Assistent med känsla för kartor

Ett hundratal personer sökte jobbet som förrättningsassistent i Norrköpings kommun. Många var ­kvalificerade men en sökande stack ut. Lusten att ­utvecklas och drivet att lära sig svenska gjorde att Sabin ­Potinteu drog det längsta strået.

Den som fördjupar sig i en gammal karta kan ställas inför en rad gåtfulla termer. Vad är till exempel en notplats? Eller ett vattenbohl?

Okända begrepp för de allra flesta. Omöjliga att känna till för den som bara bott i Sverige i tre år och fått lära sig ett helt nytt språk från grunden.

– Det är en utmaning. Varje gång jag stöter på ett okänt ord går jag till en kollega som har koll på alla gamla begrepp. Hon har lärt mig att en notplats är en plats vid vatten där man hänger upp fiskenät. Ett vattenbohl ett ställe där man kan hämta dricksvatten.

Fascinerades redan som liten

Utmaningar ligger Sabin Potinteu varmt om hjärtat. Detsamma kan sägas om gamla kartor. Redan som liten fascinerades han av den hemlighetsfulla kraft som streck, färger och symboler på ett papper kan frammana.

– En lärare väckte mitt intresse för geografi. Det är så spännande med kartor, man har en ram men också en stor frihet som sätter fantasin i rörelse.

Sabin Potinteu växte upp i Cluj-Napoca, centralort i Transsylvanien i Rumänien. Inspirerad av sin lärare utbildade han sig till geograf och läste ekonomi och destinationsutveckling.

I samma veva gick Rumänien med i EU och det satsades stort på regional utveckling och turismen. Parallellt med studierna jobbade Sabin extra som turistguide.

– Det var mycket Dracula hit och dit, men det är bara en historia och Transsylvanien rymmer så mycket mer. Jag försökte vidga bilden. Där finns fantastiska tyska kyrkor och slott från 1200-talet och en spännande blandning av tysk, ungersk och rumänsk kultur.

Framför Sabin Potinteu låg en yrkeskarriär som karttekniker eller kanske turistutvecklare hemma i Rumänien. Men hans fru var just färdigutbildad specialistläkare och de var tvungna att vända blicken utomlands för att hon skulle hitta ett passande jobb.

– Vid den tiden tittade vi på TV-deckaren Bron. Vi tyckte båda att danska lät svårt, svenska verkade enklare.

Flyttade till Sverige

Det fick avgöra saken. Våren 2016 gick flyttlasset till Linköping där Sabins fru fått jobb på Universitetssjukhuset. Själv pendlade han första halvåret och pluggade svenska på lediga stunder.

Första jobbet i det nya landet var i kundtjänsten hos en mobiloperatör.

– Jag var tveksam, men min chef  var väldigt positiv och trodde att jag skulle klara det. Första månaden var tuff, men sedan gick det bättre och
jag fick flytta över till teknisk support.

Kundtjänsten i all ära, men det var inte det jobbet Sabin Potinteu drömde om. Så fort han behärskade språket skulle han tillbaka till kartornas värld. Så såg planen ut.

Sabin läste en kurs på Linköpings universitet för att fräscha upp GIS-kunskaperna (geografiskt informationssystem), kom in på aspirantutbildningen för utländska akademiker och fick plats på mentorprogrammet Mitt livs chans. Det var full fart framåt som gällde.

Sabin stack ut

När det var dags för praktik tipsade hans mentor om den fasta tjänsten som förrättningsassistent i Norrköpings kommun. Själv var Sabin inställd på praktik, men under intervjun förklarade enhetschefen Maria Wilsborn att han kunde få fast jobb och sätta igång direkt.

– Vi fick över hundra ansökningar, men något hos Sabin stack ut. Utöver de rätta kvalifikationerna hade han också ett otroligt driv att lära sig svenska och utvecklas i yrket, berättar hon.

För Sabins del var aspirantutbildning och mentorsprogrammet helt avgörande. Utan nätverket och en peppande mentor hade han inte fått jobbet som förrättningsassistent, tror han. Kanske inte ens vågat söka.

– Nä, innan hade jag sökt många jobb som var kopplade till min utbildning, så många att jag nästan gav upp, säger han.

Som förrättningsassistent arbetar Sabin Potinteu på lantmäterimyndigheten som är en del av kommunens stadsbyggnadskontor.

– Jag såg snabbt att systemen som är kopplade till fastigheter och ägare är upplagda på ungefär samma sätt som i Rumänien.

Kontrollerar underlag

Hans jobb är att ta hand om ansökningar, granska dokument, skicka ut underrättelser, ta fram avtalsservitut och arkivera. Den som till exempel har en tomt i Norrköpings kommun som ska styckas skickar sin ansökan till kommunens lantmäterimyndighet.

– Då är jag en av de första som kontrollerar att underlaget stämmer och att delningen är genomförbar.

Vad är roligast?

– De gamla kartorna. Dels för att de är vackra, dels för att man kan hitta små saker, till exempel ett grustag, som har varit jätteviktigt i byns utveckling.

Är det en annan jobbkultur än du är van vid?

– I Rumänien är det mycket självständigt arbete – med betoning på både "själv" och "ständigt". I Sverige är det mer strukturerat.  Här finns en klar syn på arbetsuppgifterna, men samtidigt har man stora möjligheter att själv påverka vad man ska göra och hur det ska utföras.

Utvecklingen med digitala kartor går rasande fort och Sabin gillar som sagt både utmaningar och kartor. På fritiden går han en högskoleutbildning i GIS-programmering för att hålla sig à jour.

Han plockar fram sin mobil ur fickan.

– Det här är framtiden. Numera kan alla generera kartinformation som till exempel används för trafikinformation eller fågelskådning. Användningsområdena är oändliga. Jag vill gärna vara med i den utvecklingen.