Granskning: Skyddsombud vittnar om oro

Fyra av tio skyddsombud i Vision är oroliga för att de anställda ska bli smittade eller utarbetade på grund av corona­pandemin. Trots detta tycker nästan alla att ­samarbetet med arbetsgivaren har fungerat bra hittills under krisen.

Visions cirka 5 600 skyddsombud och huvudskyddsombud har en viktig roll under coronakrisen i att driva på så att arbetsgivarna tar sitt arbetsmiljöansvar.

Tidningen Vision har frågat ombuden hur covid-19 har påverkat arbetsmiljön för de anställda. Drygt 2 600 har svarat.

Nio av tio vittnar om att arbetsgivaren har vidtagit åtgärder för att förhindra smittspridning, lika många svarar att det har gjorts riskbedömningar.

Försämrad arbetsmiljö enligt vissa

Att riskbedömningar och åtgärder har gjorts betyder dock inte att de är tillräckliga.

31 procent av skyddsombuden och huvudskyddsombuden tycker att arbetsmiljön har försämrats till följd av corona. Drygt hälften svarar att den är oförförändrad och 17 procent att den är bättre än före krisen.

Svaren speglar den stora spännvidden bland medlemsgrupperna i Vision. Att arbetsmiljön bedöms som bättre kan bland annat bero på att man jobbar på en arbetsplats som har fått det lugnare under pandemin.

Socialtjänsten och äldreomsorgen märker ut sig i undersökningen. Här anser 39 respektive 43 procent av skyddsombuden att arbetsmiljön har blivit sämre. Inom socialtjänsten är LSS-boenden en särskilt utsatt verksamhet.

– Personer med funktionsnedsättning är en av riskgrupperna för covid-19 och LSS-boenden har samma problematik som demensboenden – med brukare som rör sig utan att kunna hålla säkert avstånd från andra på grund av kognitiv dysfunktion, säger Helena Stammarnäs, LSS-samordnare och skyddsombud i Stockholms stad.

För att utesluta risken för att brukare smittar andra anser hon att det behövs särskilda boenden inom LSS där sjuka vårdas i eget avgränsat rum och med särskilt avdelad personal under hela sjukperioden.

Även medarbetarna befinner sig, enligt Helena Stammarnäs, i en riskfylld situation eftersom socialt arbete inom LSS är ett yrke med nära kontakter.

– Jag ser nu några mångåriga medarbetare som vigt sitt liv åt yrket, säga upp sig och sluta för att de är rädda att bli smittade och sjuka, säger hon.

Strid om personlig skyddsutrustning

Rätten till personlig skyddsutrustning har, enligt henne, blivit en ”strid på kniven” i Stockholms stad. Detta sedan Arbetsmiljöverket i april, efter påtryckningar från Sveriges kommuner och regioner (SKR), raderat ett expertutlåtande om att det inte räcker med visir när man arbetar nära covidpatienter.

Bakgrunden var ett skyddsstopp på ett äldreboende där Kommunals huvudskyddsombud krävt att även munskydd används vid kontakt med brukare med misstänkt eller konstaterad smitta. Arbetsmiljöverket gav facket rätt men gick efter några dagar ut tillsammans med bland annat Folkhälsomyndigheten och meddelade att beslutet inte var prejudicerande utan bara gällde den aktuella arbetsplatsen.

Helena Stammarnäs är ett av flera ombud inom Vision som vill att förbundet ger sitt stöd till Kommunal som JO-anmält Arbetsmiljöverket – både för det borttagna expertutlåtandet och för att myndigheten samrått med arbetsgivarorganisationen SKR men inte med facken.

Välkomnar JO-utredning

Vision är förvånat över att SKR hållit egna möten med ansvariga myndigheter i en så viktig fråga för de anställda och välkomnar att Justitieombudsmannen utreder om det begåtts felaktigheter, enligt förbundets arbetsmiljöstrateg Björn Cardenas.

– Vi är vana att hantera arbetsmiljöfrågor i samverkan och hade gärna varit med för att tillföra viktiga ingångar, inte minst när det gäller ledarskapets förutsättningar i äldreomsorgen, säger han.

Positivt om samarbete

De flesta av skyddsombuden i Tidningen Visions undersökning tycker ändå att samarbetet med arbetsgivaren har fungerat mycket eller ganska bra under krisen.

28 procent har gått dialogvägen för att påverka och fem procent har funderat på kraftigare åtgärder.

Trots det goda samarbetet är nästan fyra av tio skyddsombud oroliga för de anställdas arbetssituation när det gäller smittorisk/och eller arbetsbelastning till följd av corona.

Professor orolig för följder

Även Gunnar Aronsson, professor emeritus i arbets- och organisationspsykologi, är orolig – främst för de långsiktiga följderna för välfärden och de anställda.

– Oron för den egna och andras hälsa kan skärpa sinnena ett tag, men pågår den länge får man svårt att bibehålla uppmärksamheten och då ökar risken för misstag. Ovissheten om hur länge detta ska pågå är en ganska stor del av personalens stress, säger han.

Han skriver nu på en artikel om hårdbantningarna av offentlig verksamhet efter den ekonomiska krisen på 1990-talet och drar paralleller till den pågående coronakrisen.

– Statens finanser är bättre i dag men jag är rädd för att detta ska leda till stora budgetunderskott i kommuner och regioner och att de som nu sliter för att klara verksamheten – och behöver vila under resans gång – i stället får slita ännu mer, säger Gunnar Aronsson.

Han befarar att bristen på återhämtning kommer att visa sig som en stor sjukfrånvaro längre fram.

– Om det blir som på 90-talet, att man sparar på personalen i frontlinjen, anser jag att det borde leda till uppror, säger Gunnar Aronsson.