Ett år med corona: På liv och död

Från att intensiven började fyllas av dödssjuka till de första doserna vaccin. Sällan har ett arbetsår varit så utmanande och påverkat så många yrkesgrupper som coronaåret 2020 gjort. Följ med några av dem under året som gått.

Febrauri 2020

Kaos när intensiven fylls med covidsjuka

”Jag har aldrig känt oro för att smittas, vi har varit noga med att följa de råd vi fått, stannat hemma vid symtom och använt den skyddsutrustning vi tilldelats”, säger Linn Åsell, medicinsk sekreterare.

 

Linn Åsell, medicinsk sekreterare, Infektions-IVA, Östra sjukhuset som tillhör Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

”I februari kom den första patienten till oss med bekräftad covid. Just då kände man en viss ovisshet eftersom vi inte visste så mycket om sjukdomsförloppet, så till en början lades alla in. Det blev snabbt ett högt patientinflöde och i början var det mycket kaos. Många försämrades snabbt och blev intuberade, det innebär att patienten sövs ner och en tub förs in i vanligaste fall via munnen ner i luftstrupen vilket skapar en fri luftväg och ser till att man har en stabil syresättning.

För mig blev det mycket nytt administrativt arbete och nya rutiner. Det höga in- och utflödet av patienter under våren gjorde att vi medicinska sekreterare behövde få in mycket information snabbt i våra journalsystem. I flera månader jobbade vi mycket övertid och helger, vi ville göra vad vi kunde för att situationen skulle vara hållbar.

Det är svårt att komma ihåg allt från tiden när det var som mest intensivt.

Det är svårt att komma ihåg allt från tiden när det var som mest intensivt. Ett vanligt år har vi ungefär 130 nya intensivvårdspatienter varav drygt 20 intuberas, men mellan mars och februari tog vi emot cirka 500 patienter, varav drygt 300 intuberades och kopplades till respirator.

Trots allt har det varit ett nära samarbete mellan all personal. Alla har gjort sitt bästa. Men vi är många som är trötta nu och vill att pandemin ska vara över.”

 

April 2020

 

Varslas när flygen inte längre lyfter

Trafikassistenten Patrik Rohdin vid Jönköpings flygplats varslades i oktober. Men trots det har arbetsgivaren sett till att han fått en utbildning. Nu jobbar han som säkerhetsvakt på nätterna.

Patrik Rohdin, trafikassistent vid Jönköpings flygplats.

”Läget förändrades snabbt när pandemin slog till. Först ställdes alla utrikesresor in, sedan inrikesresorna. Jag kände en oro över att bli av med jobbet men kunde andas ut när jag blev permitterad i april.

Permitteringen har legat på 60-80 procent av min tjänst på 75 procent, men i oktober fick jag reda på att jag varslats med sex månaders uppsägning.

Stämningen på jobbet har varit upp och ner bland oss som permitterats. Jag har fått en del nya arbetsuppgifter, och arbetsgivaren har sett till att jag fått en utbildning så att jag kan jobba som säkerhetsvakt på nätterna. Det är fint att de satsar på en trots allt, jag ser det som ett kvitto på att de är nöjda med mig.

Det har varit en tuff och tråkig höst, men jag fokuserar på det positiva.

Det har varit en tuff och tråkig höst, men jag fokuserar på det positiva. Tidigare i livet har jag kämpat med depressioner, så jag vet hur mycket ork som äts upp av att man är negativ.

Att bli permitterad har gjort att jag kunnat vara mer med min dotter och den långa uppsägningstiden har skapat ett bra handlingsutrymme för att hitta ett annat jobb. Omställningsfonden hjälper mig och planen är att ta lastbilskörkort för tungt släp. Jag trivs som fisken i vattnet på flygplatsen och kanske blir jag återanställningsbar med min nya behörighet som lastbilschaufför. Om inte annat så vet jag att jag passar utmärkt att jobba inom kundservice.”

 

Maj 2020

 

 

Kistorna står i kö utanför krematoriet

Krematoriemästare ­Lasse Blixt och hans ­kollega jobbade elvatimmarspass i två månader för att klara trycket förra våren.

Lasse Blixt, krematoriemästare vid Nyköpings krematorium.

”Förra våren var väldigt intensiv. Toppen kom i april-maj, då hade vi kö utanför krematoriet. Det var kistor överallt, även i vårt visningsrum.
Vi hyrde in en speciell kylcontainter och beställde extra bockar som vi kunde placera kistor på.

Jag och min kollega bestämde oss för att jobba elvatimmars pass. Vi ville inte gå in och jobba helger utan valde hellre att börja klockan sex på vardagarna och sluta vid fem. Det var vårt egna beslut, vi har en väldigt bra chef som stöttar oss när vi behöver, men som ger oss utrymme att själva ta beslut. Det uppskattar jag mycket.

Man går in i en yrkesmässig roll och gör sitt jobb för att varje individ ska få ett värdigt slut.

Normalt har vi sex kremeringar per dag. Men under maj hade vi nio, det är max för vad ugnen klarar. Den måste nämligen kylas ned mellan varje insättning för att inte ta stryk.

Efter två månader så lugnade det ner sig lite och vi kunde ta ut extra ledigt.

Sommaren och hösten blev relativt normala, vi har nog klarat oss ganska bra här i Nyköping jämfört med storstäderna.

När jag ser tillbaka på året tycker jag att det har funkat bra att jobba, trots omständigheterna som varit.

Man hamnar i en slags rutin. Det går inte att stanna upp och känna efter, utan man går in i en yrkesmässig roll och gör sitt jobb för att varje individ ska få ett värdigt slut.”

 

November 2020

Får särskilt uppdrag att spåra smittade

Kristina Drotz är smittspårare vid en vårdcentral i Norrtälje. Samtalen görs från ordinarie arbetsplatsen på vårdbolaget Tiohundra. ”Många är tacksamma över att jag ringer”, säger hon.

Kristina Drotz, smittspårare vid en vårdcentral och medicinsk sekreterare på vårdbolaget Tiohundra, Norrtälje.

”Som smittspårare ringer jag till de som coronatestat sig vid en vårdcentral här i Norrtälje och som fått ett positivt resultat.

En del blir väldigt förvånade eftersom de inte haft några symtom, de är smittbärare utan att veta om det och på så sätt är corona en lömsk sjukdom. Men de allra flesta har misstänkt att de blivit smittade.

En del är väldigt ensamma och de måste få ventilera sig.

Under samtalet får de berätta om när de fått symtom och hur de kan ha blivit smittade. Sedan antecknas allt i en journal och jag gör en smittskyddsanmälan – eftersom corona går under smittskyddslagen. De som testats negativt skickar jag brev till.

Det är ett väldigt intressant och roligt jobb eftersom jag får prata med så olika människor varje dag. Många är tacksamma över att jag ringer, speciellt de äldre som varit isolerade länge. Det kan bli långa samtal om väder och vind, men jag tar mig alltid tid för dem. En del är väldigt ensamma och de måste få ventilera sig.

Jag har jobbat med smittspårning sedan i november och i våras hjälpte jag till med materialförsörjning på Norrtälje sjukhus. Normalt är jag medicinsk sekreterare på ett vårdbolag, men eftersom jag är undersköterska i botten har jag lånats ut. Det känns jättebra att dra mitt strå till stacken och hjälpa till.”

 

November 2020

Inneidrotten läggs på is

Pandemin har gjort att Ulf Nenzén, anläggningsansvarig, och hans kolleger tvingats tänka nytt. De har bland annat anlagt skridskobanor utomhus eftersom ­ishallen är stängd.

Ulf Nenzén, anläggningsansvarig fritid, Vilhelmina kommun.

”Vilhelmina är en liten kommun på 6 000 invånare så när vi behövde stänga sporthallarna, simhallen och ishallen i november så drabbade det oss väldigt hårt. Det blev ett otroligt begränsat utbud av aktiviteter kvar, och det har varit tufft, framför allt för ungdomarna. Jag ser stora risker för psykisk ohälsa när man slutar med idrotten.

Men fördelen med pandemin för oss som jobbar är att vi har fått tänka utanför boxen och hitta nya alternativ för att kunna erbjuda våra invånare en schysst fritidsverksamhet. Därför har vi – tillsammans med föreningslivet – anlagt skridskobanor utomhus och pulkabackar. Det har varit otroligt populärt, folk hungrar ju efter aktiviteter just nu.

Jag ser stora risker för psykisk ohälsa när man slutar med idrotten.

Vi har också satsat mer på våra ordinarie utomhusaktiviteter som att ta fram skidspår för längdåkare och pista backarna för de som åker alpint. Så vi i personalen har haft fullt upp trots att flera verksamheter varit stängda. Det är fördelen med att jobba i en liten kommun, personalen kan det mesta. De har varit fantastiska, ställt upp och gjort det bästa av situationen. Så vi har haft en positiv stämning på jobbet trots pandemin.

I januari fick vi beskedet att restriktionerna kan lätta, i alla fall för de yngre barnen. Jag hoppas det lättar ännu mer snart så att vi åtminstone kan öppna ishallen.”

 

Januari 2021

Äntligen kommer vaccinet till de äldre

”Det har varit ett hektiskt år, men jag känner sådan tacksamhet gentemot mina duktiga medarbetare som hela tiden ställt upp”, säger Pia Dafgård.

Pia Dafgård, enhetschef vid korttidsenheten på Rosenhälls äldreboende i Uddevalla.

”Flera på jobbet kände ’yes, äntligen är det här’ när vaccinet kom till oss i början av januari. Det känns så skönt att vi snart kan få andas ut och återgå till det normala. Vi har tre avdelningar på äldreboendet och en kortidsenhet som jag är chef för. Brukarna på min enhet får vaccin senare då vi går under hemtjänsten.

Jag tar med mig många lärdomar från året.

Första gången vi fick in covid var i påskas. Just då hade jag många obesvarade frågor i huvudet: hur illa kommer det att bli, hur snabbt sprider det sig? Jag gjorde mig redo och hämtade arbetskläder för att snabbt kunna hoppa in och hjälpa medarbetarna om det behövdes.

Under våren var det riktigt hektiskt. Vi fick många nya rutiner och medarbetarna var oroliga. Många ville ha bättre skyddsutrustning, som till exempel skyddsmasker som sjukvårdspersonalen har. Men de riktlinjerna hade inte vi. På en enhet blev det skyddstopp på.

I höstas flöt arbetet på bra, men strax innan julafton fick vi in smittan på nytt. Jag kände sådan hopplöshet när jag fick reda på det, jag hade förberett med ledighet för medarbetarna och själv åkt på semester, men fick snabbt dra igång med en smittspårning.

Jag tar med mig många lärdomar från året, som att vi framöver ska ha skyddsutrustning även när vi hanterar magsjuka och influensa.”