Sju skäl att gå till jobbet

Att pollinera, ordna rent dricksvatten eller ta emot 1 300 besök i månaden. Arbetsglädje kan till och med vara en begravning. Möt sju personer som drivs av att göra nytta för oss andra.

Elisabet Cárcamo Storm, 51 år
Yrke: Kyrkoherde.
Arbetsplats: Alvesta församling.

Elisabet: ”Det viktigaste är att våga stanna kvar i det värsta mörkret.”

– NÄR JAG FÖLJDE mitt kall till präst visste jag hela tiden att jag skulle vara på landet. Jag vill vara familjeprästen för människorna som bor här och det har jag blivit i väldigt många familjer. Nu har jag varit präst här i 14 år och fyra år som kyrkoherde.

– Jag har varit med familjerna i de mest glädjefyllda stunderna och kommit innanför dörren när mörkret har varit kompakt. Det kan vara familjer där det är full tragik med unga som dött, självmord och bilolyckor där anhöriga ringer hem till mig privat och säger: Snälla Elisabet kom till oss nu.

– Förr brukade jag ofta tänka, hjälp vad ska jag säga säga. Nu när jag har mer erfarenhet vet jag att jag inte behöver säga något alls. Jag tänker att jag är Guds redskap och går bara in i deras hem med mig själv. Det viktigaste är min närhet och att våga stanna kvar i den värsta sorgen och det värsta mörkret.

– När man frågar präster i undersökningar vad det roligaste med jobbet är svarar nästan alla att det är begravningar. Det låter ju helt absurt. Men det är då vi känner att det vi gör är väldigt viktigt.

– En fin situation var när jag var ute och åt lunch med en kollega. Just när jag satte mig kände jag en knackning på axeln. Där stod en kille i 20-årsåldern i arbetskläder. Hej, jag tänkte väl att det var du Elisabet. Jag blev så glad att se dig, sade han. När jag reste mig upp fick jag en stor kram. Vid hans bord satt en jämnårig arbetskamrat. Att krama en kvinnlig präst i 50-årsåldern framför sin kompis tyckte han inte alls var pinsamt. Den här killen har jag mött många gånger i totalt kaos. Han har haft en tuff uppväxt i en dysfunktionell familj med stora sociala problem. Det var ett stort ögonblick för mig, jag fick tårar i ögonen.

Malin Strömberg, 47 år
Yrke: Larmoperatör.
Arbetsplats: Örnsköldsviks kommun.

Malin: ”Mitt jobb gör att folk kan känna sig trygga här i kommunen.”

– KÄNSLAN AV ATT hela tiden få vara spindeln i nätet och kunna få vara med och hjälpa folk är den stora arbetsglädjen för mig. Jag tycker att jag varje dag kan göra något som är till glädje för andra. Jobbet är meningsfullt för det får oss larmoperatörer att känna oss behövda och viktiga, samtidigt kan vi känner att vi gör en bra sak för någon annan och för hela vår kommun.

– På larmcentralen i Örnsköldsvik svarar vi på många olika larm, ungefär 105 000 om året. Det är mycket trygghetslarm från äldre som får hjälp tack vare oss; det händer i stort sett dagligen. Antingen kontaktar vi anhöriga om de bor i närheten – det är bestämt att det är så vi ska göra – eller så skickar vi dit hemtjänsten. Det känns särskilt bra att äldre kan få bo kvar hemma och ändå, tack vare oss, ha tillgång till hjälp dygnet runt. Vi svarar också på brandlarm och kommunala driftslarm om vatten, avlopp och elavbrott.

– Extra bra är att vi med vår lokalkänne­dom snabbt kan skicka hjälp till rätt plats tack vare att vi vet var alla byar och platser ligger. Det är sällan några problem med att göra det jag ska. Det är om det blir något datastrul som det kan bli svårt. Vi löser det alltid, men det är klart att man då kan känna lite frustration över att det tar lite längre tid än man är van vid.

– Jag älskar jobbet och att finnas till för andra. Jag har svårt att tänka mig något annat arbete. Känslan av att komma till jobbet och öppna dörren är värd oerhört mycket. Det bästa är att veta att mitt jobb gör att folk kan känna sig trygga här i kommunen.

– Klart man vill tjäna pengar, det behöver man för att överleva, men det viktigaste för mig är att trivas på jobbet och kunna göra något som är viktigt.

Tim Lux, 37 
Yrke: Gruppchef parkplanering.
Arbetsplats: Samhällsbyggnadskontoret, Södertälje kommun.

Tim: ”Jag är miljövetare, men brukar kalla mig planetskötare.”

– MÖJLIGHETEN ATT PÅVERKA i en positiv riktning är mitt huvudfokus på jobbet. Om jag ser en mening och ett syfte med mitt arbete har jag själv möjligheten att växa. Kan jag samtidigt bidra till en mer hållbar utveckling i samhället blir det en dubbel positiv effekt.

– Jag är miljövetare men brukar kalla mig planetskötare. Alla små beslut vi tar och alla små saker vi gör påverkar utvecklingen och i slutändan planeten. Det är viktigt att visa att det lilla spelar roll.

– Jag tror på att göra små lustfyllda konkreta insatser. Ett exempel är bikupan som vi ställde upp bakom stadshuset i somras. Tanken var att uppmärksamma pollinatörenas situation eftersom antalet bin och andra insekter minskat de senaste åren. Nu har människor börjat prata med mig om hur bikupan fungerar och jag har ordnat föreläsningar. I början var det lite gulligt med blommor och bin men det har lett till en större medvetenhet om hur viktig pollineringen är för vår matproduktion och hur viktigt binas bidrag är. Nu har vi fått ett politiskt uppdrag att börja med en pollineringsplan där bikupan har blivit en dörröppnare.

 – Ett annat exempel är en workshop och en föreläsningsserie vi hade kring ekologiskt och mat förra året. Vi uppmuntrar förskolor, skolor och äldreboenden att integrera odling i sina verksamheter. Vi har trädgårdsmästare som åker ut och hjälper dem att komma i gång. Bara att jobba med jord och växter känns läkande och helande och barnen kanske får igång ett samtal om odling och kost hemma.

– Det viktiga är att det är lustfyllt och roligt och inte så ångestladdat som att
vi måste rädda jorden innan det är försent.

Ewa Romberg, 48 år
Yrke: Miljöingenjör.
Arbetsplats: VA syd.

Ewa: ”Rent dricksvatten är livsavgörande för att vi ska hålla oss friska.”

– MIN ARBETSGLÄDJE LIGGER i att jag ser den stora samhällsnyttan i det vi gör på VA Syd. Rent dricksvatten är livsnödvändigt och direkt avgörande för att vi ska hålla oss friska.

– När jag fick mitt första barn 1992 började kommunerna jobba med miljöfrågor på allvar i samband med Agenda 21. Då insåg jag att det fanns en chans att jobba med miljöfrågorna och utbildade mig till geolog. Som nybliven förälder kände jag ännu starkare att vi har ett ansvar att lämna över ett bra samhälle till barnen.

– Miljön är en del av min identitet och det är viktigt att arbetsgivaren delar mina värderingar. Jag skulle inte kunna jobba i ett företag som drivs av ett vinstintresse. 

– Efter många år som miljöinspektör i en kommun jobbar jag sedan ett år på VA Syd som miljöingenjör. Vi levererar dricksvatten, hanterar dagvatten och renar avloppsvatten i fem kommuner i Skåne. Min arbetsuppgift är att stödja våra reningsanläggningar med strategiska, praktiska och samordnande uppgifter. Jag håller bland annat koll på vilka krav vi har på oss och vilka möjligheter vi har att uppfylla vår uppgift.

– Jag får min energi av att våra system fungerar så smärtfritt som möjligt och att vi inte får några driftstörningar.

– Det är många som inte är medvetna om vilken stor infrastruktur det finns under marken och hur beroende vi är av den. Det märks först när vi stänger av vattnet; hur ska vi tvätta oss, hur ska vi laga mat, hur ska vi kunna spola på toaletten.

– För mig är det viktigt att ha trevliga arbetskamrater som delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Det finns ingen perfekt organisation men vi har en arbetsgivare som vågar prova nya arbetssätt och är generös mot oss anställda.

Lotta Björkman, 56 år
Yrke: Handledare Mötesplats 25.
Arbetsplats: Haninge Kommun.

Lotta: ”Det värmer mitt hjärta när de säger att de ska gå på bio ihop.”

 

– JAG VERKLIGEN ÄLSKAR mitt jobb, det som driver mig är arbetet med människor. Tillsammans med mina kolleger har jag kunnat sätta min prägel på verksamheten.

– Mötesplats 25 är en träfflokal för personer med psykiatrisk och social ohälsa. De tappar ofta kontakten med familj och vänner, så de är väldigt ensamma. Hit kan de komma bara för att hänga, fika eller delta i olika aktiviteter. Det vi sett är att många hittat nya vänner och när några som träffats här säger att de ska gå på bio tillsammans så värmer det mitt hjärta.

– Min idé är att det ska vara ett ställe dit man kan komma fast man kanske har en lite sämre dag, så att man kan slippa sitta ensam hemma bakom persiennerna och må dåligt. Det viktigaste för mig är att kunna gå undan med någon en liten stund och sitta och prata. Det kan betyda så mycket för den som inte mår så bra.

– Jag tycker verkligen att jag kan hjälpa. Till exempel var det en ung tjej som inte haft en så lätt uppväxt. Hon var med i ett projekt där vi spelade in en skiva där besökare fick göra egna tolkningar av kända låtar. Efteråt berättade hon att hon upptäckt att hon kan sjunga, fast hon alltid fått höra att hon inte kan och att hon nu var stolt över sig själv. När man får höra sånt blir det varmt här inne i hjärtat.

– När det känns jobbigt tacklar jag det genom att vara ute och springa eller ta det som jag kallar mina mindfulnesspromenader. Då kan jag tömma huvudet på det som ligger och gnager. Men jag får också många nya idéer där ute. En dröm är att vi ska kunna flytta verksamheten till ett gammalt hus nära Haninge centrum, som vi skulle kunna ha som ett allaktivitetshus. Men jag är också jätteglad för det vi har nu. Jag gillar verkligen personerna som kommer hit och mina kolleger.

Erika Nordberg, 34 år
Yrke: Receptionist.
Arbetsplats: Region Gotland.

Erika: ”Jag känner verkligen att jag kan hjälpa de flesta”

– ARBETSGLÄDJE ÄR ATT få träffa alla fantastiska besökare som kommer hit, få ge dem lite av mig själv och visa att jag trivs på jobbet. Jag känner att jag verkligen kan hjälpa de flesta som kommer hit till rätta.

– Jag arbetar i receptionen på Region Gotland. Jag tar emot besökare, kanske 1 300 varje månad, svarar även på telefonsamtal och mejl. Det kan handla om personer som vill lämna in bygglovshandlingar, träffa överförmyndarnämnden, en biståndshandläggare, besöka socialförvaltningen. Och så är det många politiker; vi har ju regionfullmäktige här i huset. Det är otroligt brett, det är så roligt.

– Jag är ensam om jobbet så jag kan påverka utvecklingen i receptionen, hur servicen hela tiden kan bli bättre. Jag är ansiktet utåt för regionen. Jag känner att jag är med och skapar en positiv bild av Gotland. Alla medborgare behöver ett ställe där de kan få hjälp och jag finns här för att göra mitt bästa. Jag ser alla som kommer in och försöker ha någon sorts ögonkontakt med dem. Oftast kommer jag ihåg alla besökare, så om de kommer tillbaka någon vecka senare känner jag igen dem och vet vad deras ärende gällde. De behöver inte komma hit och varje gång känna sig som en okänd människa.

– Jag känner ofta att jag gör stor nytta. Det kan vara något så enkelt som att när någon äldre besökare som har svårt att gå kommer så möter jag dem ofta i ingången, tar fram en stol så att de kan sätta sig innan de får det gjort som de ska. Varje dag när jag går hem känner jag att jag gjort det bästa av förutsättningarna för den dagen. Det som kan vara påfrestande är till exempel när tekniken strular och jag inte kan lösa det, eller när det handlar om någon som är arg på politiska beslut jag inte kan göra något åt.

Mohamed Musa, 31 år
Yrke: Fältsamordnare.
Arbetsplats: Spånga-Tensta, Stockholm.

Mohamed: ”Glädjen med jobbet är att få träffa så många unga.”

– JAG FÅR TA del av ungdomars liv, träffa dem från grundskolan till gymnasiet, får se hela den utvecklingen. Det ger mig stor glädje. Mina arbetsuppgifter är breda. Jag ska samordna kontakterna mellan ungdomar, fältarbetare och socialsekreterare. Jag är med på föräldrakvällar, träffar ungdomar ute på fältet, jobbar preventivt med att se till att de ungdomar som behöver kan länkas vidare, försöka erbjuda dem och deras familjer vad de behöver.

– Glädjen med jobbet är att få träffa så många ungdomar och så många professionella som verkligen bryr sig och att jag som person ibland kan hjälpa. Ett exempel är en ungdom som hamnat i en dålig situation det var svårt att ta sig ur. Han var orolig för att mamman skulle få veta och mamman var orolig för honom. Vi träffades för återkommande samtal och jag lyckades länka honom till en kollega som kunde hjälpa honom. Han berättade för sin mamma och fick en bättre relation med henne. Jag tror att min tillgänglighet och min kollegas närvaro hjälpte familjen ur en olycklig och farlig situation.

– Det skrivs mycket negativt om området jag jobbar i, men det är en droppe i havet jämfört med allt som är positivt. Ibland möter man motstånd, någon kanske tänker: du pratar med mig för att du måste, inte för att du vill. Då gäller det att visa att jag valt det här jobbet för att jag vill stödja och hjälpa andra, vara deras ”stepping stone” till något bra,

– Till 90 procent kan jag kan gå hem från jobbet och tycka att jag gjort en bra arbetsdag. Men ibland kan det så klart vara betungande att inte kunna vara behjälplig på det sätt man kan önska. Jag kan bli olycklig när man trott sig kunna hjälpa någon men problemet bara eskalerat. Då får man inte glömma bort ungdomarna det går bra för.