Hann inte bli frisk i tid – utförsäkrades

Nu mildrar regeringen reglerna för långtidssjukskrivna, men långt ifrån alla drar nytta av lättnaderna. Tidningen Vision har träffat Rita Crossler som utförsäkrats. "Jag kände mig så övergiven av samhället", säger hon.

Det är fredag morgon den 13 december och det har just börjat ljusna. Socialsekreteraren Rita Crossler ligger i sin säng. Hon är lika trött nu som när hon gick och lade sig i går, men hasar sig upp på armbågarna och tänker att hon måste försöka stiga upp. Hon får syn på mobilen och ser att hon fått ett nytt brev i appen Kivra, som myndigheter skickar meddelanden till. Hon öppnar brevet. ”Din ansökan om sjukpenning har avslagits”, står det. Då är det som om en avgrund öppnar sig. Rita Crossler faller handlöst ner.

Rita Crossler.– Jag kände mig så övergiven av samhället. Trots att jag har läkarintyg på att jag är sjuk får jag ingen sjukpenning. Samhället säger alltså att jag är en simulant. Jag kände mig helt värdelös.

Den morgonen stänger hon sig in sovrummet och gråter hejdlöst. Hennes man och son får inte komma in och trösta, hon vill inte prata med någon.

– Jag var verkligen på botten. Jag började tänka att det vore lika bra om jag var död. Allt kändes overkligt. Jag funderade också på om det kanske var så att det var jag som var galen och bara ­hittade på att jag var svårt sjuk i utmattningssyndrom.

När Rita Crossler får beskedet om att hon inte längre har rätt till sjukpenning har hon varit sjukskriven i över ett år. Hela dagar ligger hon i den mörkblå soffan i vardagsrummet och tittar på tv. Men oftast förstår hon inte vad hon tittar på, det är bara osammanhängande bilder och prat. Ibland orkar hon gå ut och ställa sig i solen utanför det gula parhuset där hon bor. Men hon går snart in igen.

Att tvingas kämpa för min rätt och överklaga hela tiden gör tyvärr att jag inte orkar fokusera på att bli frisk.

Gör arbetsförmågebedömning

Några månader innan Rita Crossler får beskedet om utförsäkringen har hon gjort en arbetsförmågeutredning på Danderyds sjukhus. En del i den är lägga in ordrar i ett Excel-dokument och att köra runt en postvagn.

– Det första jag gör är att jag kör in i fel rum. ­Läkaren som satt där blev väldigt förvånad. Jag fick också lägga in uppgifter i ett Excel-­dokument, en uppgift som jag tyckte var på gränsen till kränkande enkel. Sedan visade det sig att jag gjort en massa fel, berättar hon.

Trots att arbetsförmågebedömningen visar att Rita Crossler inte klarar av att jobba står Försäkringskassan fast vid sitt beslut. Beslutet innebär att hon inte anses kunna att jobba som socialsekreterare, men att hon skulle kunna ta ett annat ”vanligt förekommande arbete”, alltså något annat arbete någonstans på arbetsmarknaden.

Rita Crossler överklagar beslutet till förvaltningsrätten. Under tiden får hon ytterligare två diagnoser, förutom utmattningssyndromet. Efter en magsäcksoperation har hon fått svåra problem med lågt blodsocker, vilket gör henne mycket trött. Dessutom har hon värk i ryggen och ökad smärtkänslighet eftersom hon är överrörlig. Hon kompletterar sina överklaganden med de nya diagnoserna. Pappersexercisen i samband med detta blir till slut mycket omfattande.

– Att jag tvingas kämpa för min rätt och överklaga hela tiden gör tyvärr att jag inte orkar fokusera på att bli frisk och till exempel träna sjukgymnastik. Jag har ett litet, litet fönster av energi varje dag och det räcker inte till allt, säger hon.

Det ger ro att sitta i gungan som finns i Rita Crosslers trädgård.

Allt fler får avslag på sjukpenning

Antalet personer som fått avslag på sin ansökan om sjukpenning, har ökat kraftigt på senare år. Från omkring 7 000 fall per år 2014 till cirka 28 000 fall 2018.

En sak som förbryllar många är att man kan få avslag och bli helt utan sjukpenning eller annan form av ersättning från Försäkringskassan, trots att man har ett eller till och med flera läkarutlåtanden som styrker att man är för sjuk för att klara av att jobba.

Så som systemet är utformat är det läkaren som skriver sjukintyg, men Försäkringskassans handläggare som beslutar om man har rätt till sjukpenning. För att man ska få rätt till ersättning krävs ofta att man kan uppvisa så kallade ”objektiva fynd”, det vill säga saker som går att mäta. Något som kan vara svårt, särskilt när det handlar om psykiska diagnoser som utmattningssyndrom.

För tjänstemän som blivit utförsäkrade är detta en mycket vanlig diagnos, men även andra diagnoser förekommer, exempelvis fallskador, hjärtproblem och olika former av smärtproblematik. Ofta blir dessa personer hänvisade till att söka ett normalt förekommande arbete, som är lugnt och inte ställer krav på kognitiva förmågor eller innebär att man klarar att stå eller sitta under lång tid.

– Sådana arbeten finns i princip inte, säger ­Linda Olausson, försäkringsexpert på Vision.

Vision kritiskt till sjukförsäkringens utforming

Vision är kritiskt till hur sjukförsäkringen fungerar i dag och har framfört det i flera remissvar där förslag om hur sjukförsäkringen skulle kunna förändas behandlas.

– De här personerna hamnar i ett glapp mellan systemen. Ett behov finns också av att inrätta en funktion som stöttar varje individ i övergången mellan sjukskrivning och arbete, anser Linda Olausson.

En del av dem som varit sjukskrivna och utförsäkrats och jobbar i en kommun, region eller vissa kommunnära bolag kan redan i dag få viss hjälp via försäkringsbolaget Afa, som administrerar kollektivavtalade försäkringar. Försäkringen ger rätt till ersättning på ungefär samma nivå som sjukpenningen under ytterligare 180 dagar, om man blir utförsäkrad dag 180.

Viveka fick hjälp via Afa

Viveka Ländin Tysk.En av dem som dragit nytta av detta är Viveka Ländin Tysk. I dag jobbar hon som verksamhetssamordnare i Orsa kommun, men hennes berättelse börjar då hon för några år sedan arbetade som handläggare på Försäkringskassan i Orsa.

Det har just varit lunch och Viveka Ländin Tysk har kommit tillbaka till sitt kontor. Plötsligt upptäcker hon att hennes händer skakar. Hon kan inte kontrollera dem. Strupen snör ihop sig och hon får svårt att andas.

Chefen sticker in huvudet i dörröppningen: ”Hur är det fatt Viveka?”, undrar hon. Viveka Ländin Tysk vet inte vad hon ska svara. Inte långt därefter blir hon sjukskriven för utmattningssyndrom.

– Jag trivdes bra med kollegerna, men arbetssituationen var tuff, säger hon.

I sin roll som handläggare på Försäkringskassan kände sig Viveka Ländin Tysk hårt pressad. Hon hanterade sjukpenningsärenden. De egna experterna, som skulle tillfrågas i kniviga fall, var mycket noga med att hon och de andra handläggarna följde reglerna i sjukförsäkringen till punkt och pricka. Samtidigt var det inte ovanligt att arbetsförmedlare och läkare hörde av sig och bad henne att ”lösa saker lite utanför ramarna”.

Men det mest påfrestade var när ledsna människor, vars ansökningar om sjukpenning hon tvingats avslå, hörde av sig.

– ”Vad ska jag leva av nu? Det är lika bra att jag tar livet av mig”, var en vanlig kommentar. En gång fick jag en bild på uppskurna handleder från en person som jag gett avslag, berättar hon.

Blev utförsäkrad

Viveka Ländin Tysk blev sjukskriven i fyra månader. Sedan bytte hon arbetsplats och började jobba som verksamhetssamordnare på arbetsmarknadsenheten i Orsa kommun. Efter drygt ett år blev hon sjuk i utmattningssyndrom igen efter en uppslitande skilsmässa. Problem med sömnen och medicinering gjorde att hon kollapsade fullständigt.

– Allt var svart och jag bara grät. Jag kunde inte tänka alls och såg inga lösningar. Men efter tre, fyra månader med rätt medicin började jag må bättre, säger hon.

Viveka Ländin Tysk längtade tillbaka till jobbet. Chefen var mycket stöttande och efter ett halvt år började hon jobba, först på halvtid och sedan 75 procent. När det gått 180 dagar meddelade Försäkringskassan att hon var utförsäkrad.

Det innebar att hon inte längre skulle få någon ersättning för att täcka inkomstbortfallet på 25 procent av lönen. Detta trots att det fanns en plan för hur hon så småningom skulle kunna gå upp på 100 procent.

Försäkringskassan ansåg att hon borde söka ­heltidsjobb någon annanstans, eftersom hon borde klara det om hon fick en mindre krävande tjänst.

– Det var jättejobbigt. När jag fick beskedet började jag må sämre, säger hon.

I dag jobbar Viveka Ländin Tysk, som tidigare utförsäkrats, som samordnare på fritidsförvaltningen i Orsa kommun. En av hennes arbetsuppgifter har varit att anlägga en frisbeegolf­bana.

Men i stället för att söka andra jobb bestämde hon sig för att jobba kvar och söka ersättning från Afa-försäkringen, vilket hon också fick. I dag jobbar hon heltid sedan ett par år tillbaka och har bytt tjänst. Numera är hon samordnare på fritidsförvaltningen.

– Jag har ett fantastiskt roligt jobb. Jag får göra allt möjligt. Min senaste arbetsuppgift var att ordna en frisbeegolfbana här i Orsa, säger Viveka Ländin Tysk.

Utreder generösare regler i sjukförsäkringen

En utredning med förslag på betydligt mer generösa regler i sjukförsäkringen är just nu aktuell. Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) har drivit kampanj för att få de andra partierna med sig på förändringarna.

Ett av förslagen är att begreppet ”normalt förekommande arbete” ska förändras så att det inte längre kan vara ett påhittat arbete. I stället ska Försäkringskassan kunna ange exakt vilket jobb den sjukskrivne skulle kunna ta.

I slutet av november kom regeringen och samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna överens om att skjuta fram bedömningen av arbetsförmågan från dag 181 till 365, om det finns goda skäl att tro att den sjukskrivne kan komma tillbaka i jobb hos sin tidigare arbetsgivare.

Det är ett av förslagen i utredningen som nu kommer att genomföras redan i mars i ett så kallat snabbspår.

– Människor går miste om möjligheter att arbeta i det yrke de är utbildade för och hänvisas i stället till fiktiva arbeten. Det är samhällsekonomiskt orimligt. Vi vill hellre sätta fokus på rehabilitering, säger Ardalan Shekarabi.

Människor går miste om ­möjligheter att arbeta i det yrke de är utbildade för.

Kritiken mot sjukförsäkringen är inte ny. Den har i princip framförts med jämna mellanrum sedan 2008 då dagens system med den så kallade rehabiliteringskedjan, med fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan, infördes.

Varför har då Socialdemokraterna inte ändrat på det här långt tidigare?

– Det enkla svaret är ett det funnits politiska låsningar mellan höger och vänster. Det har inte funnits någon majoritet för förändringar i sjukförsäkringen. Vi hoppas nu att pandemin satt ljus på de problem som finns och att vi kan få med oss de andra partierna, säger Ardalan Shekarabi.

Kan bli verklighet till sommaren

Ambitionen är att alla förslagen ska bli verklighet till sommaren. Om det verkligen kommer att bli så är ovisst. Det är också svårt att veta vilken betydelse det i så fall skulle kunna få för enskilda individer, som till exempel Rita Crossler.

Att arbeta i trädgården är det bästa sättet att få återhämtning, tycker Rita Crossler.

I dag är Rita Crossler arbetssökande och tjänstledig från sin anställning på Värmdö kommun på grund av hälsoskäl. Månad efter månad letar hon efter lättare administrativa arbeten, utan bli kallad till intervju. För att hålla ihop försöker hon tillbringa så mycket tid hon kan i trädgården med att gräva i jorden. I slänten vid huset växer numera tack vare Rita Crosslers ansträngningar ljung, murgröna och orkidéväxter. Att promenera korta sträckor i naturen och vid havet klarar hon också vissa dagar.

– Jag försöker hela tiden klamra mig fast vi något som liknar ett liv. Men det är inte lätt. Att gå från att vara högpresterande till det här. Jag har jobbat som gruppledare på socialförvaltningen, ofta pluggat universitetskurser parallellt med jobbet och haft ledande roller i flera ideella föreningar. Jag tappade stora delar av min identitet när jag blev sjuk. Och när jag försöker resa mig slår en myndighet undan benen för mig, säger hon.

Det hon hoppas på nu är att få tid för en operation som återställer magsäcksoperationen, som hon menar är huvudorsaken till att hon inte mår bra i dag. Nyligen har hon varit på en bukröntgen för att ta reda på om det är möjligt. Nu väntar hon spänt på besked från vården.

– Jag hoppas på att bli helt bra. Jag har pratat med folk som fått en återställande operation. Efteråt har det varit som om någon bara tänt en lampa och de har blivit pigga igen efter månader i mörker, säger hon, och tar ett djupt andetag av den friska luften och fortsätter:

– Jag är inte den som ger mig. När jag ­blivit bättre hoppas jag på att jag ska kunna få ett jobb i den ideella sektorn. Det tror jag skulle passa mig.