Tystnaden breder ut sig

"Om man känner att man inte vill arbeta under det politiska styret i kommunen, så är det klokaste man kan göra att söka sig någon annanstans”. Detta är ett citat av Hörbys Sverigedemokratiska kommunalråd, Cecilia Bladh in Zito på en presskonferens nyligen.

Kommunalrådet hade kallat till presskonferens för att kommentera en facklig skrivelse om arbetsmiljöproblem på kommunledningskontoret.

Ett ganska anmärkningsvärt sätt att kommunicera med facket på kan man tycka.

Hon fick också frågan hur det kommer sig att så många chefer, minst 25, har slutat och om inte det möjligtvis påverkat arbetsmiljön på ett negativt sätt.

Cecilia Bladh in Zito konstaterade frankt att det är bra om de söker sig någon annanstans om de inte klarar av politiken.

Och hon har rätt i sak, som tjänsteman ska du lämna dina politiska åsikter hemma och lojalt verkställa de beslut som politiken fattar, hur tossiga du än tycker att de är. Kan du inte med dina expertkunskaper övertyga politiken om att fatta ett annat beslut, så är det bara att knyta näven i fickan och hålla tyst. Eller att gå.

Problemet är att i förlängningen skapas en tystnadskultur som sipprar nedåt i hela organisationen. Om inte politiken och de högsta cheferna kan prata med varandra.

Hur ska då tjänstemän längre ner i hierarkin våga diskutera och kritisera missförhållanden? När inte ens fackligt förtroendevalda vågar prata om brister i arbetsmiljön i media av rädsla för att bli uthängda på sociala medier eller kanske något ännu värre. Då har det gått överstyr.

Tystnaden som breder ut sig på våra arbetsplatser är osund och farlig. Offentligt anställda i vårt land har trots allt meddelarfrihet.