Visslade och blev skurk på jobbet – men hjälte utanför

Ingrid Leirnes visslade om smittskyddet på sin arbetsplats och blev bestraffad. Ett år senare har hon vunnit mot Region Västerbotten. Det har inte varit något bra år men hon ångrar sig inte.

”Nu ska du få höra Fröken visselblåsare, du har yttrandefrihet. Men den ska vara faktabaserad. När den inte är faktabaserad så faller det under epitetet förtal”.

”Du har gjort ett stort stort övertramp.”

Det har gått ett år sedan Ingrid Leirnes blev utskälld av sina två närmaste chefer på hälsocentralen i Bureå där hon är medicinsk sekreterare.

Nu sitter hon framför sina barns teckningar vid köksbordet, rik på erfarenheter hon inte önskar någon. Citaten är från ett av de fyra möten hon spelade in förra våren.

– Det kändes som en avrättning, alla härskartekniker du kan komma på.

Skrev inlägg på Facebook

Arbetsledningen hade, enligt henne, varit hierarkisk och kritikkänslig redan tidigare, men problemen började på riktigt den 5 april 2020.

Då skrev Ingrid Leirnes, som var arbetsplatsombud och skyddsombud, ett inlägg i den slutna Facebookgruppen för förtroendevalda i Vision. Hon ville veta hur andra arbetsgivare såg på sjukfrånvaro i coronatider eftersom beskedet på hennes arbetsplats var att man kunde jobba med milda förkylningssymtom enligt regionens dåvarande riktlinjer.

– Jag hade tagit upp frågan med min närmaste chef flera gånger, men fått till svar att det inte gick att bedriva någon verksamhet om alla skulle vara hemma för minsta lilla.  Av de upprörda reaktionerna i förtroendevaldagruppen förstod jag att hur knäppt det var, berättar Ingrid Leirnes.

Verksamhetschefen för hälsocentralen fick kännedom om Facebookinlägget och kallade till ett möte.

– Där fick jag höra att inlägget var otroligt olämpligt och att jag inte skulle ha någon kontakt med facket. Det spelade ingen roll att det var en sluten facklig grupp.

Började spela in

Dessa samtal finns inte dokumenterade men nu började Ingrid Leirnes ha telefonen på inspelningsläge i fickan när hon kallades till möten med cheferna.

– Jag var aktiv inom kvinnojouren i Skellefteå en kort period och gick då på föreläsningar om hur man hanterar att ord står mot ord. Rekommendationen från rättsväsendet är att utsatta kvinnor ska fota blåmärken, skriva dagbok och gärna spela in samtal. Det var det tänket jag hade, jag kände att jag måste ha bevis om jag behövde prata med en högre chef.

Den 25 april skrev hon igen – denna gång en insändare i tidningen Norran. Anledningen var att sjukvårdsdirektören i Region Västerbotten vid en pressträff två dagar tidigare uttalat att ingen behövde vara rädd att smittas av covid-19 vid regionens vårdinrättningar.

Eftersom ingenting hade ändrats på hennes egen arbetsplats skrev Ingrid Leirnes bland annat:

”… gör allt i din makt för att undvika att söka vård. Varför? Personal jobbar trots förkylningssymptom. Folkhälsomyndigheten råder alla att stanna hemma vid symtom, men de råden följs inte.”

– Många äldre läser tidningen och de behövde få veta. Och så skrev jag under med mitt namn för att ge det lite mer tyngd. Jag kanske inte är normalt funtad men jag såg inga som helst problem med det, säger hon.

Tog hjälp av facket

”Det här är ingenting som behöver förhandlas, just nu passar det inte att du jobbar i Bureå.”

”Du kan fara till Ursviken och sitta där i ett eget litet rum”.

Beskedet från cheferna gavs inför hela personalen på första morgonmötet efter insändaren. I Ursviken ligger Bureås systercentral och dit flyttades hon samma dag.

– Det var inte tal om att prata om innehållet i det jag skrivit eller hälsocentralens policy. Det kändes som en bestraffning. Jag var helt chockad, säger Ingrid Leirnes.

Nu tog hon kontakt med Vision i Region Västerbotten. Facket lämnade in en framställan om tvisteförhandling och begärde skadestånd för kränkande behandling, repressalier mot förtroendeman och grova brott mot yttrandefriheten.

Regionen ansåg, enligt förhandlingsprotokollet, att förflyttningen av Ingrid Leirnes stred mot god sed och att delar av händelseförloppet hade kunnat hanteras på ett bättre sätt. Men man gick inte med på ett det var ett brott mot lagar eller avtal.

Blev sjukskriven

I början av oktober gick tvisten vidare till central förhandling mellan Vision och Sveriges Kommuner och Regioner. Samtidigt fick hälsocentralen nya chefer och Ingrid Leirnes kunde återvända till Bureå.

Men där var allt som hänt obearbetat och hon kände sig utfryst.

– Jag upplevde att många av arbetskamraterna var missnöjda med vad jag gjort, att de kände sig utpekade av insändaren och tyckte att den minskat förtroendet för vårdcentralen. Då orkade jag inte mer.

Hon blev sjukskriven nästan direkt och gick hem och sov i två månader.

– När jag kom tillbaka sa jag att om vi inte börjar prata – på mina villkor till att börja med – kommer jag nog vara sjukskriven resten av livet.

Sedan har det blivit lite bättre.  De nya cheferna har visat ett bättre ledarskap och det har hållits ett stort möte med alla personal, företagshälsan och HR.

Men även om jobbet funkar och den uttalade kritiken har upphört är det fortfarande tyst.

Många skulle inte våga, eller orka, göra det du gjort. Har du speciella egenskaper?

– (Tystnad, följt av en suck.) Jag har alltid varit så här. Om någon blev orättvist behandlad på skolgården var jag den som hoppade in i slagsmålet fast de som bråkade var tre år äldre. Så jag har väl inte så jättebra självbevarelsedrift.

Skadestånd och polisanmälan

I januari avslutades den centrala förhandlingen med att Ingrid Leirnes sade ja till regionens bud på 65 000 kronor i skadestånd.

Uppdrag Granskning filmade hemma hos Ingrid Leirnes i fyra timmar. ”Det var jättepirrigt men hedrande att uppmärksammas på bästa sändningstid i ett program som har en så stor tittarskara.” Foto: SVT.

Regionen har börjat utbilda chefer om meddelarfrihet och efter att SVT:s Uppdrag Granskning i början på mars sänt ett program om Ingrid Leirnes och andra visselblåsare beklagade sjukvårdsdirektören i ett pressmeddelande att ”en enskild medarbetare kommit i kläm”. Men någon ursäkt till Ingrid personligen har man inte gett.

Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke säger i Uppdrag Gransknings program att regionen borde ha polisanmält sina chefers behandling av en anställd som använt sin meddelarfrihet. Eftersom det inte skedde har Ingrid Leirnes nu gjort det själv. Polisen har vidarebefordrat ärendet till Justitiekanslern, JK, som är den myndighet som beslutar om det finns skäl att väcka åtal för tryck- och yttrandefrihetsbrott.

– Det jag är mest sårad över är att mina chefer fick jobba kvar ett halvår när det var så uppenbart vad de gjort, medan jag blev flyttad på, säger hon.

Alla känner alla

Burvik, byn där Ingrid Leirnes bor, har cirka 100 invånare, tätorten Bureå 2500. Alla känner alla och lokala medier har dessutom hårdbevakat tvisten. Stödet från familjen och det omgivande samhället har varit enhälligt.

– Lars Burström på Vision i Region Västerbotten har varit en klippa och folk som tidigare har jobbat under mina gamla chefer har stöttat. Min mamma som har varit förtroendevald hela livet har hejat på. Och efter Uppdrag Granskning har jag fått positiv respons från minst en patient om dagen i receptionen. Det är fantastiskt och ger hopp och styrka, säger hon.

Men det har varit tungt att inte ha haft någon förtrogen på jobbet.

– Jag känner mig som en skurk på arbetsplatsen och en hjälte utanför, en ganska märkligt sits att vara i. Men jag blir inte utskälld på jobbet längre.

Fotnot: De kursiva citaten kommer från Ingrid Leirnes ljudinspelningar. Hälsocentralens tidigare avdelningschef och verksamhetschef har fått möjlighet att kommentera texten. Båda har avböjt.