"Ge nattjobbare ljusare villkor"

Barnakuten i Solna är bemannad med medicinska sekreterare dygnet runt. För dem som enbart jobbar nätter kan det bli tungt. Nu kräver Vision bättre villkor för sina nattarbetande medlemmar.

Klockan är nio på kvällen och det är skiftbyte på barnakuten vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, vid Karolinska sjukhuset i Solna. Jill Drougge, medicinsk sekreterare, ställer in matlådan i kylen. Vid tvåtiden i natt är det dags för en längre paus och då åker den in i mikron.

Men först väntar några intensiva timmar. Läkarna som just gått av passet har matat på med sina diktat, samtidigt som kön av nya patienter växer.

– Det är lätt att det hopar sig så vi måste hålla undan hela tiden. Mellan 21 och 01 brukar det alltid vara som mest att göra, berättar Jill Drougge och sätter sig tillrätta vid datorn.

De medicinska sekreterarna på barnakuten jobbar oftast två och två. De har sitt kontor i receptionen, bakom en glasruta som vetter mot väntrummet. I kväll kan de blicka ut över ett tiotal familjer som slagit läger på sofforna.

En flicka har lagt sig med huvudet i pappas knä. En annan blir omstoppad i vagnen. En febrig pojke får en iskall Piggelin och sjuksköterskan som prioriterar och övervakar de små patienterna passar på att dela ut några fler glassar, inte minst för att hålla humören uppe.

– Det händer att barn gråter och skriker i flera timmar, det är smärtsamt, säger Jill Drougge.

Krav på kortare arbetstid

Jill Drougge och hennes nattarbetande kolleger jobbar det som kallas ständig natt, vilket betyder att de enbart arbetar nätter. För de drygt 400 av fackförbundet Visions medlemmar som gör det innebär det i dagsläget att de har en veckoarbetstid på 38 timmar och 15 minuter. Men nu kan en förändring vara på gång.

I årets avtalsrörelse har Vision lagt fram ett krav på att de ska ha samma villkor som medlemmarna i Vårdförbundet som också jobbar ständig natt, det vill säga 34 timmar och 20 minuter per vecka.

– Om man jobbar tillsammans på en avdelning, som medicinska sekreterare och sjuksköterskor gör i det här fallet, så tycker vi att det är bra att man har samma arbetstider, säger Ameli Andersson, centralt förhandlande ombud för Vision.

Men det är inte den enda anledningen. Att arbeta natt är slitigt. När Jill Drougge flyttade till Stockholm från Avesta för snart sex år sedan var det från en tjänst med fasta kontorstider.

– Jag har jobbat som medicinsk sekreterare i 33 år men aldrig på natten. När jag kom hit tog det nästan ett och ett halvt år att få rutinerna på plats. Nu trivs jag jättebra men natt är natt och det är naturligt att man får dippar under passet. Kroppen går ner i sovläge fast man är vaken, säger hon.

Mer återhämtning i sikte

Just den här natten har Jill Drougge besök av Catharina Gullberg. Hon är egentligen tjänstledig för att arbeta fackligt men några gånger om året hoppar hon in på sin arbetsplats. Redan när Catharina Gullberg var 11 år bestämde hon sig för att bli ”läkarsekreterare”. Nu har hon varit i yrket i 40 år och hunnit med en rad olika arbetsplatser.

– Visst är det speciellt att jobba natt, det gäller att man planerar både hur man äter och sover för att det ska funka. Jag sover till exempel alltid ett par ­timmar precis före ett pass, säger hon.

Färre veckoarbetstimmar innebär inte bara kortare arbetspass, det ger också mer tid för återhämtning.

– Vi vet att det är en större påfrestning att ständigt jobba natt, då krävs det också mer återhämtningstid, konstaterar Ameli Andersson.

Ameli Andersson påpekar att kravet som Vision driver gäller det centrala avtalet. Det innebär att det kan finnas arbetsgivare med lokala avtal där veckoarbetstiden redan nu ligger i linje med Vårdförbundets.

Så är det till exempel på barnakuten i Solna, där de medicinska sekreterarna som jobbar ständig natt arbetar 32,12 timmar i veckan.

– Men de lokala avtalen kan förändras, det är ju upp till arbetsgivaren, därför är det viktigt att få ner veckoarbetstiden generellt, i det centrala avtalet, säger Ameli Andersson.

Ökad teamkänsla

Både Catharina Gullberg och Jill Drougge tycker att det är bra att arbetsvillkoren för kollegerna på avdelningen närmar sig varandra, även om de tillhör olika fackförbund.

– Här på akuten finns det en stark teamkänsla. Även vi medicinska sekreterare har mycket patientkontakt och samarbete med läkare och sjuksköterskor. Det är stor skillnad mot när jag jobbade dagtid, då satt vi för oss själva på ett kontor, säger Jill Drougge.

Här på akuten finns det en stark teamkänsla, mellan all personal.

Jill Drougge, medicinsk sekreterare

Glasrutan som skiljer sekreterarna från väntrummet går att hissa upp och Jill Drougge brukar för det mesta ha den öppen. Hon tycker om att ha kontakt med familjerna utanför. I kväll är det fortsatt lugnt.

Men barnakuten ligger vägg i vägg med intensivakuten för vuxna, dit de allra svårast sjuka eller skadade patienterna skickas. Det är inte ovanligt att det blir stökigt i kvarteret utanför med arga och frustrerade anhöriga och kompisgäng, särskilt vid skottlossningar. Då kan barnakuten tvingas låsa på grund av alltför hotfull stämning och ytterdörren kontrolleras av vakter och polis, berättar Jill Drougge.

– I sådana lägen släpps patienterna in vartefter de kommer. Är den övriga personalen upptagen så hjälper vi sekreterare till med det. För det mesta går det bra, men jag tycker inte att barn ska behöva uppleva sådana situationer.

Jill Drougge sträcker på sig och hämtar en kopp kaffe. Kvällen övergår i natt men det är fortfarande någon timme kvar till matrasten. I väntrummet har flickan somnat i pappans knä.