Så botar de tandläkarskräck

Tandsköterskan Zahir Handil på Folktandvården Skanstull i Stockholm hjälper patienter med tandvårdsfobi. Med tålamod och trygghet får han och hans kolleger rädslans klor att släppa sitt grepp.

– Klarar du att sätta dig i stolen nu?

Tandsköterskan Zahir Handil står i ett undersökningsrum och berättar hur det kan låta då han lotsar in en del patienter i rummet. Patienter som då är en bra bit in i det program baserat på kognitiv beteendeterapi (KBT), som kliniken använder för att hjälpa personer med tandvårdsfobi.
Frågan ovan brukar föregås av att han steg för steg ställer flera lugna och uppmuntrande frågor. De kan gå ut på att först få personen att passera tröskeln, därefter erbjuda hen en vanlig stol att sitta på och prata om vad som skrämmer mest.

Att det inte är någon patient på plats i dag beror på att Zahir Handil och Eva-Lena Åkerlund, tandläkare och klinikchef, inte vill utsätta sina fobipatienter för den extra stress som det vore att ha med åskådare i en redan skärrad situation.

Personalen har certifierats

Kliniken ligger vid Skanstull i Stockholms innerstad och tillhör Folktandvården Stockholm. När Eva-Lena Åkerlund fick tjänsten som klinikchef hösten 2019 hade hon erfarenhet av att arbeta med medicinsk tandvård, dit bland annat patienter med tandvårdsfobi remitteras.

– När jag kom hit tyckte jag att vi borde kunna ta hand om de patienterna själva, säger hon. 

I dag är ett antal av klinikens behandlare certifierade för behandling av tandvårdsfobi, med möjlighet att utreda patienter och, om diagnosen blir fastställd, ansöka om stöd från regionen för att patienten ska kunna genomgå ett behandlingsprogram. Det brukar behövas. De flesta av dessa patienter har undvikit att gå till tandläkaren i många år och har ofta stora problem med sina tänder.

– De kan ha flera hål, som kanske kräver rotfyllning, och tänder som behöver dras ut, så de kan behöva gå hit under lång tid, säger Zahir Handil.

– Sen hjälper vi förstås även personer som är rädda utan att det räknas som fobi. Men de får betala vanlig tandvårdstaxa, säger Eva-Lena Åkerlund.

Teamet tar emot

Teamet som gör utredningen och utför behandlingen består av tandsköterska, tandläkare, tandhygienist och psykolog. De har alla fått utbildning i tandvårdsfobibehandling.

Vad som utlöser skräcken varierar. Någon får stora obehagskänslor av att ha saker i munnen. Andra reagerar på ljuden, vibrationerna eller den lite fräna, kryddiga doften som brukar kännas hos tandvården och som kommer från nejlikeolja som används i temporärt fyllningsmaterial.
Så var det för Piia Kujanpää. När hon kom hit till kliniken hade hon inte varit hos tandläkaren på tjugo år, berättar hon i telefon.

– Så fort jag känner lukten börjar hjärtat slå snabbare.

Hos sin tandläkare i Borås lyckades hon ändå bemästra skräcken. Men så flyttade hon till Stockholm. En tid därefter började hon äta medicin som gick hårt åt tänderna. Men hellre än att söka tandvård i sin nya stad …

– … vickade jag loss tänderna själv, berättar hon.

Stod som klistrad mot väggen

Så, i vintras, fann hon Folktandvården Skanstull, där hon fick träffa tandsköterskan Zahir Handil och tandläkaren Nur Akillioglu.

– Första gången stod jag klistrad mot väggen precis innanför dörren. Men när Nur frågade om hon kunde få känna i min mun bara med händerna kändes det okej. Och Zahir lyckades få mig in i ett röntgenrum. De är så himla pedagogiska och lugna. Varje gång jag kommer står Zahir och pratar med mig tills jag lugnat mig.

Det viktiga är att utstråla trygghet, bekräftar Zahir Handil, som ler och skakar på huvudet över frågan om det inte är tålamodsprövande ibland. Han berättar också att han brukar råda patienterna att skriva ner det som han och tandläkaren säger, eftersom stressen lätt orsakar glömska.

Viktigt med tålamod

Att få ta det hela i sin egen takt är avgörande, menar Piia Kujanpää och berättar hur hon, som är intresserad av verktyg och apparatur, haft stor hjälp av att få ”pilla och peta” på tandläkarstolens knappar och på instrumenten.

Om en patient tycker det är otäckt att gapa tränar vi på det.

I nästa steg fick hon, som alla patienter med diagnosticerad tandvårdsfobi, börja med att träffa den psykolog som finns på kliniken en dag i veckan. Det är han som utformar KBT-behandlingen utifrån varje patients behov. Utöver terapisamtal handlar det om klassisk fobibehandling: det vill säga att utsätta sig för det som vållar obehag. Om rädslan triggas av borrljud kanske man får en ljudfil att lyssna på hemma, är det nejlikeoljedoften som är problemet kan man få låna en flaska att lukta på och så vidare.

– Om en patient tycker det är otäckt att gapa säger vi okej, då tränar vi på det, säger Eva-Lena Åkerlund.

Får inte längre panik

Det börjar redan vid första träffen med psykologen.

– När jag kom in till honom ryggade jag tillbaka. Det var ett tandläkarrum, inte ett kontor som jag väntat mig, säger Piia Kujanpää med ett skratt.

Nu har Piia Kujanpää kommit en bra bit in i själva tandbehandlingen. Hon behöver inte längre ta med sig sin man till kliniken och får inte längre panikkänslor av att veta att hon ska dit. Senaste gången, efter en lagning, hörde hon till och med sig själv föreslå tandläkaren att passa på att dra ut en tand som behövde tas bort när hon ändå var bedövad.

– Jag är fortfarande chockad över att jag gjorde det, men det gick av bara farten!

Läs mer: Så jobbar en odotologisk röntgenassistent