På nytt jobb efter psykos

Fem psykosmottagningar i Stockholm har specialiserat sig på en metod med ­arbetsinriktad rehabilitering. Enligt metoden kan alla arbeta eller studera ­oavsett psykiatrisk diagnos. Resultaten är hittills positiva.

Erik har varit hemma ett helt år och ser verkligen fram emot att komma ut och jobba.

– Nästa vecka börjar jag en praktik som chaufför på Emmaus.

Han sitter i samtalsrum fyra på Gubbängens psykosmottagning i södra Stockholm som ligger insprängt mellan två grundskolor och en idrottshall. Erik har arbetat hela sitt liv på tryckeri, men för ett år sedan insjuknade han i en psykos. Just då tänkte han inte så mycket på jobb, men nu är han redo att komma igång igen.

Treårigt projekt

Erik är en av drygt 70 deltagare i ett treårigt projekt som just nu pågår på fem psykosmottagningar i Stockholm. Projektet fokuserar på arbetsinriktad rehabilitering och utgår från metoden Individual placement and support, IPS-metoden. Det är en metod där man jobbar efter principen att alla kan arbeta eller studera oavsett psykiatrisk diagnos och symptom.

Jenny Fischer är anställd av  arbetsmarknadsförvaltningen, Stockholms stad och jobbar på mottagningen i Gubbängen. Hon är beteendevetare och Eriks arbetsspecialist, en roll som innebär att hon är spindeln i nätet. Det är en komplex och tålamodsprövande uppgift där hon balanserar mellan att hålla deltagarens drömmar och motivation levande parallellt med att vara kreativ i att hitta och engagera arbetsgivare.

– En jätteviktig arbetsuppgift för mig som arbetsspecialist är att samordna och hitta vägar framåt. Jag tittar exempelvis på vilka personer som behöver kopplas in, ser över deltagarens ekonomiska situation eller bjuder in deltagarens familj för att informera om insatsen. En del av mitt arbete handlar också om att överbrygga hinder som är kopplat till olika myndigheters regelverk, säger Jenny Fischer.

Individuella arbetsprofiler

IPS-metoden bygger på frivillighet. Redan inom en månad från att deltagaren gett sitt samtycke till att delta ska kontakt tas med arbetsgivare. Deltagarens intressen och önskemål styr planeringen. Jenny Fischer förklarar att varje arbetsprofil är individuell.

– Vi gör upp allt sinsemellan, till exempel vem som ska ta kontakt och hur mycket arbetsgivaren ska få veta om deltagarens sjukdom. Det finns personer som inte vill skylta med att jag finns, då agerar jag bara i bakgrunden. Vårt främsta mål är alltid att stärka deltagaren själv.

Erik hoppas praktiken går bra och leder till jobb. Utan Jenny och projektet tror han att det hade varit svårt.

– Jag hade inte varit så här framgångsrik på egen hand. Det har varit skönt att få hjälp och man behöver någon som pushar.

IPS-metoden från USA

Arbetsspecialisterna arbetar på plats på psykosmottagningarna och tillhör det psykiatriska teamet. Det möjliggör snabba kontaktvägar och ett integrerat arbetssätt som är positivt för deltagaren.

Psykiatrin har traditionellt varit inriktad på omvårdnad och behandling, men med IPS-metoden på plats på mottagningarna får vårdplaneringen också ett fokus på rehabilitering, menar socionomen Caroline Ekström som arbetar som kurator och KBT-terapeut på Gubbängens psykosmottagning. I projektet har hon främst en roll som forskningsassistent, men hon träffar även deltagare som kurator.

Vi tar till vara på den delen av en person som kämpar för att leva ett bra liv mot alla odds.

– Personer med en psykossjukdom kan ha kognitiva svårigheter och ha svårt för sociala situationer som gör att de tolkar omgivningens information på ett annorlunda sätt. Det kan leda till att de blir stressade eller oroliga för att framstå som olämpliga. De kan ha svårt att passa tider, planera och strukturera. Det är också vanligt med sömnproblem och nedsatt självkänsla.

IPS-metoden kommer från USA och vänder sig till personer med psykisk funktionsnedsättning som vill arbeta eller studera. I Sverige är metoden etablerad sedan 2008 och har hög prioritet som insats enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Cirka 100 kommuner arbetar med metoden, men få på ett integrerat sätt med psykiatrin och med den omfattning som projektet i Stockholm.

Lovande resultat

Forskning har visat att personer snabbare kommer ut i arbete genom IPS-metoden jämfört med traditionell rehabilitering. Dessutom minskar behovet av vårdkontakter över tid och deltagare upplever ett bättre mående.

Halvvägs in i projektet ser resultaten lovande ut. Drygt hälften av deltagarna har eller har haft någon aktivitet som anställning, praktik eller studier.

– Det är en evidensbaserad metod som fungerar och har man själv jobbat med metoden så vet man det, säger Kristina Videla metodstödjare och projektledare och fortsätter:

– Vi arbetar inte med att bedöma arbetsförmåga, det räcker att deltagaren är motiverad.
Deltagaren behöver inte ”stöpas om” eller arbetsträna utan det handlar om att hitta rätt arbete på rätt arbetsplats.

– Vi tar till vara på den delen av en person som kämpar för att leva ett bra liv mot alla odds. De allra flesta människor vill arbeta, men kan ge upp den tanken på grund av en psykos.

Tror på integrerat arbetssätt

Men kanske viktigast av allt är att psykospatienter ges möjlighet att arbeta. Det är en rättvisefråga, konstaterar Kristina Videla. Psykospatienter är som vilka andra personer som helst som har drömmar och resurser.

– Jag tror att ett integrerat arbetssätt är den rätta vägen att gå. Vi ser redan ett närmare samarbete mellan behandlare och arbetsspecialister. Det här är inte en metod som hör hemma enbart i regionens eller i kommunens regi, man måste jobba tillsammans. Vi är medlemmar i ett nationellt IPS-nätverk och där följer man vårt arbete med stort intresse.