Här räknas varje invånare

Många kommuner kämpar för att inte tyna bort och dö. Men i Älvdalen lever hoppet. Under corona­sommaren har fler svenska turister hittat hit. Kanske kan det ge bygden ett uppsving?

Den 8 november 1958 slogs det publikrekord i Nornäs. Yngve Stoor och hans orkester stod på scenen och nära 500 personer kom för att dansa. De gamla affischerna på Nornäs bygdegård skvallrar om en tid då byn var full av liv: danskvällar med Sven-Ingvars och andra långväga gäster och bio två gånger i veckan.

I skiftet mellan 1950- och 1960-tal fanns två butiker, bageri, post och bensinstation i Nornäs. Ett 70-tal barn gick i byskolan.

Men det var då det. Sedan började byn krympa, artisterna åkte någon annanstans, butikerna försvann och skolan lades ned.

– De äldre dog och de yngre flyttade. För några år sedan lyste det inte någonstans, berättar Leo Persson, ordförande i Nornäs bygdegårds styrelse och sekreterare i Älvdalens kommunbyaråd.

40 procent färre invånare

Vad händer när befolkningen minskar, när andelen äldre blir allt större och det finns för få i arbetsför ålder att anställa? De som bor kvar ska ju ha samma service som i Västerås och Helsingborg – en lika god äldreomsorg och socialtjänst, idrottsanläggningar såväl som bibliotek.

Älvdalens kommun, där Nornäs ligger, pekas av Kommunutredningen ut som en av 60 svenska kommuner som har det extra kämpigt, eftersom de är befolkningsmässigt små och avlägset belägna. 1960 bodde nästan 11 500 personer i det område som i dag utgör Älvdalen. I dag är bor här cirka 7 000, en minskning med nästan 40 procent.

Hur ska landets glesbygdskommuner överleva?

Svaret är att det är svårt, kanske för svårt. Kommunutredningen förespråkar kommunsammanslagningar som ett sista sätt för de mest utsatta att klara ekonomin och personalförsörjningen.

Från Tyskland och Norge

Leo Persson och kamraterna i Nornäs bygdegårds styrelse – Christina Klamand, John Graaf och Mats Sångmark – är unga till sinnet men bidrar till Nornäs höga medelålder. Fast nu är måhända en föryngring på G. I dag finns 53 hushåll i byn, vilket är en liten uppgång från när det var som mörkast.

Leo Persson och Mats Sångmark är stolta över sin bygdegård, som har aktiviteter och uthyrningsverksamhet på övervåningen. På nedervåningen en ­välutrustad tvättstuga dit folk vallfärdar från hela trakten.
– Folk från främmande länder har flyttat hit. Från Tyskland, Nederländerna, Norge, Schweiz… De tycker att det är trångt och jäkligt ute i Europa och vill ha en annan livskvalitet. De renoverar upp husen och bygger nya, säger John Graaf.

Byborna arbetar uppe i fjällen som hantverkare och administratörer, kör timmerbil och har städfirma. Nyinflyttarna är småföretagare som jobbar med turism eller digitalt och på distans.

Matcontainrar och laddstolpar

Christina Klamand kommer från Tyskland och jobbar med redovisning. Hon fastnade för Nornäs när hon var här på kundbesök och blev bofast den 1 augusti.

– Här håller vi ihop och hjälps åt, jag kände atmosfären på en gång. När jag åker till Särna eller Mora frågar jag nu alltid runt om någon behöver ha något handlat, säger hon.

Fast snart kanske hon inte behöver åka lika mycket. Älvdalen har fått pengar från Tillväxtverket och Region Dalarna till projektet ”Servicepunkter i bygdegårdarna” och Nornäs är en av fem byar som kan få tillbaka en del av den service som försvunnit. Det kan till exempel handla om obemannade containrar där man kan handla mat, om laddstolpar för elbilar och om boxar där man hämta beställda paket.

– Nu ska vi göra research om vad som behövs för att folk ska vilja bo här, säger Leo Persson.

Tre kommuner till 1971

Riksväg 70 binder ihop kommunens tre tätorter – Älvdalen, Särna och Idre – som var varsin kommun fram till 1971.

Älvdalen är störst. Här står trä- och eternithusen på rad med butiker, några pizzerior och kaféer, systembolag, vårdcentral samt ett museum för bergarten porfyr och för gitarrtillverkaren Hagström. Och en sprillans vacker grundskola i lärkträ, invigd av älvdalingen prinsessan Sofia hösten 2019.

Är du miljöinspektör ­förväntar jag mig att du jobbar inom hela spannet från vatten och avlopp till livsmedelstillsyn.

Stefan Linde, kommundirektör

Mitt i alltihop ligger kommunhuset, med loggan ”Älska Älvdalen” på fönsterrutorna.
7000 invånare, hög medelålder och stora avstånd skulle vara en utmaning för vilken kommunledning som helst.

– Att ge den växande andelen äldre en lika god vård och omsorg som hittills blir en jätteutmaning. Vi måste använda mer välfärdsteknik, säger kommundirektören Stefan Linde.

Måste göra allt

Älvdalen tar in unga nyutbildade, ger dem erfarenhet och får kanske behålla dem i fyra fem år. Det blir sårbart. Det är svårt att rekrytera undersköterskor, lärare och personal i elevhälsan. Socialsekreterare har tidigare varit svårt men där har man en grupp fast anställda nu.
Alla måste vara generalister.

– Är du miljöinspektör förväntar jag mig att du jobbar inom hela spannet från vatten och avlopp till livsmedelstillsyn, säger Stefan Linde.

Man har genomfört ett stort sparpaket, minskat sju förvaltningar till tre och tagit bort facknämnderna. Nu finns bara kommunstyrelsen och en myndighetsnämnd kvar.

Trots utmaningarna ger Stefan Linde kalla handen till alla förslag om att slå ihop kommunen med någon granne, till exempel Mora. Enligt honom är man inte färdig med den förra kommunsammanslagningen än, den mellan Älvdalen, Särna och Idre, trots att det har gått nästan 50 år.

– Partier går till val på att bevara våra tätorter. Att göra en ännu större kommun är inte aktuellt.

Däremot samarbetar man sedan tio år med Mora och Orsa på flera områden. Älvdalen sköter löneservicen, Orsa har vatten och avfall och Mora – som är störst – har gymnasiet, IT och myndighetsservice.

Surfisk i klämmor

Älgpölsa, älgcarpaccio, kolasås på mes-smör. Menyn på Lenas kök & bar i Särna är noga framarbetad och ändras inte i onödan.

– Vi vill ha så mycket lokal mat som möjligt, säger Lena Håkansson, som startade sin camping för 26 år sedan i liten skala.

Nu har hon 65 elplatser för husbilar, plats för tält, 12 stugor samt bed and breakfast i den gamla skogvaktarbostaden vid Västerdalälven. Denna dag har molnen lagt lock på Idre men vid klart väder har gästerna fin utsikt över fjällen.

Skidfantasterna åker till Idre och Sälen. Men i år är det mer tryck inför vintern även hos Lena Håkansson i Särna eftersom folk drar sig för att åka utomlands.
Lena Håkansson har fiskat sik på förmiddagen. Den ska hamna på julbordet i vinter och bli surfisk i klämmor under nästa sommars festivalvecka. Årets ställdes in på grund av covid-19. Men trots coronapandemin har sommaren varit lika bra som förra året. Sommarhalvåret är högsäsong i Särna, som har Sveriges största vattenfall inom räckhåll.

– I april fick vi stänga i två veckor. Sedan var det sådär i maj–juni, men när tvåtimmarsspärren för resor togs bort rasade det in bokningar. Det kom många vildmarksovana svenskar med flips-flops på fötterna och fjällräddningen fick rycka ut flera gånger.

Apoteket och folktandvården försvann

Tidigare informerade Lena Håkansson turisterna på uppdrag av Visit Dalarna men nu har alla fysiska turistbyråer lags ned och ersatts av obemannade digitala ”servicepoints”. Det blir billigare. Men sämre, enligt henne.

– Inget kan slå den personliga servicen och våra lokala kunskaper. Hade vi haft tid avsatt till att vara turistbyrå skulle vi ha kunnat tala om för de ovana vad man ska ha på sig i vildmarken.

Det känns som att vi blir starkare och starkare som turistort. Dessvärre har vårt apotek och folktandvården lagts ned.

Lena Håkansson, campingägare, Särna

Hennes företag har haft några tuffa perioder, senast 2017. Men nu ser Lena Håkansson ljust på framtiden för både företagets och Särnas del.

– Det känns som att vi blir starkare och starkare som turistort. Dessvärre har vårt apotek och folktandvården lagts ned. Man säger att det inte finns tillräckligt underlag men det gör det visst, tycker vi. Vi kämpar för att få dem tillbaka.

Miljardskuld

Älvdalen har tre näringar – turismen, industrin, skogen. Arbetslösheten, som tidigare var låg, har ökat under pandemin. Utom i besöksnäringen. Coronasommaren har inneburit ett uppsving även för skidorterna, enligt kommundirektör Stefan Linde.

– Det hoppas jag att vi kan rida vidare på.

Om kommunen sparar och omorganiserar med ena handen så byggs det för framtiden med den andra. Koncernen, det vill säga kommunen inklusive de kommunala bolagen, har skulder på över en miljard. Det gör Älvdalenkoncernen till en av de tio mest skuldsatta i landet, enligt ekonomichefen Kristian Koivumäki.

Den nya skolan gick på över 200 miljoner. Man har byggt fibernät i hela kommunen och satsar nu flera hundra miljoner på att bygga ut vatten och avlopp till de 700 tomterna på nya skidanläggningen Idre Himmelfjäll.

Detta gör man för att göra kommunen attraktiv och för att varken staten eller privata exploatörer satsar på infrastrukturen.

– Kan folk betala räkningarna på nätet när de är här kanske de stannar någon timme extra. Sedan blir de kvar en vecka för det går ju faktiskt att jobba härifrån. Och de som kan jobba på distans kanske till och med flyttar hit, säger Stefan Linde.

Musik och bilar stör

”Vad tänker kommunen göra åt buslivet på byn? Vi som bor i närheten av Ica-parkeringen blir störda vardag som helg.”

Det är kommunfullmäktigemöte i Älvdalens ideellt drivna biograf och kommunsekreterare Hanna Dahlqvist läser upp mejlet från medborgaren Ellinor under allmänhetens frågestund.

Motorintresset och bilberoendet är stort i kommunen och ”buslivet” utgörs av bil- och epatraktorburna ungdomar och unga vuxna som samlas och spelar musik på hög volym. En form av umgänge som blivit ett problem i hela Dalarna. Polisen har ett rum i Älvdalen men är närvarande bara på onsdagar.

Det finns en hel del ungdomar som trivs och vill bli kvar i kommunen. Det är inte längre skämmigt som för några decennier sedan. Då sågs stannarna som losers både av sig själva och andra.

Men vad gör man om man inte nöjer sig med att umgås på byn, meka med bilar och de möjligheter till fritidssysselsättning som den storslagna naturen ger?

Känns småttför en del

Systrarna Saga och Engla Grund Nilsson går sista året på ekonomiprogrammet på gymnasiet i Mora och har bott i Älvdalen hela sitt liv. Det är mysigt, ett bra ställe att växa upp på, men för en 18-åring kan det kännas smått. De vill göra lumpen och sedan vidare bort till jobb, studier och resor.

Älvdalen är ett bra ställe att växa upp på, men som 18-åringar vill Engla och Saga Grund Nilsson ha mer nya människor omkring sig. De tänker flytta efter studenten.
– Jag vet inte om jag kommer tillbaka. Det är inte så många av de jag känner som tänker stanna, säger Saga Grund Nilsson.

Hennes syster vill till en större stad, som Stockholm eller Göteborg, där man inte känner eller känner igen alla.

Fast båda tillägger att de kanske hamnar här ändå till slut, i 35- eller 40-årsåldern.

– Fast just nu tänker jag inte att jag ska det, säger Engla Grund Nilsson.

Det är okej att unga åker iväg för att se annat och lära nytt ett tag, det tycker man både i kommunhuset och Nornäs. Det viktiga är att de känner sig välkomna tillbaka och förhoppningsvis återvänder med det de lärt sig.

Socialsekreteraren Linda Qvicker är en sådan återvändare. Hon är 24 år, pluggade på Högskolan Dalarna i Falun och utreder nu barn och unga på vård- och omsorgsförvaltningen.

– Jag har alltid trivts i Älvdalen och tänkte att jag skulle flytta hem så småningom. Men jag trodde inte att det skulle bli så snart. Att jag är tillbaka redan beror på att jag träffade min kille här.

Nu stannar hon nog i Älvdalen resten av livet.

Försöker bevara älvdalskan

Nornäsborna Leo Persson, John Graaf och Mats Sångmark talar älvdalska med varandra – det lokala språket som eldsjälar vill göra till ett nationellt minoritetsspråk. Kommunen är med och driver projektet ”Wilum og bellum” för att bevara älvdalskan, bland annat genom att lära ut den till barn och ungdomar.

På svenska blir det ”Vi vill och vi kan” – en bra beskrivningav stoltheten och envisheten hos dem som kämpar för Älvdalens fortlevnad. De gör vad de kan för att SCB:s dystra prognos – 480 invånare färre år 2050 – inte ska bli verklighet.

I den nedlagda byskolan driver en familj företaget Schweden Aktiv som erbjuder vildmarksaktiviteter och B&B. I byn finns nu närmare 20 småföretag och i bygdegårdens styrelse känner man tillförsikt. För några månader sedan fick byn en ny invånare som sänkte medelåldern ett snäpp.

– Då föddes ett barn hos Schweden Aktiv, säger Mats Sångmark.