Hon är Årets skyddsombud 2022

Vad är problemet, hur ska det lösas, vem ska lösa det och när ska det vara klart? Om vi hittar svaren på de frågorna så går det ofta bra, säger Zübeyde Arslanerkekoglu.

Zübeyde Arslanerkekoglu är på väg in hissen men vill först försäkra sig om att det går bra för pappan med barnvagn att åka tillsammans med andra.

– Är det ok att vi följer med?

Vi befinner oss i det nybyggda kontorshuset Curanten i Nacka. Här är stora delar av kommunens verksamheter och mottagningar som rör vård, hälsa och förebyggande arbete samlade under samma tak. Till exempel socialpsykiatrin där Zübeyde Arslanerkekoglu arbetar.

Möter medarbetares oro

Just de utrymmen som kommunen förfogar över är Zübeyde Arslanerkekoglu väl bekant med. Tillsammans med arbetsgivaren och andra skyddsombud har hon varit med i byggprocessen fram till invigningen 2020. En stor del av arbetet handlade om att bemöta medarbetarnas oro inför inflyttningen och sammanslagningen av verksamheter.

– Vi människor påverkas ju av förändringar och en del blir mer oroliga än andra. Jag tror det är viktigt att bemöta oron för att den inte ska växa till ett stort problem, säger hon och kliver ut på våning fem.

Det har nu gått över 20 år sedan Zübeyde Arslanerkekoglu blev tillfrågad om att bli skyddsombud. Det fanns helt enkelt ingen annan så hon tackade ja och sedan dess har hon haft den rollen på alla sina arbetsplatser.

– Har man en gång tagit uppdraget som skyddsombud då är man det för alltid. Man lär sig att upptäcka så mycket och då går det inte att låta bli – man blir kvar, säger hon och skrattar.

Från nybörjare till huvudskyddsombud

Från att vara en total nybörjare, utan en aning om varken arbetsmiljölagen eller rättigheter och skyldigheter kopplade till arbetslivet, är hon nu både skyddsombud på sin egen arbetsplats och huvudskyddsombud för Vision i Nacka kommun.Zübeyde Arslanerkekoglu började direkt slipa på rutiner och styra upp det systematiska arbetsmiljöarbetet när hon kom till Nacka, berättar Yvette Forsmark som nominerade henne.

Även om hon fortfarande ställs inför frågor som inte alltid har några raka svar, har hon med åren lärt sig att navigera.

– Arbetsmiljölagen är inte förhandlingsbar. I Sverige är den så tydlig, det är bara att följa den.

Spana in alla nominerade till Årets skyddsombud här!

Just enkelheten är något Zübeyde Arslanerkekoglu själv vill betona. Jobba sakligt och renodla frågan så mycket som möjligt. Att gå i konflikt leder ingenvart. Kommunikation och samarbete är hennes ledord. Och hon får ofta höra att hon är lugn, sansad och systematisk.

– Vad är problemet, hur ska det lösas, vem ska lösa det och när ska det vara klart? Om vi hittar svaren på de frågorna så går det ofta bra. Jag som skyddsombud ska inte döma någon och det är inte jag som ska åtgärda problemen, men jag kan ställa frågorna till dem som ska göra det.

Ibland behöver hon ta ett steg tillbaka för att se saken ur ett större arbetsmiljöperspektiv. Då funderar hon och söker stöd i arbetsmiljölagen.

– Men det handlar inte om att slå lagboken i huvudet på någon, att hota och bråka. Jag ser mig inte som en motpart, jag är ett stöd i arbetsmiljöarbetet.

Högre tempo och tuffare krav

Att vara ett stöd för andra är Zübeyde Arslanerkekoglu van vid från sitt yrkesliv.

Hon kom till Sverige från Turkiet 1988, 19 år gammal. Hennes bror bodde redan här, hon hälsade på och blev kvar.

– Jag var ung och ville ha ett jobb så fort som möjligt och då blev det vården. Det var lite annorlunda på den tiden. Jag lärde mig språket på jobbet, kursen i svenska gick jag långt senare.

Nu har hon jobbat med människor med olika behov i över 30 år. Med dementa, inom mentalvården, med hemlösa missbrukare, på en avdelning för avgiftning. Efter många år med långa pendlingsavstånd arbetar hon nu som boendestödjare i hemkommunen Nacka.

– Som boendestödjare jobbar vi mycket motiverande. Våra klienter behöver hjälp med vardagliga, praktiska och sociala saker. Det blir ofta så att man kommer nära och blir en viktig person för att deras tillvaro ska fungera. Vissa dagar är det väldigt tufft, men det är också väldigt givande.

Jag får mycket tillbaka, säger hon.

En hel del har förändrats sedan Zübeyde Arslanerkekoglu började arbeta. Miljön på arbetsplatserna har blivit tuffare. Tempot och kraven på att medarbetarna ska leverera är högre. Men samhället har också utvecklats. Mer kunskap och en högre medvetenhet i olika frågor, inte minst om arbetsmiljön, bidrar också till att kraven höjs, från såväl arbetsgivare som medarbetare, menar hon.

– Allt hänger ihop. Tidigare var det till exempel aldrig tal om att arbeta hemma. Nu tar många för givet att kunna jobba hemifrån och att arbetsgivaren ska bidra till att ordna en ergonomisk och funktionell arbetsplats i hemmet. Den frågan skulle inte ha kommit upp för tio-femton år sedan. Kraven förändras, både på hur vi ser på vår arbetsplats och vår arbetsgivare och hur arbetsgivaren ser på oss medarbetare.

Kränkande särbehandling

Men långt ifrån allt arbetsmiljöarbete handlar om ergonomi. Det finns en rad andra tunga, svåra frågor som rör hälsan på jobbet. Små konflikter som växer, att personkemin inte fungerar, en medarbetare som känner sig kränkt eller en chef som upplever sig motarbetad. Det som i arbetsmiljölagen kallas kränkande särbehandling, att någon eller några, återkommande, utsätts för negativa handlingar, kan vara särskilt utmanade, menar Zübeyde Arslanerkekoglu.

– Det är ofta förknippat med känslor – mycket och starka – från olika håll. Då gäller det att ha koll. De här känslorna har ju ofta byggts upp och funnits länge, långt innan jag kommer in i bilden. Det kan vara svårt att veta vad som är vad och förklara det för alla inblandade. Båda parter behöver stöd och hjälp och till det krävs en professionalitet.

Risk för hot och våld

För dem som arbetar inom psykiatrin, och särskilt för boendestödjare som ofta jobbar ensamma, är frågor om hot och våld samt psykisk arbetsbelastning alltid närvarande. Här är det också viktigt att arbeta förebyggande med riskbedömningar och se till att det finns tid för handledning och vila mellan hembesöken, betonar Zübeyde Arslanerkekoglu.

Begreppet arbetsmiljö är något som hon ofta vrider och vänder på. Vad innebär en god arbetsmiljö för

individen, för arbetsgruppen, för ­organisationen och för cheferna högre upp? Hur når man en samsyn mellan de olika nivåerna, så att medarbetare och ledningsgrupp har samma inställning till hur arbetsmiljöarbetet ska bedrivas?

För att underlätta arbetet för båda parter finns det sedan flera år en utbildning för skyddsombud och chefer i Nacka kommun.

– Det är lättare att få en balans i diskussionen om båda parter har samma utgångspunkt och samma spelregler. Har man en samsyn är det enklare att lösa ett problem, säger Zübeyde Arslanerkekoglu, som numera är en av de drivande krafterna i utbildningen.

Tanken med den gemensamma utbildningen är också att den kunskap som skyddsombuden och cheferna får ska spridas vidare ut till medarbetarna.

– Vi skyddsombud har förståsen viktig roll men i grunden har alla medarbetare ett ansvar för vår arbetsmiljö. Att de ska känna till hur det systematiska arbetsmiljöarbetet går till, när man ska göra en riskbedömning – sådant tycker jag är allmän baskunskap.