Rycker in när skilda tvistar

Det har blivit allt vanligare att vårdnads­tvister går till domstol. Under den senaste tioårsperioden har antalet mål fördubblats. I Norrköpings kommun satsar man på ett samverkansteam som jobbar med separerade par.

Ett tvärprofessionellt team som samlas runt separerade föräldrar som hamnat i konflikt med varandra. Så beskriver Mona Björklund som arbetar som familjerättssekreterare på myndighet Barn och ungdom, Norrköpings kommuns arbete med familjestöd.

– Sedan skräddarsys insatserna utifrån just den familjens behov, berättar Mona Björklund, som ingår i teamet.

Främst handlar det om att tidigt gå in och stödja familjerna vid separationer där särskilt barnen blir lidande. Många av familjerna har befunnit sig i akut kris. Men det finns också familjer där konflikterna pågått i många år utan att barnens situation har uppmärksammats.

– Barnets fokus är det viktigaste. Utgångspunkten är att barnen inte ska behöva växa upp med svåra konflikter mellan mamma och pappa, säger socialpedagogen Sofi Klinthäll som som även hon ingår i teamet.

I hela landet har antalet vårdnadstvister som går till domstol stadigt ökat. Och Norrköping är en av de städer som ligger i topp. 2008 hade Norrköpings tingsrätt 59 vårdnadstvister. 2017 låg siffran på 146. I början av december 2018 var antalet 158. 

– Vi har de senaste åren haft ett väldigt högt tryck på familjerättsenheten, säger Mona Björklund. Det kändes viktigt att försöka hitta nya metoder för att möta upp separerade föräldrar och lösa deras konflikter kring barnen, innan de blev så svåra att de behövde gå till domstol.

När forskningsprojektet ”Samverkansteam vid separation” drogs igång 2015 blev Norrköping en av de kommuner som gick med. Efter projektets slut 2017, har den verksamhet som byggdes upp permanentats.

Samverkansteamet, som består av åtta personer, kommer från olika verksamheter inom socialkontoret.  Här finns familjerättsenheten, mottagningsgruppen, utförarsidan inom barn och ungdom, Frideborg som ägnar sig åt våld i nära relationer, behandlingsteamet för vuxna och Balder, barn som upplevt missbruk inom familjen. I gruppen ingår också representanter från Barnhälsan och Elevhälsans samordnande kurator.

Varannan vecka träffas man och tittar på de ärenden där familjer ska erbjudas stöd.

– Vi resonerar om familjerna och kommer med synpunkter och reflektioner. Därefter bestämmer vi vilket stöd föräldrar och barn ska erbjudas, berättar Mona Björklund.  

Dessförinnan har båda föräldrarna eller en enskild förälder, fått ge en bild av familjens situation med hjälp av bland annat frågeformuläret DOORS, ett självskattningsformulär för föräldrar. Kontakten med föräldrarna får man antingen genom att de själva har sökt hjälp eller har fångats upp via exempelvis skolan.

– Det kan vara en kurator som ser ett barn som far väldigt illa av föräldrarnas osämja, berättar Sofi Klinthäll.

Utifrån föräldrarnas behov bestämmer man sedan vem eller vilka i teamet som ska ha samtal med föräldrarna. Oftast brukar det handla om minst fem träffar.      

– Ingår det våld i relationen kan exempelvis Frideborg vara med.  Eller om det förekommer missbruk så har vi kompetens från behandlingsteamet att ta till, säger Mona Björklund.

Under föräldrasamtalen, är det viktigt att lyssna på föräldrarnas känslor. För att sedan få dem att fokusera på sina barn, menar Sofi Klinthäll.

– Det handlar mycket om besvikelser, svek och sårade känslor. Men vi försöker också få föräldrarna att aktivera sitt föräldraskap och inse att deras konflikt också skadar deras barn. Barn ska inte behöva vara i en svår konflikt som gör dem oroliga och rädda.

Barnens perspektiv är viktigt. Om det anses lämpligt och föräldrarna vill, har man även samtal med barnen från att de är fem år och uppåt.

– Oftast är det väldigt bra att låta barnen komma till tals, menar Sofi Klinthäll. Men barnet kommer in i ett senare skede. Och det är viktigt att ha båda föräldrarna med sig. Vi ska inte bidra till att skapa ytterligare konflikter.

Det bästa med samverkansteamet, menar de, är just tillgången till de olika kompetenserna. Där alla bidrar med sin kunskap.

– Det är spännande att höra de andra professionerna. Samtidigt är det här samverkan på riktigt. Det ger något, menar Sofi Klinthäll.

 Till nackdelarna hör att verksamheten är skör. Det finns ingen särskild budget för den utan teamet är en del av deltagarnas ordinarie verksamhet.

Verksamheten är också beroende av att varje chef anser den viktig. Och inte i stället vill prioritera resursen i det ordinarie arbetet.

Hittills har man arbetat med ett femtiotal ärenden. Vad familjerna tycker och hur det gått för dem, vet man ännu inte riktigt. En enkätundersökning håller på att tas fram.

– Vi hoppas att det här kan få trenden att vända så att konflikterna i tingsrätten minskar, säger Mona Björklund.