Så stöttar du sörjande kolleger

Varje år dör runt 11 000 personer i arbetsför ålder. Långt fler blir drabbade som anhöriga. Ändå är osäkerheten stor om hur man som chef eller kollega möter sorg och död på arbetsplatsen. Katarina Tingström och Lisa Blomqvist har båda skrivit böcker på temat.

Tystnaden är det värsta. Det är både Lisa Blomqvist, som nyligen förlorat sin pappa, och Katarina Tingström, som arbetar med människor i kris, överens om. De är också överens om att vi alla, såväl på arbetsplatser som i vardagen, behöver prata mer om döden och se det som en naturlig del av livet.

När Lisa Blomqvists pappa fick cancer, med besked om att han hade kort tid kvar att leva, berättade hon det omgående på sin arbetsplats. Hon ville att alla skulle veta varför hon inte längre hade samma arbetskapacitet och varför hon inte heller orkade vara så social som förr. Hon upplever att hon fick ett bra bemötande, men under det år som följde hade hon ändå svårt att hitta balans.

– Jag kände en press att prestera som vanligt och hade önskat en större tydlighet från arbetsledningen. Att de hade varit mer delaktiga i hur jag kunde lägga upp arbetet rent praktiskt. I stället lades mycket på mig. Kanske för att jag skulle känna att jag hade kontroll men eftersom jag var i kris och livet runtomkring mig var rörigt, blev det komplicerat.

Rädslan att misslyckas och att kanske bli av med jobbet var stor. Till det kom den ekonomiska pressen, hennes egen sorg och oro samt kampen för att hitta tid att vara hos sin pappa.

– Risken att som anhörig själv bli utbränd är stor, säger hon.

Lisa Blomqvist tycker att alla arbetsplatser borde ha en plan för hur de ska agera när någon anställd drabbas av sorg och fundera på frågor som: Hur, när och vilka ska man informera? Hur ska man hantera arbetsuppgifter som inte hinns med?

– Jag ser det som en del i ett hållbart arbetsliv. Arbetsplatser har allt att vinna på att vara stöttande och lyhörda så att de får behålla sin personal i längden, säger hon och tillägger att hon tror att det är extra svårt för arbetsgivare att förhålla sig till anhörigas situation.

– För anställdas egen sjukdom finns ett tydligt regelverk, när det gäller närstående är det mer luddigt vad som gäller.

Katarina Tingström håller med om att arbetsplatser ofta står handfallna när det gäller såväl sorg som anställda som dör. Hon är präst och legitimerad psykoterapeut och har arbetat med personalfrågor inom försvaret och polisen.

– Jag får många frågor om hur man hanterar exempelvis ett cancerbesked hos en anställd. Hur och när ska man berätta för arbetsgruppen?

Även om man måste respektera dem som inte vill dela med sig, är Katarina Tingströms erfarenhet att det underlättar med så mycket transparens som möjligt. Tydlighet gör att man kan undvika missförstånd och ryktesspridning. 

– Kolleger och chefer kommer att märka att något är annorlunda och de drabbade som orkar vara öppna får ofta mycket stöttning. Även för arbetsgruppen blir sorgen lättare att hantera om de får möjlighet vara delaktiga.

Allra svårast att hantera är, enligt Katarina Tingström, arbetsplatsolyckor. Då har de anställda förutom sorgen som uppkommit kanske också ilska, rädsla och skuld att hantera.

– Tankar som ”varför behövde detta hända” och ”det kunde varit jag” kommer upp. Medarbetare blir rådvilla, så det behövs rutiner och en checklista på hur man gör. En viktig del är att ge tillräckligt med tid för samtal i arbetsgruppen. Tid att minnas och reflektera.