”Det är dags att skapa ett nytt vi”

Mujo Halilovic vill ersätta vi och dom-tänkandet med en vi-­känsla som inkluderar alla invånare. Han menar att centret han leder har bidragit till att romerna i Malmö har större möjligheter att påverka sina liv än romer i resten av Sverige och Europa.

Varför vill inte politikerna använda ordet Förintelse för nazisternas folkmord på romer? Tre besökare diskuterar frågan med personalen på Romskt informations- och kunskapscenter, RIKC. Männen är irriterade, detta är en viktig fråga för dem.

– Nazisterna definierade både romer och judar som tydliga etniska målgrupper för sin förintelsepolitik. Ändå har det gjorts en distinktion mellan Förintelsen av judar och folkmordet på romer. Det har bidragit till att man lätt ställer grupp mot grupp, säger Mujo Halilovic.

Han är enhetschef på centret som drivs av Malmö stad och som är den första kommunala verksamheten för romer i Europa.

Det är öppet varje dag mellan klockan halv nio och fem i det hundra år gamla tegelhuset i stadsdelen Södervärn. Hit kommer romer för att få råd och stöd, till exempel med att förstå myndighetsspråk och fylla i ansökningar. Eller så vill de, likt de tre männen, bara ta en kopp kaffe och umgås.

Mujo Halilovic var naturvetare från början men bytte spår efter att ha blivit vittne till det mångkulturella samhällets sammanbrott på Balkan i början av 1990-talet.

Största romska staden

Med 10 000–12 000 romska invånare är Malmö den största romska staden i Norden. I hela landet bor 50 000–100 000 romer. Mer exakt går det inte att vara eftersom etnisk registrering inte är tillåten i Sverige och eftersom långt ifrån alla är öppna med sin identitet – av rädsla för antiziganism, som rasismen mot romer heter.

Det är en mycket heterogen grupp där bidragsberoende, skolmisslyckanden och bristande hälsa är mycket vanligare än i majoritetsbefolkningen.

Fel inställning

Fram till år 2009, när RIKC bildades, skedde insatserna för att öka romernas delaktighet i samhället i tillfälliga projekt som utgick från att de – inte omgivningen – skulle förändras. Det var både för lite och fel inställning, enligt Mujo Halilovic. Han förklarar varför:

– Romerna har aldrig haft ett eget land och ingen varaktig institution som skyddat deras mänskliga rättigheter. De har varit utsatta för antiziganism, förtryck och diskriminering under alla sina 500 år i Sverige. De kunde inte gå i skolan förrän de började få fast bostad någon gång på 1960-talet. Och inte förrän 1989 erkände världssamfundet att de varit utsatta för folkmord under andra världskriget, det som fortfarande inte omnämns som Förintelse.

Allt detta bidrar till att romer inte litar på majoritetssamhället.
När Mujo Halilovic och hans medarbetare skulle bygga upp RIKC började de med att intervjua 300 romer om vad de ville ha ut av ett romskt informations- och kunskapscenter. Budskapet var att de inte längre vill vara ”de andra”. Det bidrog till att man skapade ”Malmömodellen”.

– Vi jobbar utifrån tre spår samtidigt – individuellt, strukturellt och diskursivt. Det är unikt.

Samtal pågår mellan Milos Nikolic, Mujo Halilovic, Renata Andersen, Susanne Johansson och Stefan Wydow. Milos och Stefan är besökare på Romskt informations- och kunskapscenter, en mötesplats för Malmös romer.

Det individuella arbetet är den dagliga medborgarkontorsverksamheten på centret. Fyra av de sju anställda är romer som talar både svenska och romani chib, och är hemma i både den svenska och romska kulturen. De kan följa med när familjer träffar socialtjänst och skola.

– Ett jätteviktigt arbete, säger Mujo Halilovic.

Kompetensutvecklar anställda

Det strukturella arbetet handlar om att påverka samhället. RIKC har i uppdrag att kompetensutveckla stadens 26 000 anställda om minoritetslagstiftningen, romska livsvillkor och den romsk-svenska historien, och man föreläser flitigt.

Det diskursiva arbetet, slutligen, går ut på att förändra hur människor talar med och om varandra.

– Vi måste sluta dela upp människor utifrån etnicitet, religion, sexualitet, kön och ålder. Malmö har invånare från 179 länder och vi behöver skapa ett nytt ”vi” för vår tid och vår plats. Jag brinner för frågan om hur vi får mångfalden att fungera, säger Mujo Halilovic.

Malmö har invånare från 179 länder och vi behöver skapa ett nytt ’vi’ för vår tid och vår plats. Jag brinner för frågan om hur vi får mångfalden att fungera.

Mujo Halilovic

Ett bord i hans arbetsrum pryds av tre små flaggstänger – där den romska flaggan från 1971 har sällskap av den svenska och pride-flaggan. Ovanför på väggen sitter en affisch av Leonard Cohen med texten ”There is a crack in everything” från låten ”Anthem”.

– Vi har alla våra sprickor, både individer och organisationer, men genom sprickorna kan ljuset komma in. Om vi börjar se och förstå vad vi gör kan saker förändras.

Utsatt för diskriminering

Han är född och uppvuxen i Bosnien men är inte själv rom. När han tog sig till Sverige som 24-åring var det för att undkomma kriget i forna Jugoslavien.

Har du själv varit utsatt för diskriminering?

– Ja, såklart. Som alla andra som kommer hit har jag mött både det goda och det onda. Jag fick ett gott bemötande från de som jobbade inom socialtjänsten och skolan i Jämtland dit jag kom först och där jag lärde mig svenska. Speciellt lärarna var jätteviktiga för de sa: Du kan, satsa på det här.

–  Sedan fanns det människor som inte tyckte om mig för att jag var lite annorlunda. De hade fördomen att jag var bråkig eftersom jag var bosnier och kom från ett land i krig. Det är bra att ha den erfarenheten för att kunna förstå andra som blir stämplade, säger Mujo Halilovic.

En fördom om romer är att de är nomader av naturen. Så är det inte. För vem vill resa när man har små barn och det är vinter och kallt, som han säger.

–  Romerna var tvungna att resa eftersom de hela tiden blev bortkörda. De var också tvungna att lära sig färdigheter, som tivoli och hantverk, som de kunde ta med sig. Även musiken har varit en hjälp att överleva och bearbeta vanmakten över att inte betraktas som jämbördig.

Han drar en parallell mellan romer, kvinnor och svarta som alla har blivit betraktade som omogna, okunniga och irrationella.

Förväntningarnas makt är stor och till slut är risken stor att man gör andras bild till sin och börjar tro att man inte duger.

–  Romerna behöver hopp, en motsvarighet till projektet Kvinnor kan, säger Mujo Halilovic.

Täta studiebesök

RIKC var länge den enda kommunala verksamheten för romska frågor i Europa, men nu har man fått ett syskon i Göteborg. Studiebesöken från andra kommuner och länder är många och centret har blivit ett slags prototyp för hur man ska jobba på kommunal nivå. Mujo Halilovic och hans medarbetare har varit delaktiga i så gott som alla statliga utredningar om romernas mänskliga rättigheter sedan 2009.

Nu har ett betänkande om en myndighet för romska frågor och ett språkcentrum för romani chib varit ute på remiss. Utredningen om ett Förintelsemuseum lägger fram sina förslag i dagarna.

–  Man vet aldrig vad som händer i politiken men jag hoppas att det blir något mer permanent för romerna. När det gäller Förintelsemuseet har vi lyft hur viktigt det är att man inkluderar och erkänner den romska Förintelsen – och inte gör om samma misstag man har gjort i decennier, säger Mujo Halilovic.

Under hela vårt samtal återkommer han till hur viktigt det är att jobba med både individerna, samhället och vårt sätt att tala om varandra för att romernas delaktighet ska öka.

RIKC har nu funnits i elva år och har, enligt Mujo Halilovic, bidragit till att romerna har fått större möjligheter till delaktighet och inflytande i samhället än i övriga Europa. Det är till exempel fler romer som avslutar gymnasieskolan och söker sig till högskolan nu än före 2009. De som studerar blir förebilder för de yngre.

I regeringens strategi för romsk inkludering är målet att romska 20-åringar år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Tror du att det målet kommer att nås?

–  Nej, för flera hundra år av diskriminering och ömsesidig misstro kan inte raderas så fort. Men vi kan komma en god bit på väg.