Postcovid: Marie jobbar heltid igen, men ”viruset lever rövare”

Hon sitter inte längre i rullstol. Hjärndimman har skingrats. Fem år efter att covid slog till jobbar Marie Åsenius heltid igen. Fast hon är inte sitt gamla jag.

Det finns ingen riktigt bra statistik över hur många svenskar som lider av postcovid. Men internationella studier visar att cirka 1,5 procent av befolkningen är drabbad av långvariga och allvarliga besvär.

Det skulle i sådana fall innebära att 150 000 personer i Sverige just nu försöker få livet att fungera, trots postcovidsymtom som påverkar både kroppen och hjärnan.

Marie Åsenius är en av dem. Hon äter fortfarande medicin för sina hjärtrusningar, har luktbortfall, får ibland konstiga utslag och blåmärken och vaknar då och då med en väldigt speciell sorts huvudvärk. Men hon är äntligen tillbaka på banan.

Förstående arbetsgivare

Sedan ett och ett halvt år arbetar hon heltid igen, som diakon och områdeschef i Ulricehamns pastorat, där hon leder nio medarbetare i det dagliga arbetet.

Tack vare den behandling och hjälp hon har fått av vården fixar hon att jobba hundra procent igen. Hon har också en förstående arbetsgivare och ett flexibelt schema. Vaknar hon med huvudvärk kan hon ibland förskjuta sin arbetsdag och i stället jobba eftermiddag och kväll.

– Jag är tacksam för allt jag klarar i dag, och känner återigen en meningsfullhet. Även om tröttheten bor kvar i kroppen, och jag sover mycket när jag är ledig, så kan jag bidra med något och återigen få vara en del av samhället, säger hon.

→ Så får du mer pengar om du blir långtidssjuk

55-åriga Marie Åsenius är diakon och arbetsledare i Ulricehamns pastorat.
Lista med 40 symtom

Det har gått fem år sedan Marie Åsenius drabbades av sin första covidinfektion. Det var i mars 2020, precis i början av pandemin.

– Jag hade ambulansen hemma tre gånger. Första gången blev jag inlagd. Det blev värre och värre, efter fem veckor började andningsproblemen.

När hon gick till vårdcentralen samma sommar hade hon skrivit en lista med 40 symtom.

– Det konstigaste var orden. Jag trodde att jag sa något, men ut kom ord som inte fanns. Jag var verkligen hjärnpåverkad.

Hon klarade inte ens att gå till brevlådan och fick sitta i rullstol.

– Det fanns stunder när jag kände ”jag orkar inte detta längre – så här vill jag inte leva”.

Hjälp av vården

Efter ett och ett halvt år började det lätta lite. Det var när Marie Åsenius hade fått sin andra covidspruta. Hon hade också fått hjälp av en fysioterapeut som arbetar med hjärnskadade patienter och en arbetsterapeut med erfarenhet av ME-sjuka.

– Arbetsterapeuten instruerade mig att spara på energin. Jag skulle till exempel inte arbeta ovanför axlarna, så min man tvättade håret på mig. Jag skulle också vila innan aktivitet.

Marie Åsenius, som tidigare hade varit väldigt sportig, fick rådet att gå väldigt korta promenader. Till en början var de bara tre minuter långa.

– Tog jag i för mycket blev jag liggande i två veckor. Jag fick också göra pulshöjande aktivitet tre gånger trettio sekunder per dag för att syresätta hjärnan. Det gjorde att hjärndimman försvann, berättar hon.

Hon minns när hoppet faktiskt återvände. Det var när hon följde med familjen på minigolf.

– Jag orkade resa mig ur rullstolen för att slå några slag med klubban. Jag kände: Nu har det börjat vända.

”Viruset gillar mig”

Men det har knappast varit raka spåret sedan dess. I två och ett halvt år var hon sjukskriven till och från. Ytterligare sex covidinfektioner har hon drabbats av – senast sommaren 2024.

– Viruset tycks gilla mig. Men hjärndimman går över fortare nu. Tidigare kunde den stanna i månader. Jag känner att det blir lindrigare och lindrigare.

Marie Åsenius tycker själv att hon har haft tur i oturen, som nu kan fungera hyfsat normalt. För att stötta andra patienter har hon engagerat sig och sitter i styrelsen för Svenska covidföreningen, som har cirka 5 000 medlemmar.

– Det är fortfarande svårt att få hjälp och flera postcovidmottagningar har stängt. Det saknas kunskap i vården och många får inte rätt diagnos. De får höra att de har psykiska problem, när det egentligen är ett virus som lever rövare i kropp och skalle.

Behövs mer kunskap

Hon menar att det behöver skjutas till mer pengar till forskning och för att öka kunskapen i vården, men också bland arbetsgivare.

– Tyvärr har Sverige blivit ett land där människan inte räknas om den blir sjuk. Man behöver se över hur arbetsplatser kan anpassas, för att de som lider av postcovid ska kunna fortsätta vara en produktiv del av samhället, säger Marie Åsenius.