Marie Åsberg, 86: Därför har jag vigt livet åt att bekämpa utmattningssyndrom

Sverige är det enda land i världen där man kan få diagnosen utmattningssyndrom, tack vare Marie Åsbergs forskning. Nu ser professorn med oro hur allt fler unga mellan 20 och 40 år blir sjukskrivna.

Hon lutar sig tillbaka med ett leende:

– Det låter nästan fånigt när jag säger vad man ska göra.

Marie Åsberg, professor emeritus i psykiatri vid Karolinska institutet, har sedan mitten av 1960-talet intresserat sig för vad man kan göra för att undvika nedstämdhet, minskad energi och pessimistiska tankar – alla symptom på depression.

– I dag är det mindre stigmatiserande att tala om psykisk ohälsa än när jag började forska. Man kan tala högt om det och det är väsentligen en god sak. Men i djupet av folkets själar finns fortfarande en känsla av att vara svag om man utvecklar psykiska sjukdomar. Man kanske inte säger det, men man tycker det. Dessvärre är det så att många tänker så om sig själva, medan få tänker det om andra, säger hon.

Att Sverige sedan 2005 som enda land i världen har infört diagnosen utmattningssyndrom är tack vare Marie Åsberg. Vägen dit började 1998.

– En kollega med tillgång till statistik från avtalsförsäkringsbolaget SPP, numera Alecta, sa att något märkvärdigt hade hänt: Att sjukskrivningar för depression hade ökat dramatiskt. ”Det tror jag inte på”, sa jag, för sådana siffror är ganska stabila och brukar ligga omkring fem procent, om det inte händer något som folkmordet i Rwanda.

→ Testa stressnivån: 13 tecken på utbrändhet 

Marie Åsberg började direkt söka förklaringar.

– Jag tänkte att det kunde ha skett något med förändringar i drickandet. Vi vet att ju mer alkohol folk dricker desto mer ökar depressionsfallen.

Patienter sa att de var ”utbrända”

Men kollegan köpte inte förklaringen utan ville att de tillsammans skulle undersöka orsaken.

– När vi tittade på patienterna upptäckte vi att de inte alls såg ut som de som hade de klassiska symptomen för depression. De sa själva att de var ”utbrända” och ju fler patienter vi träffade desto mer övertygade blev vi att det vi såg var något annat än en ”vanlig depression”.

Sjukskrivningarna för depression kom när Sverige var i en återhämtningsfas efter den ekonomiska krisen på 1990-talet, då närmare 600 000 människor förlorade sina jobb. De som var kvar på arbetsmarknaden behövde inte bara göra sitt jobb, utan även före detta kollegers.

– För mig var det tydligt att utvecklingen hängde ihop med omorganisationer och uppsägningar, som innebar att färre skulle producera lika mycket. Det blir turbulent med upprepade omorganisationer. I min forskning har jag fått höra: ”Det är omorganisationerna som har knäckt mig. Efter den tredje orkade jag inte längre”.

→ Undvik att bli utmattad – 5 saker att förändra (länk till Chefenifokus.se)

Marie Åsberg belägger sin ståndpunkt även med en korrelation som hon har sett i statistiken. Genom att jämföra siffror för personalminskningar på 1990-talet från SKR, Sveriges kommuner och regioner, med siffror för sjukskrivningar kunde hon se ett statistiskt säkerställt samband.

– Så i dag vet vi att ju mer man drar ner på personal, desto fler blir sjukskrivningar blir det. 

Arbetsmiljön gjorde människor sjuka

När Marie Åsberg träffade patienter i slutet av 1990-talet mötte hon människor som på grund av den arbetsmiljö de vistats i utvecklat en utmattande trötthet som inte gick att vila bort. De hade svårigheter att minnas, fokusera, och var känsliga för stress.

– Att det här var något annat än en depression blev tydligt när patienter inte reagerade positivt på antidepressionsmediciner, säger hon.

Paradoxalt, tillägger hon, var det främst människor som beskrev sig som stresståliga som hade utvecklat sjukdomen. Därmed spräcker hon ännu en vanföreställning: Att det är svaga som utvecklar utmattningssyndrom.

– Det är tvärtom. Det handlar om människor som är solidariska med sina kolleger, inte vill belasta dem och som tar ansvar för helheten, som oftast går in i väggen.

Efter att ha studerat fenomenet i slutet av 1990-talet behövde hon och hennes kolleger sätta ett namn på det de hade sett. Det hade hunnit bli 2003 och valet föll på utmattningssyndrom.

Marie Åsberg kontaktade Socialstyrelsen för att peka på sina upptäckter, och fick beskedet att hon kunde börja med en litteraturstudie. En arbetsgrupp tillsattes och diskuterade om den nya sjukdomen skulle få en kod inom ICD-10, den internationella klassifikationen för sjukdomar.

– Det fanns redan en kod för stressrelaterade diagnos, vilket var F43. Så vi rekommenderade Socialstyrelsen att använda F43.8A.

Marie Åsberg tycker att sextimmars arbetsdag är en bra idé i kampen mot stressen.

Sverige blev 2005 därmed det första land som namngav sjukdomen. Det har lett till missförstånd ibland, eftersom somliga tror att det enbart är svenskar som utvecklar utmattningssyndrom.

– Sjukdomen finns i andra länder. I Nederländerna kallar de det för burnout, vilket är ett bredare begrepp. Man kan säga att burnout är ett försvar mot utmattningssyndrom, eftersom man får ett distanserat förhållningssätt till sitt jobb och tappar engagemang. Man kan jobba, man är bara inte så bra på sitt jobb. Men man kan inte jobba när man har utmattningssyndrom.

Visions medlemmar en riskgrupp

Diagnosen har även kritiserats från annat håll.

–  Somliga tycker att det var fel att vi gav det ett namn, och ville hellre ha det bland soppan av andra psykiska problem. Men att vi tog fram det var för att det blev förändringar på arbetsplatserna.

För att få diagnosen krävs fysiska och psykiska symtom på utmattning som har pågått under minst två veckor till följd av minst sex månaders stress. Symtomen kan vara ihållande trötthet, sömnsvårigheter, ångest, nedstämdhet och oro.

Här gäller det för Visions medlemmar att se upp. De som arbetar i kontaktyrken i offentlig sektor är överrepresenterade när det gäller utmattningssyndrom. Flera av Visions stora yrkesgrupper tillhör de som drabbas mest: Socialsekreterare, vård- och omsorgspersonal, präster och diakoner har alla en ökad risk att sjukskrivas för stressrelaterad ohälsa.

– Det är ofta kvinnor i människovårdande yrken som utvecklar diagnosen, säger Marie Åsberg.

Sjuktalen för stressrelaterade sjukdomar följer ingen jämn kurva, utan har toppar och dalar. Just nu befinner sig Sverige i en topp och allt fler unga mellan 20 och 40 år blir sjukskrivna för utmattningssyndrom, akut stressreaktion och andra stressrelaterade psykiatriska diagnoser.

Antalet utbrända ökar kraftigt

Enligt Försäkringskassans siffror var 14 348 personer i september 2023 sjukskrivna för någon av de diagnoserna. Det är en ökning med drygt 28 procent i hela landet sedan 2020. Den största ökningen av sjukskrivna finns i Norrbotten, Jämtland och Västernorrland. Enbart Gotland går mot trenden.

Marie Åsberg har en teori om siffrornas rörelse.

– Det är nya generationer som kommer in på arbetsmarknaden, och som slits ut allteftersom. På samhällsnivå tycker jag därför att det är en väldigt bra idé med arbetstidsförkortning, och att bestämma över sin egen arbetstid i den mån man kan.

Det finns ingen medicin mot utmattningssyndrom. Det som hjälper är anpassningar i arbetet. Utan dessa är återfallsrisken stor.

– Företagshälsovården kan göra väldigt mycket gott. Det finns skrifter som beskriver vad man som arbetsledare ska tänka på när någon har haft utmattningssyndrom. Man ska inte belasta dem för hårt och låta dem komma tillbaka successivt.

Marie Åsberg har fortsatt att jobba långt efter sin pensionering.

Strategier för återhämtning är bland annat det som hon och hennes medförfattare tar upp i boken Utmattningssyndrom, som kom ut i år.

”Fånigt” enkelt att undvika utmattningssyndrom

Kanske blir det fler böcker, trots att Marie Åsberg pensionerades för många år sedan.

– Jag tycker verkligen att mitt jobb är det roligaste i min tillvaro, och känner att jag vill göra det så länge jag kan. Jag håller i ett utbildningsprogram sedan tolv år tillbaka och så skriver jag. Allt som allt kanske det motsvarar en halvtid, säger hon.

Och så var det den där fånigt enkla lösningen på hur man undviker den berömda väggen som så många har sprungit in i:

– Man går och äter lunch varje dag och då pratar man med sina kolleger. Man undviker övertid, ser till att ha intressen utöver jobb och familj och frigör sig från dagliga stressfaktorer.