Banar väg för vintercyklister

På vintern är det många som långtidsparkerar ­cykeln och i stället tar bilen eller kollektivtrafiken till och från jobbet. Trafikplaneraren Malin Berger försöker få ­Sollentunaborna att tänka i nya banor.

Sju minuter. Längre tar det inte för Helen Ivarsson att trampa de tre kilometrarna från kedjehuset i Häggvik till jobbet som enhetschef på allaktivitetshuset Satelliten i Sollentuna centrum.

– Förut tog jag bilen, men nyligen chockhöjdes parkeringsavgiften. Nu har jag upptäckt att det går snabbare att cykla än att skrapa bilrutorna och leta p-plats. Dessutom känns det bättre, som att jag gör något bra både för miljön och min egen hälsa, säger Helen Ivarsson, när hon visar upp sin välutrustade vintercykel.

I ett försök att få fler att cykla vinter­tid efterlystes Sollentunabor som är sugna på att ändra sina gamla resvanor. Tillsammans med nätverket Ressmart drog man i höstas igång Vintercyklist, ett projekt som finns i ett tiotal Stockholmskommuner. Nästan 500 anmälningar kom in och Helen Ivarsson var en av de 60 som valdes ut.   

Som vintercyklist har hon fått sin cykel utrustad för den halkiga, slaskiga och mörka årstiden. I kitet ingår vinterdäck med byte, reflexväst, lysen och sadelskydd. Som motprestation ska hon och övriga deltagare cykla minst fem kilometer tre dagar i veckan under december till februari.

– Förra vintern var det kallt, snöigt och superhalt, då vågade jag inte cykla. Men med de här nya vinterdäcken tror jag inte att det blir några problem, säger Helen Ivarsson.

Tidigare har trampandet främst hört sommarhalvåret till, men det håller på att ändras. Med projektet i Sollentuna försöker Malin Berger, trafikplanerare på trafik- och naturavdelningen, skynda på utvecklingen.

– Tanken är att folk ska få testa och upptäcka att det faktiskt går att cykla även om det är kallt och snöigt. Här i Sollentuna finns alla förutsättningar, under senare år har vi byggt ut infrastrukturen rejält, i dag har vi cirka tio mil cykelväg, säger hon och ser lite stolt ut.

För det arbetet fick kommunen utmärkelsen Årets cykelprestation i Stockholms län 2017. Man har också projektet Cykling utan åldrar där kommunens äldreboenden får låna el-lådcyklar så att de boende kan skjutsas runt på utflykter.

Det är ingen överdrift att påstå att det är mycket cykelsnack just nu. En cykelboom sveper över landet samtidigt som det har blivit uppenbart att bilåkandet och koldioxidutsläppen måste minska. Det gör att cykelvägar och cykelparkeringar har fått en allt mer framskjuten plats i stadsplaneringen.

Och Sollentuna är inget undantag. Kommunen växer så det knakar, med nästan 1 000 personer varje år och byggprojekten duggar tätt. Det ställer stora krav på infrastrukturen.

– Alla måste kunna ta sig fram och det måste kunna ske på olika sätt. Tidigare har inte cykeln betraktats som ett färdmedel på samma sätt, bilen har tagit väldigt stor plats i stadsbilden. I framtiden får bilarna dela med sig lite av vägutrymmet helt enkelt, säger Malin Berger.

Finns det en konflikt mellan bilister och cyklister?

– Vi försöker bygga så att båda ska få plats. Det är klart det kan bli lite motsättningar ibland, men jag tycker att det finns ganska stor förståelse för att vi gör bilvägarna smalare för att ge plats åt cyklisterna. Vår ambition är inte att göra det omöjligt att köra bil, utan att göra det möjligt att cykla, säger hon.

I Sollentuna har politikerna klubbat ett ambitiöst mål. År 2030 ska 20 procent av alla resor ske med cykel. Dit har man en bra bit kvar, men Malin Berger tror att det är fullt realistiskt.

– Nu pratas det om cykling på ett helt annat sätt än tidigare och många kommuner arbetar med omfattande utbyggnader av cykelnätet. Möjligheten att ta sig fram med cykel ökar hela tiden, så målet på 20 procent kommer vi säkert att nå, säger hon.

För att komma dit krävs inte bara fler, bredare och rakare cykelvägar, utan också utan parkeringar på strategiska ställen.

– Vi satsar stort på kombinationsresor. Många vill ta cykel till stationen och sedan pendeln vidare dit man nu ska. Därför har vi byggt flera cykelparkeringar vid stationerna.

Men för att få Sollentunaborna att använda cykeln vintertid måste även vägunderhållet fungera. Genom att sopsalta cykelbanorna får man ett underlag som är bättre än det som plogas och sandas, hävdar Malin Berger. ”I stort sett barmarksförhållande”, kallar hon det.

Vintercyklisten Helen Ivarsson är imponerad över hur snabbt cykelvägarna prepareras efter ett snöfall.  

– Om det skulle bli jättemycket snö i mitt villaområde kan jag ta en annan väg där det plogas direkt. Då är det bara att pälsa på med överdrags-kläder, ­långkalsonger och handskar.

Till våren ska projektet i Sollentuna utvärderas. Deltagarna kommer att få besvara en enkät och man ska ha ett avslutande möte för att summera erfarenheterna.

– Vi hoppas att vi kan visa att det faktiskt går att cykla hela vintern och att fler blir sugna att göra det på sikt. Förhoppningsvis får vi också in synpunkter så att vi kan förbättra förutsättningarna för vintercyklisterna ytterligare, säger Malin Berger.