Har du också en destruktiv chef?

Är chefen ofta tvär och ilsken? Kanske orättvis? Du är inte ensam, enligt docent Susanne Tafvelin. En av tre medarbetare har en destruktiv chef.

Begreppet konstruktivt ledarskap är välkänt och något som det forskats mycket om. Men när en studie från Norge visade att 34 procent av den norska arbetskraften hade upplevt motsatsen, destruktivt ledarskap, slog det ner som en bomb i forskarvärlden.

– När de norska siffrorna kom blev jag riktigt förvånad. Men vår studie gav liknande siffror, 36 procent. Destruktiva ledarskap är helt enkelt vanligare än man tror, säger Susanne Tafvelin, docent vid institutionen för psykologi vid Umeå universitet och den som lett det svenska projektet där forskare har kartlagt förekomsten av destruktivt ledarskap på svenska arbetsplatser.

Vad är då destruktivt ledarskap? Den arga, ilskna chefen som brusar upp, är hotfull och som skapar tystnad och rädsla kan vi lätt identifiera som destruktiv. Men den typen av ledarskap är, som tur är, inte så vanligt. Anledningen till att siffrorna ändå är så höga, både i Norge och Sverige, är att forskarna valt att inkludera passiva former av ledarskap – en chef som inte finns där när man behöver, som drar sig undan, är rörig eller otydlig.

– I Norge har man sett att de passiva formerna är nog så dåliga för personalen som de aktiva. Och eftersom det är de absolut vanligaste formerna tyckte vi att det fanns goda skäl att även ha med de delarna i vår studie, förklarar Susanne Tafvelin.

Vanligt med destruktivt ledarskap

Destruktiva ledarskap finns på de allra flesta arbetsplatser, menar Susanne Tafvelin.

– Det gäller förstås inte alla chefer, men om 36 procent svarar ja på frågan då finns den här typen av beteende överallt, säger hon.

→ Så här gör du om du blir mobbad på arbetsplatsen

Forskarna i Umeå har studerat en grupp som Susanne Tafvelin kallar ett mini-Sverige. Personerna i gruppen har såväl privata och statliga som kommunala och regionala anställningar. Resultaten visar inte några väsentliga skillnader mellan olika sektorer men vissa intressanta fynd har dykt upp. Till exempel är passiva beteenden något vanligare bland chefer i privata företag.

– Det är möjligt att det är en gammal fördom men man kanske förväntar sig att en chef i en offentlig organisation tar lite längre tid på sig, sitter fast lite mer och därför upplevs som lite mer undvikande. Men vår studie visar att det är tvärtom.

Passivt destruktiva chefer är mindre vanligt i offentlig sektor, säger ledarskapsforskaren Susanne Tafvelin.

I andra studier som fokuserat på konstruktiva former av ledarskap har man sett att chefer i offentlig sektor skattas mer positivt än inom den privata. Ännu finns det ingen forskning som kan förklara varför och Susanne Tafvelin kan bara spekulera kring orsakerna.

En förklaring, menar hon, kan vara att på ett privat företag har chefen möjlighet att ge andra belöningar än sitt eget ledarskap. Det kan handla om en bonus, en exklusiv utbildning eller en åtråvärd tjänsteresa.

– I den offentliga sektorn finns inte de belöningsstrategierna att ta till, man måste jobba med personalen och med sitt eget ledarskap, det finns inga andra morötter. Därför blir ledarskapet i offentlig sektor viktigare för att nå dit man vill, och därför blir det också lite bättre än inom det privata, resonerar Susanne Tafvelin.

En annan upptäckt från studien var att det arroganta och orättvisa ledarskapet, alltså en aktiv form av destruktivt ledarskap, var något vanligare bland de som jobbade inom regionerna. Än en gång betonar Susanne Tafvelin att tolkningarna är hennes egna. Men det skulle kunna vara att det inom till exempel sjukvården finns många olika yrkesgrupper – administrativ personal, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare – som har olika status. Och att kolleger har olika status kan upplevas som orättvist och leda till slitningar.

Personalen oftare utbrända

Hur reagerar då personal som utsätts för en destruktiv chef? Forskning visar att de oftare är utbrända än andra och slutar sin anställning i ­högre grad. De litar inte på sin chef, upplever dålig stämning och tycker att arbetsmiljön är otrivsam.

– Både personalen och organisationen får betala ett högt pris om ledarskapet är destruktivt. Och det kan absolut bli så att medarbetarna underpresterar. Vet man inte vad som förväntas av en eller om man är rädd för att göra fel, är det klart att arbetet tar längre tid, säger Susanne Tafvelin.

En vanlig förklaring till att chefer blir arga eller drar sig undan är att de själva är satta under hård press. Men det finns också vissa beteenden hos medarbetarna som kan trigga. När personalen inte är med på tåget är det inte oväntat att chefen blir stressad. Och en vanlig reaktion vid stress är att antingen fly eller fäkta.

– De chefer som upplevde att medarbetarna inte var motiverade uppfattade själva att de uppvisade destruktiva beteenden, i högre grad än andra, säger Susanne Tafvelin.Både personalen och ­organisationen får betala ett högt pris om ledar­skapet är destruktivt, säger Susanne Tafvelin.

Motsvarande kunde forskarna se hos personalen. De som inte mådde bra och inte trivdes på jobbet uppfattade sin chef som mer destruktiv.

– Det verkar också vara så att om man som medarbetare har det jobbigt av någon anledning då ökar risken att bli utsatt för antingen passiva eller aktiva beteenden från chefen.

Bra att prata med någon

Har man en god relation med sin chef kanske situationen går att lösa med ett uppriktigt samtal. Annars råder Susanne Tafvelin att hitta någon annan att prata med.

– Börja med en kollega, jämför hur ni uppfattar läget. Prata med en fackrepresentant, ett arbetsmiljöombud. Är det fler som tycker samma sak som en själv kanske det behöver tas högre upp i organisationen så att chefen kan få hjälp.