”Jag har precis börjat flyga efter att ha kämpat länge för att överleva dagen. Mitt mål nu är att vara hållbar i arbetslivet och att kunna njuta av livet och min familj”, säger Giselle Santander som fick sin adhd-diagnos för två år sedan.
”Adhd-diagnosen räddade livet på mig”
13 oktober 2023
Livet var becksvart strax innan Giselle Santander fick sin adhd-diagnos. I dag har hon lärt sig att förstå sina behov och ser att adhd:n ger henne fördelar på jobbet.
Tio minuter sen. Igen. Giselle Santander skyndar de sista metrarna till kommunens kontaktcenter i Norrköping. På axeln sitter ett ständigt dåligt samvete över de där minuterna som alltid fattas om morgnarna.
Så har det varit sedan hon var liten, ständigt svårt att komma upp på morgonen och en anklagande röst inuti som undrar varför hon inte bara kan fungera som ”alla andra och komma i tid, utan andan i halsen”.
Men trots det gnagande samvetet så är hon alltid på plats i tid för att öppna telefonslingan på kontaktcenter klockan 08.00, och hon är oftast den som är kvar sist på jobbet.
"Har haft turen att klara mig"
Till kontaktcenter ringer kommunens invånare. Giselle Santander och hennes kolleger jobbar bland annat med att svara på frågor om ekonomiskt bistånd. Det kan handla om att ge besked om någon fått godkänt eller avslag på sin ansökan.
– Jag får prata med människor som är i svåra situationer som jag lika gärna kunnat hamna i. Men jag har haft turen och möjligheterna att klara mig, säger hon.
Läs fler artiklar i granskningen om NPF på jobbet:
→Varannan håller tyst om diagnosen
Har ett tufft arbetsliv bakom sig
Giselle Santander har alltid haft en skavande känsla av att det är något fel på henne. Livet har kantats av ätstörningar, depressioner, sjukskrivningar och väldigt mycket kamp.
Hon började arbeta i ung ålder och har ofta jobbat mer än heltid. Hon har sålt allt från borrmaskiner till exklusiva strumpbyxor. Blivit rejält utnyttjad av chefer, inte känt sig accepterad bland kolleger och tillbringat mycket tid på jobbtoaletter där hon suttit ensam och gråtit.
För två år sedan fyllde hon 35 år och orkade inte mer.
– Det var en riktigt mörk tid. Hela jag var fel, skit, sämst. Ingenting fungerade. Det fanns ingen ork kvar. Jag såg mig inte bli äldre och jag ville hoppa av.
Adhd-diagnosen blev en vändpunkt
Med en sista kraftansträngning ringde hon vården. Efter några månader kom vändpunkten: Hon diagnostiserades med adhd.
– Det räddade livet på mig. Det var pusselbiten som alltid hade saknats. Det var som om att jag gått och kisat hela livet, och att diagnosen och medicinen gav mig glasögon så att jag kunde se klart.
Valt att vara öppen med sin adhd
Att ha adhd innebär att Giselle Santander stundtals har svårt med koncentrationen och kan bli lättdistraherad. Känslostormarna kan vara stora och sluka energi. Hon är oftast väldigt trött redan efter ett par timmar på jobbet.
I det öppna kontorslandskapet tar hon in mycket intryck. Ibland blir det för mycket när kolleger pratar samtidigt i telefon och rör sig runt på kontoret. I sådana situationer pratar hon med kollegerna.
Hon har varit öppen med sin diagnos från start och förklarar gärna varför vissa situationer kan vara extra jobbiga.
– Jag känner mig väldigt trygg på jobbet och får bra stöttning från kolleger och chef. Jag försöker bjuda in till samtal för att undvika missförstånd. För första gången i livet är jag på en arbetsplats där jag känner mig stark och värdefull.
→ Ska man vara öppen med sin adhd på jobbet eller inte? Experten resonerar i frågan
Adhd ger lätt hyperfokus
Adhd:n ger också fördelar. Giselle Santander har lätt att hamna i bra flow, glömma tid och rum och komma i hyperfokus. Arbetskapaciteten är hög en bra dag.
Det gäller bara att förstå sina begränsningar och be om anpassningar när hon behöver. Med chefen kan hon bolla svåra situationer och samtal – exempelvis om hon upplever att något inte gått rätt till i dialog med kolleger eller medborgare.
För första gången i livet är jag på en arbetsplats där jag känner mig stark och värderad.
Chefen lyssnar, bekräftar och hjälper till att hitta lösningar.
– Att ha adhd är som att du har 25 flikar på datorn öppna som aktivt jobbar, samtidigt som det blinkar i flera chattfönster med olika konversationer. Men ju mer jag lär mig om diagnosen desto mer kan jag påverka min vardag i en positiv riktning.
Arbetsgivaren positiv till öppenhet om adhd
Malin Ågehäll, HR-chef i kommunen, tycker det är viktigt att ha förståelse för att alla medarbetare har olika behov. Om någon har en NPF-diagnos spelar ingen roll, men det är positivt om man vill vara öppen med sin diagnos.
– Då kan vi som arbetsgivare stötta och skapa bra förutsättningar för att alla ska kunna göra ett bra jobb.
Några särskilda satsningar på att utbilda chefer i hur de ska stötta medarbetare med NPF-diagnoser har inte gjorts.
– Men vi uppmuntrar till täta dialoger, tydlighet och avstämningar mellan chef och medarbetare, säger Malin Ågehäll.
Fler personliga berättelser om NPF på jobbet
Jens öppnade sig för chefen – trots att han var provanställd
Församlingspedagogen Jens hade tänkt vara tyst. Men då sa hans nya chef något som fick honom att våga berätta om sin färska adhd-diagnos. Så här gick det till.
Kollegernas jargong sätter stopp för eget rum
Maria, som är medicinsk sekreterare, hade behövt ett eget rum på jobbet. Men det kan hon inte be om, för diagnosen är en hemlighet. Läs om hennes kamp.
Kuratorn som själv har diagnos – men håller det hemligt
På tidigare arbetsplatser har Kristina, som jobbar som kurator, varit öppen med sin funktionsnedsättning. Men hon har blivit bränd. Läs om hur hennes mod försvann.
