Det viner kalla vindar på svensk arbetsmarknad. Corona, arbetslöshet, Las-förhandlingar och tuffa avtalsförhandlingar. Pressen på fackföreningsrörelsen är hård.
Rasismen ökar i Sverige. Har du ”fel” religion eller hudfärg så riskerar du att bli trakasserad på grund av det.
"Så var det dags. Välkomna tillbaka till jobbet. Eller kanske ska säga välkomna tillbaka till hemmakontoret", skriver chefredaktör Susanne Blick.
”Vi vill lyfta ett av de viktigaste fackliga uppdragen. I höst utser vi Årets Skyddsombud och det är du som Visionsmedlem som kan nominera”, skriver Susanne Blick, chefredaktör.
Den här texten är skriven i frivillig isolering. Det är jag och min livskamrat. Vi sitter i varsitt rum med varsin dator. Känslorna pendlar från dag till dag. Ibland från timme till timme.
Avtalsrörelsen är igång. Vision har precis presenterat sina yrkanden för arbetsgivarna. Utgångspunkten är ett avtal som ger reallöneökningar och ökad lönespridning.
Historiskt har vi i Sverige gärna slagit oss för bröstet och konstaterat att här har vi ordning och reda, lagar och regler som ska följas.
Åtta av tio Visionsmedlemmar har varit med om hot och nästan lika många har erfarenhet av våld mot dem själva, mot kolleger eller mellan brukare.
Varken tummen upp eller tummen ner. Så kan man beskriva resultatet av årets lönerevision som är det sista året i det centrala avtalet som tecknades 2017.
Så var det dags igen. Att stänga in sig efter några veckor i total frihet. Dags för en helt annan dygnsrytm och att tillbringa större delen av dagen inomhus. Känner mig alltid lite som ett djur i bur första dagarna på jobbet efter semestern.
