Här stannar socionomerna kvar länge

Socionomer har ofta alarmerande dåliga arbetsvillkor, visar ny forskning från Örebro universitet. Därför byter de jobb ofta. Men i Skellefteå har man lyckats vända trenden.

I många år har det varit känt att personalomsättningen bland socionomer, särskilt de som arbetar som socialsekreterare i kommuner, är hög. Orsaken är att det ofta är extremt krävande tjänster och att många byter jobb i hopp om att arbetsvillkoren ska vara bättre någon annanstans. Ny forskning från Örebro universitet bekräftar den bilden.

En rapport, som främst bygger på svar från ett representativt urval av alla socionomer i landet som tog examen 2012, visar att endast en femtedel var kvar på sitt första arbete fem år efter avslutade studier. Av de övriga hade 70 procent bytt jobb minst tre gånger under de första fem åren i yrket.

– Allt socialt arbete grundar sig på att man bygger och skapar hållbara och förtroendefulla relationer. Hur ska man kunna göra det om man flyttar på sig så ofta?, undrar Anders Bruhn, professor emeritus i socialt arbete vid Örebro universitet.

Hög arbetsbelasting gör att många byter

Svaren visar att det inte är någon karriärsstrategi, utan handlar om att man trängs ut av dåliga arbetsförhållanden. Arbetsbelastningen är för hög, ledarskapet brister och mentorsprogrammen saknas eller fungerar inte, konstaterar Anders Bruhn.

– Sammantaget är det oerhört allvarligt, säger han.

Men i Skellefteå har man inte alls de här problemen. I snitt stannar medarbetarna på Individ och familjeomsorgen i sex år. Hanna Robertsson är den som arbetat kortast tid och har jobbat i tio månader. Hon handlägger ärenden som gäller barn och unga och berättar att det betyder mycket för henne att de alltid arbetar två och två med ett ärende.

– Som ny är det en fantastisk möjlighet. Jag får chansen att jobba med alla i gruppen och behöver aldrig stå ensam med ett beslut, säger hon.

Hon har inte fått någon mentor, men känner att hon aldrig stör med sina frågor och kan vända sig till flera personer.

Hanna känner trygghet i gruppen

– Jag har en stor trygghet i gruppen. Det är många som är riktigt vassa och som har varit här länge. De har ofta stött på samma typ av ärenden som jag handlägger och jag kan vända mig till dem för att diskutera fram olika lösningar. De vet också var man ska vända sig för att få mer information. Det finns en enorm kunskap här.

Personalgruppen består av 18 personer och leds av enhetschef Elin Löfroth, som jobbat i kommunen i 30 år.

– Jag har medarbetare som jobbat mellan 25 år och tio månader. I en av mina arbetsgrupper är det tre personer som jobbat tillsammans i tio år.

Men frågan är varför så många socionomer väljer att stanna i den västerbottniska industristaden?

"Unikt med öppenvård i egen regi"

– Det blir lite av ett självspelande piano. Vi har en bra kultur här och då blir det en positiv spiral. Sedan finns det en geografisk förklaring också: det är svårt att pendla från och till Skellefteå vilket gynnar oss, tror Elin Löfroth.

En annan orsak är att öppenvården, som de utredande socialsekreterarna hänvisar till, sköts av kommunen själv och inte av en privat aktör. Det minskar krångel och byråkrati mellan beställare och utförare, anser Elin Löfroth.

– Det är lite unikt att ha öppenvård i egen regi och det underlättar väldigt mycket. Det kan annars hända att det sipprar in ekonomiskt tänk i handläggningen. Som handläggare ska man inte behöva sitta och fundera över de ekonomiska aspekterna i ett ärende, slår hon fast.