Med biogas i tankarna

I Boden planeras en ny anläggning som tredubblar produktionen av fordonsgas. Trots haussen kring ­elbilar är biogassamordnaren Urban Jansson över­tygad om att bränslet som skapas genom rötning av matavfall och avloppsslam har framtiden för sig.

Det är bråda dagar just nu. Biogas­samordnaren Urban Jansson vandrar runt i en ödslig industrihall som stått övergiven i flera år. Fåglarna som visar upp sina flygkonster har gott om manöverutrymme under det rostiga plåttaket.

Förr maldes här sopor till förbränning, men tiderna förändras och snart är det rötning av matavfall och avloppsslam, uppgradering och högtryckskomprimering av metangas som gäller. En nygjuten cementplatta är redan på plats. Här ska stå en jättelik behållare där det sorterade avfallet löses upp till en så kallad slurry.

– Det ser ut som havregrynsgröt, men luktar som något helt annat, säger Urban Jansson med ett snett leende.

Det är lite proppen ur för biogasen i Boden just nu. Kommunen har köpt in två nya bussar och har sammanlagt 13 biogasbussar i lokaltrafiken och det mesta tyder på att länstrafiken kommer att köpa in ett tiotal. Tre nya stationer planeras för att fylla tankarna på dessa bussar och kommunens egen fordonsflotta med det förnybara bränslet.

Redan till sommaren ska den nya anläggningen stå klar. Då tredubblar man produktionen.

– Det blir ett jäkla uppsving. Det kommer krävas större mängder fordonsgas i framtiden och den ursprungliga anläggningen har nått kapacitetstaket, förklarar Urban Jansson.

Boden var tidigt ute med att förvandla avfall till biogas. Påhejade av dåvarande VA-chefen Ove Andersson byggde man en rötkammare för avloppsslam kring millennieskiftet. Ett par år senare började man röta matavfall. Biogasen användes i kommunens fjärrvärmeverk och överskottet såldes på marknaden.

Det var ingen lysande affär, mest kostnader och knappt några intäkter. Men man lärde sig den komplicerade tillverkningsprocessen och 2007 invigdes den nuvarande fordonsgasanläggningen och Boden blev det nordligaste tankstället för biogas och är det fortfarande.

I den här vevan kom Urban Jansson in i bilden. Som produktionsledare på Svedjans biogasanläggning fick han utlopp för sitt intresse för ny teknik. Men det kunde ha börjat bättre:

– Ganska snart gick omröraren sönder, vilket gjorde att rötkammaren stockade igen. Det blev totalstopp i hela systemet och tog en månad att fixa. Kommunen tog in dieselbussarna igen och kommunens bilar fick köra på bensin. Det var ingen lysande start för mig.

Men kommunen hade bestämt sig för att öka tempot i omställningen. Anläggningen förbättrades och byggdes ut, bland annat för att kunna ta emot flytande restprodukter från mejerier.

– Tidigare hade vi två stadsbussar som gick på fordonsgas. Nu skulle det fossila bränslet fasas ut. Alla bussar i lokaltrafiken, sopbilarna och hela kommunens fordonsflotta skulle gå på biogas.

2014 lämnande Urban Jansson Bodens kommun för att pröva vingarna som konsult i biogasbranschen. Under fem hektiska år var han med och byggde en frystorkningsanläggning som utvann fosfor ur avloppsslam. Han reste också runt i Sverige, i Europa och i Asien för att lära ut hur man bygger gasstationer.

– I Sverige har vi länge legat i framkant med att använda biogas som fordonsbränsle, men det finns ett växande intresse i hela världen. Jag har till och med fått förfrågningar från Kuba.

Vad är den stora fördelen med biogas?

– Att den är helt cirkulär. Du skapar ett drivmedel av en restprodukt och förvandlar den till fordonsbränsle och den nya restprodukten är ett högvärt och helt naturligt gödningsmedel. Det är ett helt slutet kretslopp. Det är ju populärt att prata om cirkulär ekonomi, biogasen är ett klockrent exempel på det.

Och nackdelen?

– Om efterfrågan fortsätter att öka kan det bli svårt att få tag på rötningsbart material i framtiden eftersom tillgången är ganska konstant. I dag får vi betalt för att ta emot substrat, men framöver måste vi kanske betala och då kommer priset att rusa, säger Urban Jansson.

I januari 2020 var han tillbaka, i en ny roll som biogassamordnare i både Boden och Luleå. Uppdraget är att öka tempot i produktionen och det är här den nya anläggningen kommer in i bilden.

Satsningen kostar drygt 12 miljoner och finansieras delvis genom bidrag från investeringsstödet Klimatklivet och ökar produktionen från 80 kilo fordonsgas i timmen till 270 kilo.

– Nu tar vi höjd och kommer ha överkapacitet under ett par år. Men säg 2025 borde vi ha en bra balans mellan produktionskapacitet och avsättning. Då måste vi börja fundera på om det finns nya material som vi kan röta eller om vi kan få ut mer metan ur samma mängd substrat.

Men vad säger denne biogasfantast om konkurrensen från elbilarna? Är fordonsgasen ett dödsdömt bränsle som kommer tyna bort i takt med att batterikapaciteten förbättras?

– Inget förnyelsebart energislag allena kommer ersätta de fossila bränslena. Det behövs flera olika spår samtidigt, som el, biogas, vätgas och biodiesel.

Under överskådlig tid tror han att biogasen kommer ha en marknad. I framtiden kan den kanske komprimeras 600 gånger till flytande form, vilket gör den mer intressant för tunga transporter.

Och om vätgasen får ett stort genombrott kan man konvertera biogas, påpekar Urban Jansson.

– Användningsområdena är oändliga. Risken att vi bygger in oss i ett hörn är mycket liten.