”Sluta skjut” i Malmö ska sätta stopp för våldet

I Malmö använder man sig av modellen "Sluta skjut", som visat på goda resultat i amerikanska städer. Möt socialsekreterarna Anna Kosztovics och Rebeca Persson som jobbar i frontlinjen för att sätta stopp för det dödliga våldet på gatorna.

Vi blir tvungna att ställa in vårt första möte, en onsdagsmorgon i mars. Dagen innan har det skett en skjutning mitt på eftermiddagen i stadsdelen Holma. Den 25-åriga mannen som träffats har konstateras avliden när han anländer sjukhus. Ett hagelgevär har varit inblandat. En 20-åring häktas senare under kvällen av polis.

Det här är vardag för socialsekreterare Anna Kosztovics och hennes kollega Rebeca Persson. De arbetar med "Sluta skjut", en modell som använts i våldsutsatta städer i USA. För första gången testas den nu i Sverige genom ett Malmö­baserat pilotprojekt som Brottsförebyggande rådet har tagit initiativ till.

Vi ses i stället veckan efteråt, på arbetsmarknad- och socialförvaltningen.

– Det är mer regel än undantag att vi känner till personer som är inblandade i grova våldsbrott här i stan. När en skjutning eller sprängning sker blir vi ofta involverade, säger Rebeca Persson.

Få som står för dödligt våld

"Sluta skjut" är inriktat på de allra mest våldsbenägna. Rebeca Persson bekräftar den bild som ofta kommer fram i medierna: det handlar om relativt få individer som står för det dödliga våldet i staden. Skjuts någon gör andra kriminella grupperingar sig beredda på hämndaktioner. Det hela eskalerar lätt.

Pilotprojektet i Malmö skulle egentligen vara över i början av året, men har förlängts till slutet av 2020. Under tiden pågår en process- och effektutvärdering, bland annat av forskare från Malmö universitet. Enligt statistiken har skjutningarna i kommunen successivt minskat från och med år 2017.

– Men det här är komplext och ett långsiktigt arbete, allt beror såklart inte på "Sluta skjut". Signalerna är dock att modellen blir permanent och många andra kommuner visar intresse, säger Rebeca Persson.

Bred samverkan

Vad innebär då arbetssättet? Anna Kosztovics förklarar att förutom olika delar av socialtjänsten är polis, kriminalvård samt många andra aktörer som fritidsgårdar och lokala idrottsföreningar, involverade. Arbetet utformas enligt strategin gruppvåldsintervention.

– Vi försöker påverka grupptrycket inom grupperna genom att hela gruppen råkar ut för sanktioner om en begår ett grovt våldsbrott, säger Anna Kosztovics.

Det innebär att polisen håller noggrann kontroll. Olika enheter inom polisen prioriterar utredningar på den grupp som är mest våldsam för tillfället. Detta görs i nära samarbete med bland annat tull, kronofogde, Skatteverket och räddningstjänst.

– Parallellt jobbar vi, alla inblandade, hela tiden med att få ut budskapet om att vi erbjuder hjälp. Både till dem som bara vill ha stöd med mindre saker och till dem som vill förändra hela sina liv.

Detta görs på flera olika sätt. Så kallade "call in", stormöten, är en viktig del. Dit kallas kriminella med anknytning till Malmös mest våldsbenägna grupperingar som redan är i kontakt med kriminalvården. Obligatorisk närvaro på mötet blir en del av deras villkorliga frigivning eller skyddstillsyn. Varje "call in" kräver  stora förberedelser och säkerhetsinsatser.

Vittnesmål från akuten

På varje möte har ungefär tio personer, ofta representanter från rivaliserande grupper, närvarat. Tanken är att de ska sprida den information de får under mötet till sina nätverk.

Bland talarna finns bland annat socialtjänst, polis, chefsåklagare, civilsamhälle, en mamma till en ung avliden samt vårdpersonal som lämnar vittnesmål från hur situationen kan se ut på akuten efter en skjutning.

– Om och om igen ger vi budskapet "vi vill inte att du ska döda, vi vill inte att du ska bli dödad och vi finns här och kommer göra allt vi kan för att det inte ska bli så", säger Rebeca Persson.

Ett annat verktyg är så kallat "costum notification". Det innebär att polis och socialtjänst gör hembesök och ger samma information som vid ett call in. Hittills har det genomförts nästan 50 sådana.

– Polisen knackar dörr och frågar om vi får komma in. Det får vi oftast. Ibland har vi gjort costum notification på sjukhus, efter att någon blivit skottskadad, berättar Rebeca Persson.

Lång väg

Men vägen till ett fungerande liv är ofta mycket lång, poängterar hon. Även om det handlar om unga vuxna, känner de sällan till något annat än det tungt kriminella. Stöd kan behövas med alltifrån hotbild och skydd till bostad, ekonomiskt bistånd eller att göra en neuropsykiatrisk utredning. I många fall går det inte på plats i Malmö.

– Det kan krävas att man flyttar för att ta sig bort från sammanhangen och då hjälper vi till med etablering på ny ort.

Varken Anna Kosztovics eller Rebeca Persson känner sig oroliga för sin egen säkerhet.

– Ingen av de sociala insatserna i "Sluta skjut" är tvingande, de bygger på att vi vill få individen att själv vilja lämna de våldsamma sammanhangen och förklara att det finns alternativ. Men de här personerna är ofta svåra att bygga relation med. Vid minsta motstånd, när något inte går så som de har tänkt sig, kan de bryta kontakten.

Då gäller det att inte ge upp, fortsätta kommunicera att hjälpen finns, säger de.

– Jag dras till det här området för att det ligger i "gränslandet" för hur långt socialt arbete kan gå. Ofta ifrågasätts vår verksamhet utifrån om samhället ska satsa pengar på en grupp som gjort så mycket ont. Men jag ser inget alternativ. Vi måste få ett stopp på denna våldseskalering, säger Rebeca Persson.