Mejlbombade

Kalmar kommun är under attack. Och detsamma kan sägas om offentlighetsprincipen. Sedan ett par år bombarderas tjänstemännen av tusen och åter tusen frågor om allmänna handlingar – sannolikt från en och samma kvinna.

Ett mejl undertecknat Hasse kommer till serviceförvaltningen måndagen den 9:e februari klockan 17.55: ”Är det reningsvatten i Dahms trädgårds prydnadsdamm eller var kommer vattnet ifrån?”

Inga konstigheter så långt. En medborgare, i det här fallet Hasse, vill av någon anledning få upplysningar om vattnet i en viss prydnadsdamm. Registratorn tar emot mejlet och skickar det vidare till en kollega som ska svara.

”Skulle jag kunna få svar på min fråga?”, undrar Hasse lite irriterat klockan 19.45 nästa dag och får besked ett knappt dygn senare: ”Dammen är en trädgårdsinstallation, anlagd till prydnad. Därför är den heller inte inkopplad till dagvattenledningarna.” Det blir ytterligare ett par frågor om påfyllningen av vattnet i samma mejl-tråd innan konversationen är slut.

Hasse må uppfattas som en ettrig typ av en stressad kommuntjänsteman, men hans rätt vilar på stadigt grund. Precis som alla andra kan han begära ut handlingar och få svar på frågor från en offentlig myndighet.

Vill man vara lite högtidlig kan man säga att detta är hörnstenen i vår svenska demokrati. Myndigheter mår bra av att granskas och öppenhet är ett vaccin mot maktmissbruk som ger medborgarna insyn i hur deras skattepengar används. Så lyder grundtanken och för de flesta av oss låter det förmodligen både klokt och riktigt.

Men tänk om Hasse egentligen är en kvinna som använt över femtio olika alias som bombarderar tjänstemännen med frågor om allt från dammar och dagvatten till timvikariers tidsrapportering och fiske på kommunalt vatten? Tänk om det inte är tio eller hundra detaljerade frågor och följdfrågor vi pratar om utan tusentals? Och tänk om kvinnan begär ut samtliga handlingar som diarieförts under ett år?

Offentlighetsprincipen och kommunens serviceskyldighet gäller, visst. Men vad händer om rätten missbrukas? Om de anställda vacklar under arbetsbördan av till synes meningslösa frågor och grundlagens öppenhet blir ett akut arbetsmiljöproblem? Välkommen till Kalmar kommun.

Pustar ut efter ännu en dag på jobbet. Känslan av meningslöshet sprider sig. Innan jag stängde av datorn för att bege mig hemåt skickade jag iväg ännu ett tiotal e-post till en och samma person med vetskapen om att snart kommer det rassla till i inkorgen igen. Och jag är inte ensam. Det är så här vardagen ser ut för många anställda i kommunen just nu.

Sedan en tid tillbaka är Kalmar kommun mejlbombad av en kvinna, vars enda syfte är att provocera och hitta felaktig hantering som gör att hon kan skicka dessa mejl vidare till högre chefer och andra myndigheter. Förra året satte kommunledningen ner foten och slutade svara, men efter ett uttalande från JO att vi då bryter mot lagen, blev vi återigen tvungna att börja svara. Nu är det dock Hasse, Sonja, Susanne, Maria, James, Sven, Stefan, Camilla, Peter med flera som fyller våra inkorgar. Och varje svar innebär fler meningslösa frågor.

Är det för att göra detta som kommuninvånarna betalar skatt till min och mina kollegors lön? Ska vi verkligen behöva spara in på träffpunkter, gatuunderhåll, nyanställningar och annat samtidigt som detta sysselsätter så många kommunanställda? Vem ska hjälpa alla andra kommuninvånare som inte får svar eftersom vår tid ockuperas av denna kvinna. Några kollegor är till och med sjukskrivna på grund av detta.

Detta är verkligen att vandra i ett ekorrhjul. ­Glädjen i att gå till jobbet och göra nytta försvinner alltmer för varje dag. Hur länge kommer jag orka?

Insändaren som skickades till lokaltidningen Barometern i vintras är undertecknad ”Frustrerad kommunanställd”. Det är en signatur som sedan ett par år tillbaka passar in på många anställda i Kalmar kommun.

Att kommunen har ett allvarligt arbetsmiljöproblem på halsen blir uppenbart för Visions lokala ordförande Maj-Lis Lindberg när hon under 2013 gör arbetsplatsbesök på de olika förvaltningarna. Då får hon höra medlemmar berätta om en aldrig sinande ström av frågor och handlingar som begärs ut.

– Det bara fortsätter och fortsätter och många medlemmar upplever det som oerhört påfrestande. Problemet är att tonen i mejlen är otrevlig och ibland till och med hotfull, berättar Maj-Lis Lindberg.

Under tre månader kommer 1 700 mejl, främst till serviceförvaltningen, kommunledningen och omsorgsförvaltningen. Språket är ofta aggressivt och hoten om att anmäla kommunen till Justitieombudsmannen, JO, duggar tätt. Om Annika, som vi kan kalla kvinnan, inte är nöjd med bemötandet från en tjänsteman får hans eller hennes chef snabbt ett mejl – ”när hade ni tänkt göra något åt XXs oerhört spydiga, arroganta och otrevliga bemötande av oss kommuninvånare?”

Hösten 2013 håller situationen på att gå överstyr. Kommunen beslutar att alla mejl och förfrågningar ska styras till chefen på kommunens kontaktcenter.

Men Annika är inte nöjd med lösningen och ökar trycket mot kommunens förvaltningar och bolag. Hon skapar nya e-postadresser och nya alias. Hon begär bland annat ut CV och anställningsbevis på samtliga 207 anställda på kommunledningskontoret. Samt alla skrivelser som diarieförts under 2013 med tillhörande dokument.

Den 31 januari 2014 tar kommunstyrelsen tjuren vid hornen och beslutar att sidsteppa både tryckfrihetsförordningen och förvaltningslagen. Innerst inne inser dåvarande kommundirektör Kenneth Condrup att det inte är helt vattentätt. Han är själv utbildad jurist och anar att JO kommer att ha synpunkter på att Annika helt sonika nekas sin grundlagsenliga rätt att begära ut offentliga handlingar. 

Det är inte bara tjänstemännen i Kalmar som möter besvärliga personer i jobbet. Det visar om inte annat intresset för den föreläsning som psykoterapeuten och författaren Jacob Carlanders turnerar runt om i landet med. Rubriken är ”Möta människor med rättshaveristiskt beteende” och i åhörarbänkarna finns socialsekreterare, miljöinspektörer, kommunsekreterare och andra offentligt anställda.

– Det handlar om medborgare, klienter och anhöriga som har utvecklat ett beteende som faktiskt inte är acceptabelt och ibland inte ens lagligt. Då är det viktigt att förstå vad det är

som driver dessa människor och hur man bemöter dem på bästa sätt, säger Jacob Carlander som till hösten kommer ut med en bok i just det ämnet.

Ofta handlar det om människor som en gång har utsatts för en oförrätt, eller i alla fall upplever att de har det. Men i stället för att bryta ihop och gå vidare – som de flesta av oss tvingas göra då och då – kan personer med rättshaveristiskt beteende inte lämna en sådan händelse bakom sig. Snart krigar de på heltid, beväpnade med skarp­laddad lagstiftning. 

– Beteendet blir som en ballong som har slitit sig från handen som höll den. Den rör sig fritt i luften, helt frikopplad från den ursprungliga konflikten.

Jacob Carlander konstaterar att här finns både ett narcissistiskt och ett paranoiskt personlighetsdrag och att det är en olycklig kombination som leder in i en återvändsgränd.

– Allt som skulle kunna återföra personen till verkligheten ses som tecken på att omvärlden är korrupt, vilket i sin tur stärker kamplusten ytterligare.

Den 10 juli 2014 får Kalmar kommun en ordentlig uppläxning. Att det är dyrt, tidskrävande och till och med provokativt är inga skäl att neka en person rätten att begära ut handlingar. Inte heller att man vill skona medarbetarna från till synes meningslöst arbete. Rättsstridigt och oförenligt med offentlighetsprincipen, lyder beskedet från JO.

Den 28 augusti gör Maj-Lis Lindberg en så kallad 6:6 a-anmälan där Vision kräver att ”arbetsgivaren säkerställer våra medlemmars arbetsmiljö”.

På ett kommuncentralt samverkansmöte med alla fack tar arbetsgivaren upp Visions fråga. Kommunens strategi är enligt personalchefen Anne Elgmark att minimera arbetsbelastningen för den enskilda medarbetaren och samtidigt leva upp till offentlighetsprincipen.

– Att ett 50-tal medarbetare ska lägga en timme på att svara på samma fråga är orimligt. Därför har vi utsett en person på varje förvaltning, säger hon.

Även om åtgärderna inte löser problemet, tycker Maj-Lis Lindberg att arbetsgivaren har gjort vad man kan kräva.  

– Ja, utifrån de möjligheter som står till buds. Arbetsmiljölagen och offentlighetsprincipen krockar, och JO har slagit fast att det är offentlighetsprincipen som gäller. Jag har inga idéer om vad mer som skulle kunna göras, säger hon uppgivet.

En trappa upp på Södra Långgatan har Christina Karlberg sitt arbetsrum. Hon är administrativ chef på serviceförvaltningen och arbetsledare för 17 medarbetare. Tidvis ägnar hon en stor del av arbetstiden åt Annikas frågor. 

– Visst händer det att jag misströstar. På morgonen när jag loggar in kan jag ha tio nya mejl. Det känns frustrerande eftersom det är så uppenbart att hon inte är intresserad av svaren.

Christina Karlberg suckar tungt när hon visar mappar märkta Dammar, Fiske, Koloniområde och Lokalvård och undermappar med namn som Hasse, Sonja, Maria och James, som hon har skapat i sitt mejlprogram.   

– Även om ordalydelsen är exakt densamma och det är högst osannolikt att tio personer ställer frågor om dammarna i Kalmar under en dag, så vet vi inte helt säkert att det är samma person som ligger bakom. Därför måste vi svara på alla mejl.

Sedan i somras har Christina Karlberg svarat på tusentals frågor. Hon har till och med bjudit in alla vetgiriga mejlare till ett ”förutsättningslöst möte där ni får möjlighet att få svar på alla era frågor”, men ingen har dykt upp.

Offentlighetsprincipen bör inskränkas. Att bara tänka tanken är nästan tabu i ett land som kan skryta med världens äldsta lagstiftning på området. Men i de banorna funderade riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (M) när hon läste en artikel i Barometern om Annikas flitiga mejlande.

– Det är ett av flera exempel på uppenbart missbruk av offentlighetsprincipen. Här finns inget annat syfte än att trakassera de anställda, dessutom är det ett slöseri med skattebetalarnas pengar, säger hon.

Artikeln blev utgångspunkt för en motion där Maria Abrahamsson föreslår att offentlighetsprincipen förses med en undantagsbestämmelse som slår till vid uppenbara missbruk. Med ny teknik kan man numera överhopa myndigheter med förfrågningar, en utveckling som lagstiftarna knappast kunde förutse.

Maria Abrahamsson har fått gehör för sina tankar bland kollegerna i konstitutionsutskottet. Nyligen uppmanade ett enigt utskott regeringen att låta utreda frågan.

– Någonting måste göras. Syftet med offentlighetsprincipen är ju att allmänheten ska kunna granska makten. Men om denna rättighet dras i skiten kan det väcka aggressioner som blir ännu svårare att hantera.

Varför gör hon på detta viset? Det är förmodligen en av de vanligare frågorna när tjänstemän i Kalmar kommun tar en fika ihop.

– Det har jag tänkt mycket på, konstaterar ­registratorn på en av kommunens förvaltningar.

– Ibland tänker jag att hon vill bestraffa kommunen för någonting hon tycker att vi har gjort fel, säger en tjänsteman.

Bäst är naturligtvis att ställa frågan till Annika själv. Jag skickar ett mejl för att höra vad hon har att säga – varför begär du ut så många handlingar från Kalmar kommun?

16 minuter senare kommer svaret: ”För 15 000 ställer jag upp, annars, ha ett fortsatt trevligt liv!”