostadspriser i Stockholmsnivå, svårigheter att rekrytera omsorgspersonal och vattenbrist.

Svårt rekrytera personal till omsorgen

Det är slagsmål om arbetskraften på ön. I synnerhet märks det inom omsorgen. Många tycker att erbjudandet att tillbringa sommaren med att sälja glass på äventyrsparken Kneippbyn, vars ledord för de anställda är HEPP – Happy, Engagerad, Personlig och På tå – är mer lockande än att dra på stödstrumpor och duscha äldre personer.

– Rekryteringen är extra svettig i år. Det är en nätrullare att vi klarar det. Företagen inom turismen konkurrerar om samma arbetskraft, säger Roger Nilsson, HR-chef på socialomsorgsförvaltningen.

Lockar med 25 000 kronor

Regionens bemanningsenhet testar olika lockbeten – allt från betald överresa till subventionerat boende och längre anställningstid.

Senaste raggningstricket: Ett sms-utskick till ett stort antal pensionärer som tidigare arbetat inom omsorg med erbjudande om 25 000 kronor om de jobbar fyra sammanhängande veckor.

Sanne Jakobsson, hemtjänstchef över norra Gotland, känner oron flåsa i nacken. Våren är långt gången och fortfarande saknas 150 av 350 vikarier till omsorgen.

– För åtta-nio år sedan var semesterplanen klar till 90 procent redan i februari. Nu kan vi gå in i sommaren utan att bemanningen är satt. Det är tur att jag har ett helt gäng otroliga medarbetare som är flexibla, säger Sanne Jakobsson.

”När någon är 98 kan man inte säga nej”

Hon och Sylvia Åkerblom, teamledare för området Fårö/Fårösund, sitter vid köksbordet inne i på kontoret i Fårösund och pratar om hur bemanningen ska lösas. Ofta känns det som ett tusenbitarspussel med bara himmel och hav.

– Nyss ringde biståndshandläggaren och frågade om vi kunde hjälpa en ny kvinna redan på lördag, säger Sylvia Åkerblom.

– Jag var schysst och sa att vi skulle ordna det, fast vi egentligen behöver mer framförhållning. Men när någon är 98 år kan man inte säga nej.

Har någon behov av hemtjänst, så måste regionen lösa det. Fårö och Fårösund är lite speciellt. Det kommer många sommargotlänningar och vissa behöver hemtjänst. Senast två veckor innan brukaren anländer måste ansökan vara inne.

– Fast ibland hör någon av sig först när de sitter på färjan över. Då är vi tvungna att säkra upp med grundläggande hjälp, säger Sanne Jakobsson.

Svår belastning på färjorna

I dag ska hon ta färjan över till Fårö för att göra hembesök. Färjan är ett kapitel i sig och spräcker hemtjänstpersonalens scheman med jämna mellanrum. Trots att sommaren ännu är avlägsen ringlar kön lång – Porsche efter Porsche anländer, det verkar vankas bilträff på Fårö.

– Förr började turistströmmen en bit in i juni. Nu är det svårt att komma med färjan redan i maj. Missar du en färja, då sitter du fast en halvtimma.

På somrarna har Fåröbor, taxi och hemtjänsten en vip-fil till färjan. Men även där kan det bli kö.

– Det krävs framförhållning. Man får vara i god tid för att ta höjd för att det är många i Fårökön.

Sanne Jakobsson, hemtjänstchef över Norra Gotland, och Sylvia Åkerblom, teamledare för området Fårö/Fårösund, kämpar med sommarbemanningen.

Mycket är slitsamt i omsorgen. Men det finns också belöningar.

– Vi har en otrolig arbetsmiljö. Att köra längs kusten på Fårö när vattnet glittrar, det är verkligen speciellt. Det uppskattar mina medarbetare.

Trots att turisterna ställer till en del problem, så menar Sanne Jakobsson att gotlänningar över lag välkomnar dem.

– Det är en stor del av vår ekonomi. Jag känner inte att det är något negativt. Utan turismen skulle vi inte ha restauranger och gårdsbutiker – det kommer oss bofasta till del också.