Allt fler röstar bort tiggarna

Den framsträckta pappmuggen väcker känslor. ­Debatten är het och på senare tid har flera kommuner infört tiggeriförbud. Snart röstar Hässleholm om Felicia ska få fortsätta be om pengar utanför Ica Kvantum.

Det är en mild höstmorgon i ett skogsområde i utkanten av Hässleholm. Bilpendlarnas dova motorljud brusar mellan granarna och ett avlägset
tåg skramlar förbi på stambanan söderut.

Mircea, Vasile, Claudia, Lica, Manix, Sucevianca, Biti, Daniel och Felicia lämnar sitt läger med fuktiga tält och ihoptejpade kartonghus. De sneddar över en nyplöjd åker, går längs en grusväg och vandrar genom ett nyvaknat radhusområde.

Några ska sortera reklamutskick, andra är på väg till sina platser vid entrén till de stora butikerna. Klockan är halv nio när Felicia Ciulin Vioric slår sig ned på sin fällstol utanför Ica Kvantum med en pappmugg i handen.

Hösten 2019 är det mycket prat om tiggeriförbud. Nästan varje vecka kan man läsa om kommuner som har infört, överväger att införa, röstat nej till eller skrotat planerna på ett förbud.

Felicia får mindre pengar för varje gång hon kommer till Hässleholm.

Och debatten har rasat i fullmäktige runt om i landet.

– Ett förbud skulle inte göra deras liv mer värdigt, så varför lägger man ett sådant förslag? Jag har svårt att se att det handlar om något annat än ren och skär rasism, sade miljöpartisten Max Troendlé när Kalmar i somras röstade nej till ett lokalt tiggeriförbud.

– Tiggeri är ingen väg ur fattigdom. Det är ett stort problem och gör att många Lidingöbor känner sig otrygga, argumenterade kommunalrådet Daniel Källenfors (M) under en maratondebatt i höstas där det beslutades om tiggeriförbud på tio offentliga platser på Lidingö.

Starka känslor i alla tider

De diametralt olika åsikterna är inget nytt fenomen. I alla tider har det funnits en ambivalens kring dem som ber om pengar. Det säger Erik Hansson som har skrivit en avhandling vid Uppsala universitet om samhällets syn på tiggare.

Å ena sidan medlidande och solidaritet. Å andra sidan förakt och förargelse. Och det är starka känslor som sätts i rörelse.

– Det finns en förhärskande föreställning att alla måste göra rätt för sig för att förtjäna pengar och omsorg. Den som tigger symboliserar någon som undslipper det kravet, vilket väcker ilska. Det förklarar att det genom historien alltid har funnits rykten om tiggare som lurar och bedrar och inte alls är fattiga.

På politisk nivå har en svår fråga reducerats till ett enkelt ja eller nej, enligt Erik Hansson.

– Det är lätt att vara för eller emot någonting, det blir en symbolfråga. Är du emot visar du att du inte är rasist men du behöver aldrig precisera hur själva fattigdomsbekämpningen ska gå till. Är du för visar du att du tror på hårdare tag, men behöver inte förklara hur det skulle få tiggares armod att upphöra.

Vellinge först

Först ut var skånska Vellinge. Efter nej i lägre instanser slog Högsta förvaltningsdomstolen i december 2018 fast att kommunen fick införa förbud mot så kallad passiv penninginsamling på fem platser i den lokala ordningsstadgan.

Staffanstorp, Bromölla, Katrineholm, Sölvesborg, Lidingö, Täby och Danderyd följde efter. Eskilstuna och Munkedal har infört en modell med tillståndskrav för den som vill tigga. Uddevalla, Säffle och Kävlinge har tidigare övervägt ett förbud, men nyligen röstat nej eller backat.

Inom kort ska man bestämma sig i Nynäshamn, Landskrona och Hässleholm.

Första artikeln om utsatta EU-medborgare i lokaltidningen Norra Skånes textarkiv är från 2010. Sedan dröjde det tre år till nästa, men då är det plötsligt en het fråga i Hässleholm som dryftas flitigt i tidningen.

Ett nytt inslag hade dykt upp i stadsbilden; 15–20 personer som tigger utanför entrén till Systembolaget och de stora köpladorna. I princip samtliga är romer från en liten stad i Rumänien, enligt kommunens kartläggning.

Lägren störst problem

Det är en ovan syn, men det är ändå inte själva tiggeriet som väcker mest känslor. Lägren är det största problemet, konstaterar socialnämndens ordförande Robin Gustavsson (KD) som har haft tät kontakt med tiggarna genom åren.

– De bor under miserabla förhållanden, i bästa fall har de en kamin i tältet där de kan värma sig efter en lång dag i våta kläder. De är vänliga, hälsar glatt och kallar mig borgmästaren, även om jag kommer med hårda budskap.

Varje gång vi har bett dem flytta har de följt våra anvisningar.

Robin Gustavsson (KD), socialnämndens ordförande

Sedan 2015 har utsatta EU-medborgare tvingats lämna tio olika olagliga boplatser, både på privat och kommunal mark. Det hårda budskap som Robin Gustavsson förmedlar är att tältlägren är olagliga och måste bort.

– Varje gång vi har bett dem flytta har de följt våra anvisningar. Vi har försökt att förhindra nya etableringar, men misslyckats. Då måste vi ha vakter som är hack i häl, det har vi inte haft resurser till, förklarar Robin Gustavsson.

Sedan 2015 har röjningarna kostat kommunen sammanlagt cirka en halv miljon kronor, enligt Mats Svensson, chef på tekniska förvaltningen:

– Det är klart att det känns tröstlöst. Varje gång flyttar de ett par hundra meter och slår upp ett nytt läger. Det är ju ingen lösning.

Felicia och Vasile vandrar genom ett villaområde till sitt tältläger ute i skogen. Sedan 2015 har de utsatta EU-medborgarna i Hässleholm tvingats lämna tio olagliga boplatser.

För varje avhysning blir det svårare att motivera personalen. Känslomässigt är det påfrestande att rota runt bland andras tillhörigheter.

– Ibland måste de ta hand om avföring, vilket såklart kan vara jobbigt. Vid förra avhysningen ville personalen ha med sig säkerhetsvakter för stämningen var hätsk, men det blev aldrig några större dispyter, säger Mats Svensson.

Betalat för hemresor

I dagsläget finns ett tiotal tiggare i Hässleholm och kontakten med kommunen är minimal. Som EU-medborgare har de varken rätt till socialbidrag eller boende och eftersom inga tiggande barn har setts till har socialtjänsten inte behövt göra någon särskild skyddsbedömning.

Efter en så kallad nödprövning har kommunen betalat för hemresor.

Efter så kallad nödprövning har Hässleholms kommun betalat för två enkelresor hem till Rumänien under 2019, berättar socialchefen Sus Lantz. Till en kostnad av 3 000 kronor.

Enligt socialchef Sus Lantz har man stått för två enkelresor i år.

– Om läget är allvarligt hjälper vi till med en bussbiljett och matsäck på vägen. Det är en engångsgrej. Vad jag vet har ingen fått det två gånger.
Trots rykten om motsatsen är det inga stora summor det handlar om, enligt Sus Lantz.

– Förra året betalade vi ut 3 000 kronor. Hela socialtjänsten har en budget på 192 miljoner.

Att ett lokalt tiggeriförbud instiftas och att kommunstyrelsen får i uppgift att ta fram förslag på platser där förbudet ska gälla. Så lyder själva yrkandet i den motion som Sverigedemokraterna i Hässleholm skrev i december 2017.

Den låg länge i träda i väntan på ett beslutet i Vellinge. När Högsta förvaltningsdomstolen gav klartecken hamnade ärendet på Hässleholms kommunjurists bord.

Utreder eventuellt förbud

Magnus Gjerstads tar emot i sitt arbetsrum i kommunledningens korridor i stadshuset. Hans uppgift är att visa på vilket sätt tiggeriet utgör en störning och på vilka platser ett förbud i så fall bör gälla. Han slår sig ner i sin stol, lutar sig bakåt och förklarar att det är ett knivigt uppdrag han fått:

– Det går lite trögt just nu. Vi kan ju inte smälla till med ett förbud utanför en butik om handlaren där inte upplever att det finns något problem.

Under hösten har Magnus Gjerstad skickat brev till flera näringsidkare för att höra deras syn på saken. Bara en har svarat och förklarat att man har fullt förtroende för att kommunen fattar ett klokt beslut.

– Kanske är handlarna rädda för att säga något som deras kunder inte uppskattar, men de borde vara intresserade av att lämna sina synpunkter.

Magnus Gjerstad sticker inte under stol med att tältlägren är problematiska. Och där är juridiken glasklar – man får inte bosätta sig på annans mark. Men det kan inte användas som argument för ett tiggeriförbud, förklarar han.

Vellingedomen innebär att en kommun inte måste bevisa att tiggeriet orsakar ordningsstörningar. Rent lagligt är det numera okej att ändra den lokala ordningsstadgan i förebyggande syfte.

– Men det blir lite konstigt. Vi kan inte ha tiggeriförbud i hela kommunen, det måste begränsas till vissa platser och då måste jag ta reda på var problemen finns eller var de kan tänkas dyka upp.

Vid årsskiftet räknar Magnus Gjerstad med att lämna över ett förslag till kommunstyrelsen innan ärendet vandrar vidare till fullmäktige.

Så vad kommer kommunens jurist att föreslå? Han skakar på huvudet. Han vet faktiskt inte.

Handlare: Ingen stor fråga

Det är fredag, löning och Ica Kvantum Hässleholm säljer läskigt Halloweengodis för 89 kronor kilot. Handlaren Andreas Carlander har fullt upp, men tar sig ändå några minuter i helgrusningen.

– Så länge det är tillåtet att tigga rättar vi oss efter det, blir det förbjudet rättar vi oss efter det också. Det är ingen stor fråga, säger han.

Andreas Carlander.

Utanför Magnus Carlanders butik sitter Felicia Ciulin Vioric. Med sig i Hässleholm har hon mannen Daniel, som viker reklamutskick den här dagen. 230 mil bort befinner sig hennes 86-åriga mamma, tre döttrar och ett barnbarn.

Sedan 2017 har hon rest mellan hembyn i Rumänien och Hässleholm. Tre månader här, en och halv månad i Zeletin. Sedan tillbaka.

– Jag saknar barnen och de saknar mig, men jag måste tjäna pengar. Att ta med dem hit skulle jag aldrig göra, ett liv i skogen är inget för dem.

Felicia berättar att hon skäms när hon ber om pengar, men att hon inte har något val. I Rumänien får hon inget jobb och där är det förbjudet att tigga.

En ström av helghandlare passerar den framsträckta pappmuggen. Hon ler vänligt, oavsett om hon får en slant eller en vresig kommentar.

– Några är elaka men de flesta är snälla. Tyvärr går det lite sämre för varje gång jag kommer hit. På sex timmar har jag fått ihop 170 kronor. Folk har fått för sig att vi egentligen är jätterika.

Visst har Felicia hört om planerna på ett tiggeriförbud i Hässleholm. Vad det skulle betyda? Hon rycker på axlarna, det får bli som det blir.

– Då får jag väl flytta till en annan stad eller ett annat land. Kanske åker jag till Finland, jag har hört att man får mycket pengar där.

Politiker bestämt sig

Även om kommunjuristen Magnus Gjerstad tvekar har politikerna i Hässleholm bestämt hur de ska rösta. I väntan på ett nationellt förbud kommer Sverigedemokraterna och Moderaterna rösta ja till ett förbud mot passiv pengainsamling på ett antal bestämda platser i Hässleholm.

De får också med sig det lokala partiet Folkets Väl.

– Många av dessa människor lever under svåra förhållanden, men det hjälper inte att skänka pengar. Problemen måste lösas i deras hem-­länder och där har både Sverige och EU ett stort ansvar, säger kommunalrådet Hanna Nilsson (SD).

Problemen måste lösas i deras hemländer.

Hanna Nilsson (SD), kommunalråd

– Vi skulle aldrig acceptera att svenska medborgare sitter på gatan och bor i läger i skogen. Att tigga är ingen lösning, det måste till helt andra åtgärder, säger Lars Johnsson, kommunstyrelsens ordförande (M).

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet säger nej. Ett förbud löser inte problemen kring fattigdom och utsatthet, säger oppositionsrådet Lena Wallentheim (S):

– Dessutom måste någon se till att förbudet efterlevs. Jag är övertygad om att polisen har viktigare saker att göra.

Jag är övertygad om att polisen har viktigare saker att göra.

Lena Wallentheim (S), oppositionsråd

Knäckfrågan är hur Kristdemokraterna ställer sig. Partiets starke man Robin Gustafsson (KD) är för ett förbud – under vissa förutsättningar.

– Om tiggarna stör ordningen ska vi ha ett förbud. Om de inte sitter i vägen eller tar upp plats för någon annan ska vi inte ha det. Jag är polis i botten och håller hårt på att man ska följa ordningslagen, säger han.

Ovisst läge i Hässleholm således. Hur det än går blir det inte rungande majoritet i tiggerifrågan.

210 kronor i dagskassan

Det är mörkt sedan länge när Felicia Ciulin Vioric viker ihop sin fällstol. 210 kronor räknar hon till. Ryggsäcken med en köttbit till extrapris inköpt på Ica Kvantum hänger hon över axeln och vandrar den slingrande vägen under stambanan, genom det middagsätande radhusområdet, längs grusvägen, sneddar över den nyplöjda åkern och diket in i skogsdungen.

Efter en lång dag ­utanför Ica Kvantum lagar Felicia Ciulin Vioric middag i sitt kartonghus. Det blir köttgryta med potatis, tomatkross och bönor. Till höger: Felicias man Vasile.

Hon tänder gasolspisen och det lilla kartonghuset fylls av stekos och värme. Snart är det dags för Felicia och hennes man Daniel att äta middag.

För en månad sedan gjorde gatu- och trafikenheten en polisanmälan och begärde handräckning av Kronofogdemyndigheten. Tältläger nummer elva i ordningen har blivit för stort och skräpigt och grannarna klagar.

De byråkratiska kvarnarna har börjat mala, ytterligare en avhysning närmar sig. Men det vet Felicia ingenting om när hon serverar sin köttgryta med potatis och bönor.