Blickar framåt efter svart år

Under ett år fick personalen på utslussningsverksamheten för ensamkommande i Örebro hantera två mord: en av ungdomarna och en kollega blev dödade. Men efter att arbetsgruppen fått bearbeta händelserna börjar man nu må bättre.

I januari 2018 hittades en ung man brutalt knivmördad på en offentlig toalett på Järntorget i Örebro. Mannen tillhörde sedan flera år utslussverksamheten för ensamkommande, som är en verksamhet för de som fyllt 18 år och har uppehållstillstånd.

Personalgruppen på utslussverksamheten består av sex medarbetare. Hälften har en bakgrund inom skola och fritidsverksamhet och hälften har utbildning i socialt arbete. Varje ungdom som besöker verksamheten får en mentor som ansvarar för deras utvecklingsplan.

Jonas Håård är gruppledare och har varit med och byggt upp verksamheten och rekryterat medarbetarna.

– Det är alltid en resa att bygga upp en ny verksamhet. Men vi har en målgrupp som är tacksam att jobba med. Jag vågar nog säga att vi är bland de bästa i Sverige på att möta ungdomar.

Och den förmågan sattes verkligen på prov den där vinterdagen 2018. Mordet satte personalgruppen under hård press.

– Vi som jobbar med ungdomarna finns på en träffpunkt, en mötesplats för studiestöd och mentorsamtal kan man säga. Mannen som mördades hade vi jobbat med i tre år och händelsen påverkade förstås både ungdomarna och oss väldigt starkt. Plötsligt drogs vi alla in i en mordutredning, berättar Jonas Håård.

Många av de gamla ungdomarna sökte sig tillbaka för att träffas och prata och bearbeta händelsen.

– Vi blev en kommunikativ sambandscentral. Ungdomarna mådde väldigt dåligt och vi var en tajt personalgrupp som hade jobbat ihop en längre tid. Det var självklart att vi skulle finnas där för dem. De har inga föräldrar att prata med och tröstas av. 

Örebro har tagit emot ett stort antal ensamkommande ungdomar, men under 2018 minskade antalet ensamkommande drastiskt. Jonas Håård oroade sig för att tappa kompetent personal när verksamheterna minskade. Personal som så väl behövdes i svallvågorna efter mordet.

Bara tre månader senare, en tisdagsmorgon i slutet av april ringer polisen till Jonas Håård. Den här gången med budskapet att en av hans mångåriga medarbetare Lena Wesström är försvunnen.

– Jag förstod på en gång att något var galet. Hon var inte någon som bara gick och lämnade dörren öppen, konstaterar han dämpat.

Enhetschefen Ulrika Lundkvist agerade direkt. Hon samlade personalgruppen och kallade in en handledare från S:t Lukas, en samtalsjour för både medarbetare och chefer.

– Ulrika och jag kommunicerade jättemycket med varandra. Våra medarbetare ville ut och leta och hjälpa polisen så mycket som möjligt med information och tips, berättar Jonas Håård.

– Redan på fredagen samlade vi ungdom­arna. Vi ville själva berätta att Lena var försvunnen, innan de fick läsa om det i tidningen.

"Jag förstod på en gång att något var galet. Hon var inte någon som bara gick och lämnade dörren öppen".

Jonas Håård

Efter fyra dygn hittas Lena Wesström mördad bara hundra meter från sin bostad.

Än en gång förlamades utslussverksamheten av chock och sorg. Hur hanterar man som chef och medarbetare sådana här traumatiska händelser? Jonas Håård konstaterar att det inte finns något facit och han är djupt imponerad och tacksam över hur Ulrika Lundkvist agerande.

– Det är många beslut som ska fattas och Ulrika tog oss framåt på ett klokt sätt. Vi anordnade ganska snabbt en minnesstund för personalen och en för ungdomarna några dagar senare. Vi vågade prata med varandra mycket redan från början. Kontinuerlig information blev avgörande.

Något annat som blev viktigt för alla var en plats att gå till. De gjorde ordning ett minnesbord med ett fotografi på Lena Wesström, tände ljus och satte blommor i en vas.

– Dit kunde vi gå och gråta och plocka lite. I en sådan här situation fungerar inte känslorna logiskt längre. Du blir hudlös. Du kan skratta i ena sekunden och gråta i nästa och det måste vara okej. Det gäller att vara professionell men ändå mänsklig, säger han.

Vid den senaste medarbetarenkäten blev resultatet 100 procent nöjda medarbetare. Jonas Håård är stolt och ser det som ett betyg på hur de hanterat händelserna.

– Men det är en nulägesbeskrivning. Det är jätteviktigt att fortsätta jobba med arbetsmiljön. Vi hoppas naturligtvis att vi aldrig ska vara med om detta igen.