Nu öppnar Hisingsbron

Tänk att få arbeta med ett historiskt projekt som kommer att binda göteborgare samman i över 100 år. Tanken är svindlande, men för projektadministratören Agneta Cassnell som jobbar med Hisingsbron som öppnar den 9 maj är det verklighet.

De står bredvid varandra, den utslitna Götaälvbron som i 80 år knutit samman Hisingen och fastlandet, och den nya Hisingsbron. Den ena har gjort sitt och ska rivas, den andra ska strax påbörjat sitt skift den 9 maj och beräknas att tjänstgöra i minst 130 år framöver.

De svarta pumpsen får tillfälligt bytas ut mot stålhättor när projektadministratören Agneta Cassnell visar upp bron ett par veckor innan öppningen.

Att stå på den och vara omgiven av kolossala mängder metall och betong gör en ödmjuk inför sin egen obetydlighet, både historiskt och fysiskt. För Agneta Cassnell som jobbat med projektet sedan byggstart 2016 har arbetet också lett till en ny kärlek.

– Jag har blivit helt ”broifierad” och galen i betong. Jag går och känner och luktar på betong överallt, säger hon när hon visar Hisingsbrons olika delar.

Oro för mobbing gjorde Agnieszka till Agneta

Efter alla studiebesök och inspelningar som hon i sin tjänst har behövt hantera på bron rör hon sig vant här. Hon hälsar glatt på alla och utbyter några ord på modersmålet med de polska bygg­arbetare som jobbar med det allra sista.

Agneta Cassnells tjänst är bred och har en tre sidor lång beskrivning om vad den innefattar.Faktum är att Agneta Cassnell är född Agnieszka Wiatrowska, men efter att som tvååring flyttat från Polen till Sverige bestämde mamma Leokadia att dottern aldrig skulle mobbas för sitt namn. Agnieszka blev Agneta och familjen tog sig det konstruerade efternamnet Cassnell. Mammas beslut är fortfarande inte helt populärt hos Agneta Cassnell. 

Hon tycker själv att Wiatrowska hade ackompanjerat hennes personlighet bättre. Efternamnet kommer från ordet wiatro, som betyder vind, och hon beskriver skämtsamt hur hon rör sig fram som en stormvind.

– Jag älskar mitt jobb för att jag som ambulerande alltiallo har så varierade arbetsuppgifter. Jag har inte haft en endaste dag då jag inte sett fram emot att komma hit eller haft måndagsångest på söndagar. Jag är optimist delux och ser på måndagar som en möjlighet.

Ambulerande alltiallo - "med rätt att säga till kollegor"

När hon sticker fram sin tresidiga tjänstebeskrivning blir det tydligt att det där med ambulerande alltiallo inte bara är ett skämt. Ett litet, litet urval av arbetsuppgifterna:

• Kontorsansvarig (it, möbler, verktyg)
• HR:s kontaktperson för arbetsmiljön
• Fakturering
• Intern- och extern kommunikation
• Ordningspolis på kontoret, med rätt att korrigera och säga till kolleger. (Jo, det står faktiskt exakt så i tjänstebeskrivningen.)

I annonsen för tjänsten stod det tydligt att rollen kräver relevant högskoleutbildning och gärna 1–2 års erfarenhet av liknande arbete.

– Och det är nu jag berättar att jag är autodidakt. Efter gymnasiet har jag bara jobbat mig uppåt.

Ett tydligt teknikintresse som barn – ”jag skruvade upp min första dammsugare som femåring” – via ett intresse för nördiga killar – ”min första pojkvän lärde mig allt om datorer” – ledde i slutändan till jobbet som it-administratör i Göteborgs kommun.

– Jag har lätt för att engagera mig. Innan broar var det it i nästan tio år. Sen var det dags att göra något annat.

Arbetsledaren: "Agneta en energikick"

Det var då hon blev tipsad om tjänsten som projektadministratör. Men det fanns som sagt ett fartgupp på vägen.

– Min väninna pushade och sa ”skit i att det står att du ska ha högskoleutbildning”. Jag funderade och så någon minut innan midnatt samma dag som ansökan skulle in skickade jag min.

Likt en Hollywoodfilm kommer det en vändning nu. Agneta Cassnell får inte jobbet. Inte förrän den som först fick det snart därpå hoppade av.

Agneta Cassnell tror att hennes ihärdighet och goda referenser i slutändan ledde till att hon fick tjänsten. Och att avsaknaden av akademiska meriter uppvägdes av att hon stannar länge på sina tjänster och fullföljer projekt.

Agneta Cassnell vet inte vad som väntar efter att projektet med Hisingsbron är helt klar. Men så länge betong finns med i bilden är hon nöjd.

I landmärket Lilla Bommen, i folkmun kallat Läppstiftet, har Agneta Cassnell en av sina två kontorsarbetsplatser. Genom fönstret har hon kunnat se hur Hisingsbron växt fram under åren. I ett av de små mötesrummen på kontoret berättar hon om sitt bidrag till bygget när arbetsledaren Charlotte Falke sticker in huvudet och säger:

– Det här är vår gladaste medarbetare, en riktig energikick. Det är ovanligt att ha någon sådan i ett så här stort projekt.

Trivs - men en sak skaver 

Trots att hon har fått höra samma sak från chefer och hon trivs med sitt jobb är det ändå en sak som skaver.

– Det skiljer 10 000 kronor mellan lönen jag har och den jag skulle ha fått om jag hade varit högskoleutbildad. Det känns jobbigt. I efterhand önskar jag att jag hade gått en bygg- och anläggningsutbildning.

Agneta Cassnell gillar inte bara betong – hon har också mer glamorös sida. Kärleken till festkläder märks tydligt när hon berättar att hon redan i januari 2020 planerade sin egendesignade klänning för invigningen av Hisingsbron.

– Jag älskar broar och jag älskar paljetter. Så kjoldelen är i ljusblå paljett för att symbolisera himlen och jag ska ha två av Hisingsbrons fyra vita pyloner framtill och två baktill.

När det historiska projektet nu närmar sig slutet är det inte riktigt klart vad hon ska göra. Men Agneta Cassnell har planer på att både höja sin lön och fortsätta med sin passion.

– Jag älskar ju betong. Så länge det är betong är jag nöjd.