Lär känna nya förbundsstyrelsen
2 november 2020
Tolv envisa typer som har svårt att vara tyst. Så kan man beskriva Visions nya förbundsstyrelse, som nu har rivstartat sitt arbete. Men vilka är de egentligen? Och hur vaknade deras fackliga engagemang?
På Visions förbundsmöte i slutet av september valdes en ny förbundsstyrelse, som ska leda och utveckla fackförbundet de kommande fyra åren. Vi har känt de tolv nya ledamöterna på pulsen.
Veronica Magnusson, förbundsordförande
Du har valts till ordförande för tredje gången. Vilka utmaningar ser du de kommande åren?
– Att fortsätta växa, både numerärt och i andel. Det påverkar våra möjligheter att åstadkomma bra saker för medlemmarna. Vi måste också vara relevanta i de frågor som berör just nu, till exempel den höga förändringstakten när det gäller digitalisering som i år fått en extra injektion med ökat distansarbete. Det ska vara lätt för medlemmarna att komma i kontakt med oss. När de blir mer digitala måste vi också bli det. Därför lanserar vi en app där man kan chatta med fackliga rådgivare och kolla lönestatistik. Och vi ska ha hög lokal närvaro.
Hur vill du utveckla Vision?
– Vi ska våga ta oss an frågor som inte är traditionellt fackliga, som hållbarhet. Vi ska bidra med lösningar, inte bara komma med problembeskrivningar. Våra förtroendevalda har varit aktiva med att begära intresseförhandlingar, till exempel om dubbel friskvård under covid-19. Det arbetssättet vill vi fortsätta med.
Varför blev du fackligt engagerad?
– Därför att jag inte kunde vara tyst. För mig är det självklart att man ska tycka till och påverka. Så mitt engagemang är mer kopplat till ett ständigt förbättringsarbete än en specifik fråga. Sen gillar jag verkligen att det fackliga arbetet är envetet, vardagsnära och lösningsorienterat.
Lars-Åke Josefsson, 1:a vice ordförande, ungdomskonsulent Karlskoga kommun
Varför blev du fackligt engagerad?
– På 80-talet jobbade jag på Bofors och hade under ett fackligt möte väldigt tydliga åsikter om hur klubben borde agera. Det gjorde att representanter efteråt kom fram och sa: ”Vill du få något gjort måste du bli fackombud”.
Vad var det som engagerade dig då?
– Jag ansåg att det fackliga arbetet var så gubbigt, att ungdomar inte hade någon plats. Så jag fick rollen som ungdomsansvarig. Jag fixade utbildningar och bildade Socialdemokraternas unga förening med facklig anknytning. Sen skulle det vara kul också, så det blev resor till konserter där vi höll i facklig utbildning på vägen ner. Andelen unga medlemmar ökade och på den politiska sidan blev vi en förening att räkna med.
Hur vill du utveckla Vision?
– Jag tycker att vi ska ha fokus på kompetensutveckling, jämställda löner och arbetsmiljö. Vi måste trycka på arbetsgivare att se till att kompetensutveckla våra medlemmar så att förändringar i yrkeslivet inte gör dem oanställningsbara. Sen måste vi driva frågan om jämställda löner lokalt, för det är där vi gör störst och snabbast skillnad. Och slutligen måste arbetsmiljöarbetet fortgå för att alla ska orka hålla.
Dalia Eid, 2:a vice ordförande, HR-specialist/ledarskapsstrateg Nyköpings kommun
Varför blev du fackligt engagerad?
– När jag började på socialkontoret i Nyköping frågade den lokala ordföranden om jag ville bli medlem i Vision. Det första året engagerade jag mig inte, men det var en kaotisk arbetssituation med många vakanta tjänster. Jag tog kontakt med han som rekryterat mig och blev styrelseelev. Jag visste inte alls vad fackligt arbete var då. Vi lyckades få till en förändring genom gediget fackligt arbete och till slut blev det superbra. Då lärde jag mig att det går att förändra.
Vad är Visions största utmaning och vad ser du för lösning?
– Att vi behöver ställa om i ett så snabbt tempo. Arbetsgivarna måste förstå att om man vill ha medarbetare med rätt skills i framtiden så måste vi agera nu. Vision behöver utbilda förtroendevalda och medarbetare så att alla förstår att vi kan göra skillnad, att det inte bara är arbetsgivaren som sätter spelreglerna.
Hur vill du utveckla Vision?
– Vi är 199 000 medlemmar och 13 000 förtroendevalda. Jag vill utveckla hur vi kan jobba närmare tillsammans för förändring. Det finns så mycket vi kan driva tillsammans. Jag vet att vi kan påverka och vi har verktygen.
Emma Bernhult, ledamot, enhetschef Örebro kommun
Varför blev du fackligt engagerad?
– Vi hade en tuff situation inom hemvården i Örebro, där jag blev skyddsombud. Jag tyckte inte vi hade förutsättningar att vara bra chefer. Det fanns en tystnadskultur och vi hade alldeles för många underställda. Kraven och resurserna stämde inte överens. Jag gjorde en 66a-anmälan och kommunen fick så småningom betala vite. Det blev faktiskt bättre för oss och vi fick färre underställda. Det var då jag såg att fackligt arbete kan göra skillnad.
Hur vill du utveckla Vision?
– En svår fråga… Jag vill utveckla dialogen med medlemmarna samt utveckla arbetet med chefsmedlemmarna och deras förutsättningar.
Vilka frågor tycker du är viktigast att jobba med?
– Löner och lönestrukturer en jätteviktig fråga och inkludering. Vi har jobbat mycket mot kränkande särbehandling här hos oss. Den nya inriktningen är jättebra. Den stora utmaningen blir nog att implementera allt, se till att det vi kommit fram till kommer ut i verkligheten.
Mariela Ferré Hofman, ledamot, medicinsk sekreterare i Lund
Varför blev du fackligt engagerad?
– För att jag ville påverka villkoren på arbetsplatsen och för att jag tycker så mycket om när vi jobbar för att förflytta saker tillsammans.
Hur vill du utveckla Vision?
– Arbetsmiljön är det som ligger mig allra närmast. Eftersom arbetslivet förändras hela tiden behöver vi vara på tå och hela tiden tänka ett steg framåt utifrån ett arbetsmiljöperspektiv när verksamheter ställs om och arbetsuppgifter digitaliseras. Just nu är jag särskilt intresserad av distansarbetet under pandemin och vilka lärdomar vi kan ta med oss från den här perioden. Även de positiva.
Det blir väl en rivstart i förbundsstyrelsen?
– Ja, det är en mycket speciell tid att bli invald som ny – med Las, avtalsförhandlingarna och covid. Jag får verkligen ta tag i en massa saker på en gång. Det känns roligt, om man kan säga så.
Katarina Holmqvist, ledamot, handläggare i Skellefteå kommun.
Varför blev du fackligt engagerad?
– Egentligen var det en slump. Ingen ville vara ombud och vi behövde ett. Arbetskamraterna tryckte på och tyckte att jag skulle bli ombud. Idag ångrar jag inte en sekund att jag sa ja. Det kändes så bra att vara med och påverka och göra skillnad på arbetsplatsen. Till exempel var jag med och såg till att lokalerna anpassades så att en rullstol kunde komma in när en korridor skulle byggas om. Det var det ingen som tänkt på innan.
Hur vill du utveckla Vision?
– Så att vi blir störst inom alla våra yrkesgrupper. Det ska vi bli genom att våga utvecklas. Det kommer hela tiden nya utmaningar och den svenska modellen utmanas. Vi vet inte nu vilka de kommer att vara nästa år. Men det vi vet är att vi ska vara modiga och möta svårigheterna vilka de än är.
Du har suttit i åtta år i styrelsen. Vad får dig att fortsätta vara engagerad?
– Jag brinner för arbetsmiljöfrågorna och för att hela tiden föra in medlemsperspektivet i alla frågor. Mitt mantra är att varje medlem är lika viktig – oavsett vem man är och vad man jobbar med.
Kim Jutterström, ledamot, socialsekreterare Hudiksvalls kommun
Varför blev du fackligt engagerad?
– Det fackliga engagemanget och intresset för mänskliga rättigheter har funnits med under hela uppväxten. Både pappa och mamma var förtroendevalda och när jag var liten fick jag hänga med på fackmöten ibland. Pappa jobbade på pappersbruk så jag brukade roa mig med att göra pom-poms av pappersstrimlor när det blev långtråkigt på mötena.
Hur vill du utveckla Vision?
– Jag gillar att Vision vidgat det fackliga begreppet till att omfatta även fair union. Det är något jag vill vara med och driva. Jag tycker också att Vision tog ett steg i rätt riktning i och med beslutet på förbundsmötet att driva frågan om kollektivavtal mot sexuella trakasserier och att diskussioner om gröna kollektivavtal förs.
Hur är det att kombinera rollen som socialsekreterare och fackligt förtroendevald?
– Det är en givande kombination som ger effekt åt bägge håll. Att vara van att prata om svåra saker är till exempel något som jag gör i bägge rollerna. Det är också viktigt för mig att jobba med sociala frågor och inkludering i alla sammanhang. Jag har exempelvis varit med och drivit Pride här i Hudik. Alla ska kunna känna sig delaktiga i samhället oavsett vilken sexuell läggning, religion eller etnisk tillhörighet man har.
Sonia Koppen, ledamot, socialsekreterare Göteborgs stad
Varför blev du fackligt engagerad?
– Mitt engagemang växte successivt. Det började med att jag under en period då jag reste och arbetade utomlands fick upp ögonen för vilken skillnad facket gör i arbetslivet. När jag senare återvände till mitt jobb som socialsekreterare inom Göteborgs stad så blev det stora problem med ett nytt it-system som arbetsgivaren infört. Jag ville göra något åt det och började engagera mig i den lokala Visionsklubben. Sedan växte bara engagemanget när jag upptäckte att facket kan påverka väldigt mycket.
Hur vill du utveckla Vision?
– Jag tror vi kan utveckla samarbetet mellan de lokala föreningarna och mellan det lokala och centrala, då ökar vi kraften i frågor som vi vill driva. Jag vill också utforska samarbetet mellan förbunden på en nationell nivå.
Vilket är ditt bästa argument för att få fler att gå med i facket?
– Varje medlem tjänar cirka 80 000 kronor per år på att vi har kollektivavtal istället för lagstiftning, enligt TCO. Att jobba för att kollektivavtalen ska vara bättre än lagstiftningen kan vi bara göra om vi är många.
Hans-Jörgen Kronqvist, ledamot, fritidsledare Skellefteå pastorat
Varför blev du fackligt engagerad?
– Jag började engagera mig i mitten av 90-talet i den lokala klubbstyrelsen. Sedan har det bara fortsatt. Det är en del av min personlighet att engagera sig i olika frågor och facket gör många spännande saker. Det som lockade mig först var frågor som rörde hur vi kunde få bra arbetsplatser, så löner och villkor helt enkelt.
Hur vill du utveckla Vision?
– Jag tänker spontant på att vi inom facket ska vara delaktiga i digitaliseringsprocesserna på våra arbetsplatser så att vi kan hitta lösningar som gör det lättare att jobba. Jag tänker till exempel att appen som Vision har utvecklat är en del i det.
Vad menar du att facket kan göra?
– I och med att distansarbete kommer bli vanligare så ställs vissa frågor på sin spets. Sitter man på golvet och jobbar hemma eller har man en bra arbetsplats där också? Det finns en risk att vi kommer jobba gränslöst och kanske köra slut på folk. Jag tänker också att behovet av utbildning blir stort, digitalisering kräver att vi utbildar medarbetare.
Erik Sellström, ledamot, kommunikationsstrateg Region Kronoberg
Varför blev du fackligt engagerad?
– Efter 17 år som medlem i ett annat fackförbund började jag arbeta på en avdelning där det var turbulent – folk mådde inte bra. Jag kände inte att jag fick hjälp av mitt dåvarande fack och jag blev som en sur kund. Sedan tänkte jag: ”Vänta nu, facket är ju en förening. Jag måste engagera mig och göra ett par pliktår”. Jag kollade runt och i Vision fanns en styrelse med gött drag i. Jag fick gå utbildningar till skyddsombud och ombud. Sedan, på grund av en generationsväxling i vår avdelning, blev jag snabbt vald till ordförande.
Vad ger det dig att jobba fackligt?
– När jag började engagera mig var det som om någon drog undan en ridå och bakom den fanns en hel värld som det känns otroligt meningsfullt att jobba med. Som facklig studsar man mellan tre roller: advokat, diakon och politiker. Det har friskat upp mitt eget arbetsliv och det känns fint att jobba för att mina medmänniskor ska få det bättre.
Hur vill du utveckla Vision?
– Ett av mina mantran är att vi måste komma bort från kundklubbskänslan och bli en förening igen. Facklig styrka är inte bara antalet medlemmar utan det engagemang som läggs ned. Om facket ska kunna förändra saker krävs det att medlemmar står upp för sina frågor.
Max Tegman, ledamot, IT-tekniker Tyresö kommun
Varför blev du fackligt engagerad?
– För att jag hade svårt att hålla tyst. Jag har alltid varit den som ställt mig upp och talat för mina kolleger när alla andra har varit tysta. Så har det nog varit för många som blev engagerade i facket.
Hur vill du utveckla Vision?
– Jag skulle gärna se att Vision tar mer plats ute på arbetsplatserna genom att lyfta olika frågor. Som till exempel Agenda 2030. Det är jätteviktiga frågor för mig där jag tror och hoppas att våra fackliga förtroendevalda kan vara med och driva på.
I fyra år framöver ska du sitta i förbundsstyrelsen. Är du peppad?
– Ja verkligen, jag ser fram emot det med tillförsikt och jättemycket inspiration. Massor kommer att hända under den här tiden, både i Vision och rent arbetsmässigt. Vi är på väg in i en ny tid och frågor kring distansarbete och robotisering kommer att diskuteras flitigt. Jag tror vi går en superspännande framtid till mötes.
Anna Toftedahl, ledamot, miljöinspektör Skövde kommun
Varför blev du fackligt engagerad?
– För att jag vill vara med och påverka våra villkor på arbetsplatsen. Det började med en omorganisation 2007, där vi skulle börja samarbeta om miljötillsynen med fyra andra kommuner. Det förändrade en hel del för oss och då bytte jag till Vision som jag tyckte var bäst på lokal närvaro. Jag fick frågan om att sitta med i styrelsen i Skövde och på den vägen är det.
Hur vill du utveckla Vision?
– Jag brinner för frågor om hållbarhet i ett brett perspektiv – miljömässigt, ekonomiskt och socialt. Och eftersom jag kommer från en mindre arbetsplats klappar mitt hjärta lite extra för de små klubbarna och avdelningarna.
Är det ett perspektiv du tar med dig in i förbundsstyrelsen?
– Ja, att vi har andra förutsättningar att jobba med fackliga frågor. Dels för att vi har mindre tid avsatt till fackligt arbete, dels för att vi också är ”vanliga” medlemmar. En stor del av mitt arbete är ju fortfarande att vara miljöinspektör.