Kamp mot oljan med kniv och spade

En dimmig morgon i oktober går ett fartyg på grund utanför Blekinges grunda kust. Nu sanerar Sölvesborg efter ett av Sveriges värsta oljeutsläpp.

Listerlandet, Blekinge. Klockan är strax efter fem på morgonen söndagen den 22 oktober när passagerarfärjan Marco Polo går på grund på Laxören mellan Hanö och Hörvik. Orsaken är att besättningen enbart förlitar sig på gps:en –  som är trasig.

→ Så här gjorde Åre när Hans kom på besök

Fartyget fortsätter ytterligare i tio minuter, går på grund igen och fastnar helt. Skrovet får stora skador. En vecka senare ska färjan lossna och gå på grund en tredje gång. Totalt läcker minst 169 000 liter olja ut i Pukaviksbukten.

Mest komplicerade insatsen

En månad senare går grupper av människor i gula skyddsoveraller omkring längs kuststräckan mellan fiskeläget Hörvik och sandstranden i Norje. Kustbevakningen, som klassar sin insats som den största och mest komplicerade i modern tid, har länsat upp den synliga oljan från ytan runt Marco Polo och nu återstår ett långt och mödosamt saneringsarbete på land.

– Vid en sån här händelse är det många som vill agera kraftfullt, åka in med stora maskiner och göra sånt som syns snabbt. Men då riskerar man att förstöra stora naturvärden. Här är det mankraft som gäller, säger Daniel Karlsson, miljöinspektör på Miljöförbundet Blekinge Väst.

”Jag är fågelskådare och har jobbat på länsstyrelsen. De kontaktnäten kunde jag ­utnyttja nu”, säger miljöinspektören Daniel Karlsson.­

Kusten vid Pukaviksbukten är komplex och svår att sanera. Till största delen består den av oregelbundna strandkanter med grunda vikar, mycket sten och sköra strandängar.

Oljan i sig är också lurig. Sanerarna har fått gå tillbaka till samma plats flera gånger för att ny olja dykt upp där de redan varit och städat.

Ligger under sanden

– Den ter sig olika på olika ställen. På en sten går det nästan att rulla av oljan, på stenen bakom är den fastklistrad och måste skrapas väck. Och på stränderna har vi hittat olja tio centimeter under sanden, berättar Hampus Södergren, som deltagit i saneringsarbetet som frivillig sedan kommunens organisation kom i gång. Till vardags driver han ett företag som åker ut med turister som vill dyka.

Kustbevakningen ansvarar för att sanera den olja som finns till havs men det som kommer in över land måste kommunen hantera. Just nu är Hampus Södergren och alla andra som är involverade i saneringsarbetet inlånade enligt det så kallade krislägesavtalet.

Hampus Södergren har deltagit i saneringsarbetet som frivillig sedan kommunens organisation kom i gång.

Avtalet aktiveras av arbetsgivarparterna SKR och Sobona vid allvarliga händelser som kräver omedelbara insatser. Det omfattar samtliga 1,2 miljoner medarbetare i kommuner och regioner och reglerar anställningsvillkor och ersättning för dem som kallas in.

Men ett utsläpp av den här omfattningen kräver också expertis utifrån.

Äts av bakterier

Ingrid Håstad är konsult och oljeexpert på konsultföretaget Sweco. Hon har många års erfarenhet av oljeutsläpp, både på land och i hav, i Sverige och utomlands.

– Här är det mest troligt att oljan kommer in på land eftersom det ofta blåser men hur lång tid det tar vet vi inte. Det beror på strömmar och väder samt hur mycket som verkligen läckte ut, och de uppgifterna är inte säkra än, säger hon.

Vågorna slår sönder oljan vilket gör det lättare för bakterier och mikrober att komma åt och äta upp den. Men om den lägger sig på botten tar nedbrytningen längre tid.

Oljan är lurig. Sanerarna har fått gå tillbaka till samma plats flera gånger för att ny olja dykt upp där de redan varit och städat.

– Olja brukar lyckligtvis inte sjunka till botten men här är det så grunt och då kan den rulla in och fånga upp sand vilket gör att den bildar en matta som lägger sig på botten. När det börjar blåsa kan den mattan sedan brytas upp i sjok och så slår den in mot land igen, säger Ingrid Håstad.

Redskapen framför andra, för att få bort den svarta och kletiga oljan från marken, är kniv och spakelspade.

– Vi har fått lära oss vad som är lite och mycket, det är viktigt att inte ta mer än nödvändigt. Rötterna och smådjuren som lever här, det är de som ska ta hand om det som blir kvar när vi tagit upp det värsta, säger Håkan Arrskog som står på knä i strandgräset vid Nissanabb.

Tänker på barnen

Vanligtvis jobbar han som socialpedagog på Mjällby skola ett par kilometer inåt land. Han, liksom de flesta av de som sanerar, har stor lokalkännedom. En viktig egenskap för att veta hur och var det går att komma fram med material och utrustning i den svåråtkomliga terrängen. Själv är Håkan Arrskog femte generationens ålfiskare.

– Vi brinner ju för den här kusten. Här har vi dykt, hoppat på stenar och tagit upp storfångster. Jag vill att våra barn ska kunna hoppa på samma stenar, säger han.

Intresset från omvärlden är stort, enligt kommunikatören Madeleine Jenderman.

Över 900 personer har anmält sig för att vara med och sanera kusten eller tvätta fåglar. Än så länge är det vistelseförbud på flera ställen och de frivilliga krafterna får vänta tills grovsaneringen är gjord. Men många bidrar indirekt, exempelvis genom att se till att det finns fika. Kommunen erbjuder också massage till sanerarna och lunchen levereras från gymnasieskolan. Allt för att hålla modet uppe.

– Vi är en liten kommun och det är en fördel nu, vi är vana vid att behöva hitta på kreativa lösningar, säger Madeleine Jenderman, kommunikatör i Sölvesborg.

Många är kritiska till att Marco Polo gick på tjockolja men de, liksom många andra fartyg som trafikerar svenska farvatten, har dispens med hänvisning till att de renar avgaserna från svavel. Håkan Arrskog skakar på huvudet och menar att det är vansinne.

– Det är de som släppt ut oljan som borde ligga här och rensa, säger han.