Öppnar upp till förändrad kulturvärld

Tack vare Eduardo Morris kreativa initiativ att förvandla Södertälje stadsscen till sammanträdes- och vaccinationslokal överlever teatern krisen. När man nu börjar öppna upp igen är det i en förändrad kulturvärld.

Senaste gången en pjäs framfördes på Södertälje stadsscen blev teaterchef Eduardo Morris mordhotad. Det var i mars förra året och barnföreställningen ”Pettson & Findus – rävjakten” var utsåld till 501:a plats. 245 personer kom.

– Restriktionerna inte hade börjat gälla än men folk var rädda och tappade fattningen, säger Eduardo Morris.

Under förra sommaren och hösten visade man lite biofilm för en begränsad publik. Men det planerade firandet av teaterns 50-årsjubileum i september försvann i tomma intet.

– Och i november stängde vi helt.

 Älskar tuff publik

Södertälje stadsscen är en gästspelsscen som köper in föreställningar av produktionsbolag och artister. Finska nationalteatern, Riksteatern, klassisk musik, jazz, den årliga Täljerevyn, ståuppare…

– Jonas Gardell har förprovat sina shower här de senaste åren eftersom han älskar den tuffa Södertäljepubliken, berättar Eduardo Morris.

”Pandemikrisen har genomlyst kulturvärlden som en röntgenbild. Den visar vad vi behöver och vad vi kan kapa”, säger Eduardo Morris.

På teatern jobbar elva fast anställda medarbetare – scenmästare, belysningsmästare, ljudtekniker, producenter, biljettansvarig och ett par som har hand om marknadsföringen.

– That´s about it. Och i icke-coronatider ett stort antal frilansare.

Kulturen lågt värderad

Andra länder fattar bättre hur viktig kulturen är för människan och samhället, enligt Eduardo Morris, som tycker att pandemin gjort det smärtsamt tydligt hur lågt värderad kulturen är i Sverige. Ett uttryck för det är restriktionerna som han kallar orättvisa och ologiska.

– Det är ok att gå på Ullared men inte på teater. Det gick bra att gå på restaurang men så fort någon tog fram en gitarr blev det en konsert. Inte tillåtet.

Den bristande förståelsen visar sig också i vilka verksamheter som kommunerna anstränger sig extra för att bevara.

– Det pågår en kulturpolitisk hyvling på många håll på grund av pandemin. Klassiska orkestrar krymps från symfoniettor till kvartetter, biblioteksfilialer läggs ned, konsthallar får bantade budgetar, säger Eduardo Morris.

Bakgrund på Systembolaget

Men Södertälje stadsscen överlever – tack vare att man ställde om och gjorde annat under pandemin. Eduardo Morris har ett brokigt cv med studier i datavetenskap och flera år som butikschef på Systembolaget i bagaget. Han kunde tänka utanför boxen och presentera kreativa lösningar på kommunala problem.

– Vi märkte rätt fort att det fanns behov av större lokaler för viktiga demokratiska möten. Hos oss kan nämnderna sitta glest och vi bistår med avancerad teknik. Vi har hjälpt till med kommunens beredskapslager, tagit över tryckeriet och förvandlat teaterfoajéerna till vaccinationslokal.

Allt detta har bidragit till att Södertälje accepterar att teatern går back med närmare två miljoner kronor till följd av uteblivna intäkter.

Teatern ställde om till nämndlokal för politiker som behövde sitta glest under pandemin. Eduardo Morris och Henrik Borg Westerberg, ljudtekniker, bistod med teknisk hjälp.

Flydde från Chile

Eduardo Morris kom till Sverige och Södertälje som femåring när familjen flydde från Chile 1974, några månader efter statskuppen. Familjens välbärgade liv i Valparaiso fick ett abrupt slut och han var traumatiserad av hemska upplevelser i samband med kuppen och flykten.

– Men klimatet i Sverige var tillåtande och vi blev insläppta i samhället. Vi levde inte rikt men tryggt och rotade oss ganska fort. När vi inte hade råd att resa såg mina föräldrar till att mina syskon och jag lånade böcker och reste i dem istället.

Hela barndomen bestod av läsande. Det och flyktingerfarenheten har gjort att han alltid känt en längtan efter att jobba med kultur. Även under åren på Systembolaget.

– Det var roligt att jobba med vin och sprit men samtidigt ganska meningslöst. Jag kände att jag kunde göra mer med mitt liv.

Arrangerade "biblioplaya"

Så när han 2002 lämnade chefsjobbet på ”norra Europas finaste vinbutik” (i Stockholm) var det för att bli chef över områdesbiblioteken i Södertälje. Basen låg i Hovsjö, ett av landets mest utsatta områden, fattigt på både pengar och kulturellt kapital.

– Hovsjöskolans rektor och jag slog våra kloka huvuden ihop för att få barnen att börja läsa. Eftersom de inte reste bort på sommaren skapade vi bland annat en ”biblioplaya” vid sjön Måsnaren. Vi bad om pengar från alla företag i Södertälje och tog dit Sveriges kändaste författare.

Eduardo Morris fick pris av regeringen för sitt läsfrämjande arbete och när det nu är dags för ”Återstart för kulturen” (namnet på den utredning som ska lämna sina förslag till regeringen den 30 september) tycker han att biblioteken hör till de kulturinstitutioner som måste dopas med pengar.

– De är viktiga för läsandet och förmågan att förvärva andra kunskaper, för demokratin och vårt kollektiva minne. Förstör vi den infrastrukturen kommer vi skjuta oss själva i foten, säger han.

Kulturformer kan dö

Men en del andra institutioner och sätt att producera och förmedla kultur kan ha passerat bäst före-datum. Det beror på det digitala paradigmskifte som snabbspolats fram av pandemin.

Kanske kommer biograferna försvinna nu när folk vant sig vid att ha streamade tv-serier som snuttefilt under oräkneliga hemmakvällar? Kanske kommer även kulturskolornas lektioner streamas på distans så att fler kan ta del av dem, funderar Eduardo Morris.

– Vi har sett sådan massdöd förut. När biograferna kom försvann en massa teatrar. Netflix tog död på videobutikerna och Spotify på skivbranschen.

Frilansare lever i misär

De fast anställda på Södertälje stadsscen har kvar sina jobb. Även mer fasta fria grupper i kommunen, som Oktoberteatern, har kunnat behålla sitt folk eftersom de har kvar bidragen. Men för frilansarna i kultursektorn har pandemin varit förödande.

– Det är hjärtskärande när ljud- och ljustekniker ringer och säger att de gör vad som helst bara de får in pengar. Skådespelare och artister jobbar inom vården eller lever i misär. Bakom varje fall finns partners och barn, säger Eduardo Morris.

Eduardo Morris instruerar sin personal som under pandemin ställt om och hjälpt till med vaccinationsarbetet. Foto: Pontus Orre/Södertälje kommun

Nu vill han att politikerna tänker strategiskt och vist, och skräddarsyr kulturstöden för rätt saker.

– Jag svär i kyrkan när jag tar upp det här. Men vi kan inte ge hjärt-lungräddning till sånt som kommer att självdö ändå. Och vi kanske inte ska vara så rädda för förändringar, på ett eller annat sätt kommer ny kulturella uttryck spira och nya jobb skapas.

Som att hoppa fallskärm

I 18 månaders tid har Södertälje stadsscen jobbat med annat än kultur, samtidigt som man har tänkt framåt. Ett problem är att ledtiderna är så långa på en teater. Artister och musiker måste hinna repetera, utrustningen ska fixas och biljetter säljas. Det är ett maskineri som tar månader att få igång och det är inte bara att öppna från en vecka till en annan.

Sex gånger har man påbörjat maskineriet och flyttat fram inbokade och vanligtvis säkra kort som Jonas Gardell, Fredrik Lindström och Pernilla Wahlgren­. Hattandet från myndigheterna har frestat på och publiken börjat kräva pengarna tillbaka. Två inbokade operaproduktioner har ställts in helt eftersom ensemblerna lagt ned verksamheten.

– Det är som att hoppa fallskärm – du är rädd och hoppas, så vecklas skärmen plötsligt ut – men så kapar någon banden.

Att arbeta med kultur är en kallelse, ungefär som prästyrket, enligt Eduardo Morris. ”När vi inte få utföra vårt värv skadas vi ända in i själen", säger han.

Till slut gav Eduardo Morris upp. Några sommaraktiviteter blev det inte trots att regeringen lättat på restriktionerna. Hösten blir en övergångsfas med lite bio och lokala produktioner av kulturskolan och teateramatörerna. De stora grejerna får vänta.

– Vi satsar på våren -22, hösten -22 och våren -23, säger han.

Kommer publiken? Förhoppningsvis men ingen vet.