Recept som får slut på våldet

Tydlig politisk vilja och ett metodiskt arbetssätt är det som gör att Trollhättan flera gånger prisats av Unizon, en samlingsorganisation för kvinno- och tjejjourer, för sitt arbete mot våld i nära relationer. Följ med till Trollhättan och möt eldsjälarna bakom framgången.

För andra gången i rad toppar Trollhättan listan över hur pass väl landets kommuner arbetar med att motverka våld i nära relationer. Det är Unizon, en samlingsorganisation för över hundra kvinno- och tjejjourer, som står bakom rankingen. Föreningen har genom ett frågeformulär till kommunerna mätt hur de arbetar med frågan och vilka insatser de kan erbjuda den som drabbas av våld.

Men hur kommer det sig att man lyckats så bra just i Trollhättan? För att kunna svara på det måste vi gå tillbaka till 1983. Då bestämde sig kvinnliga politiker från alla olika partier för att ställa sig bakom en motion om att starta en kommunal kvinnojour.

Men det är inte hela historien. En annan viktig faktor är den eldsjäl som arbetat med detta i snart 27 år i kommunen. Gerd Holmgren heter hon och är i dag chef för enheten mot våld i nära relationer. Hon berättar hur det kom sig att hon ägnat större delen av sitt yrkesliv åt våld i nära relationer.

– Jag var frilansande journalist från början och skulle skriva om ett skyddat boende. När jag kom dit var det kärlek vid första ögonkastet: jag kände att det här är viktigt, det här vill jag jobba med. Frågan har så många dimensioner. Det är en politiska fråga – våld i nära relationer är den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle – men det är också en folkhälsofråga, omkring tio procent har någon gång utsatts för våld av en närstående.

Tydliga riktlinjer

Så Gerd Holmgren blev fast. Nu har hon jobbat på de flesta delar av kommunens verksamhet mot våld i nära relationer. Under åren som gått har mycket tid ägnats åt att skapa strukturer för hur frågan ska hanteras.

Det sparar samhället så otroligt mycket att sätta in insatser mot våld och övergrepp.

Det finns numera tydliga riktlinjer för hur socialtjänsten ska agera i olika situationer. Till exempel har man systematiserat hur man arbetar med farlighets- och riskbedömningar. På så vis undviker man att någon i personalgruppen får tolkningsföreträde och bestämmer vad som är rätt.

Andra viktiga delar är att involvera personalen i utvecklingen av verksamheten. För att fånga upp personalens tankar har man ett två timmar långt möte varje vecka där man spånar kring vad man skulle kunna göra bättre och annorlunda. Dessutom pågår en rad utvecklingsprojekt, bland annat i samarbete med Högskolan i Väst, där man undersöker nya metoder.

– Just nu håller vi på att titta på hur vi kan stötta unga i destruktiva relationer där det finns inslag av våld. Och så har vi ett forskningsprojekt där man undersöker sambandet mellan porrkonsumtion och våld i nära relationer, säger hon.

Stoppar socialt arv

I dagsläget arbetar tio personer på enheten mot våld i nära relationer, som har fyra ben: det skyddade boendet (för våldsutsatta kvinnor och medföljande barn), en utvecklingsverksamhet, samtalsmottagningen (för våldsutsatta och våldsutövare) och barnahuset (där barn som utsatts för våld eller sexuella övergrepp utreds).

Maria Blomgren Rydell är teamledare för Barnahus Fyrbodal, som är en del av ett samarbete mellan 17 kommuner och ett antal myndigheter. Barnahusets uppgift är att samverka kring det drabbade barnet med polis, åklagare och hälso- och sjukvården. Barn som utsätts för våld och övergrepp riskerar att utveckla många problem: skam- och skuldkänslor, sexualiserat beteende och självmordstankar, förklarar hon.

– Det sparar samhället så otroligt mycket att sätta in insatser mot våld och övergrepp. Det är ett socialt arv som vi stoppar, säger Maria Blomgren Rydell.

Kuratorn Camilla Lundgren, som jobbar på samtalsmottagningen och Maria Blomgren Rydell, teamledare på Barnahus Fyrbodal.

Camilla Lundgren är kurator på samtalsmottagningen. Hon tar emot på sitt rum där hon träffar personer som utsätts eller utsätter någon för olika former av våld; allt från fysiskt och sexuellt till hedersrelaterat, psykiskt, ekonomiskt och materiellt våld. I sitt jobb håller hon olika typer av samtal med mestadels våldsutsatta, eftersom det är vanligast att de söker hjälp. Varje år kommer 300 våldsutsatta och 50 våldsutövare till socialtjänsten i Trollhättan.

– Det kan handla om allt från att ge verktyg att klara vardagen till att slussa vidare till skyddat boende eftersom personen inte kan gå tillbaka hem, säger hon.

Psykiskt våld vanligare

Marie Rådahl och Marita Dahlin är behandlingssekreterare respektive behandlingsassistent på det skyddade boendet som ligger på hemlig adress dit ingen obehörig får komma. De träffar kvinnor i kris som kommer tillsammans med sina barn med inga andra tillhörigheter än kläderna de har på kroppen. Men det är sällan de som kommer är blåslagna.

– Nej, det är en fördom. Det psykiska våldet är mycket vanligare. Till exempel att man blir kontrollerad och inte får gå ut eller klä sig som man vill och inte har något eget bankkonto, säger Marita Dahlin.

Mycket av tiden går åt till akut omhändertagande och att ordna med praktiska saker som att se till att kvinnorna får tillgång till identitetshandlingar och hjälpa till med olika myndighetskontakter.

Men också till att uppmuntra, stödja och hjälpa dem att härda ut tills saker börjar falla på plats.

– Det är ett väldigt roligt jobb för vi ser verkligen resultat. Här om dagen träffade jag en kvinna på stan som kastade sig om halsen på mig och berättade att allt var så mycket bättre för henne nu. Jag bara såg hur självkänslan lyste ur ögonen på henne. Det är sådant som gör att man orkar, säger Marie Rådahl.