Skamligt och oacceptabelt

En törs knappt tro att det är sant. Efter fyra månader har vi en regering. Hög tid! Det finns onekligen lite jobb att ta itu med för det rödgröna styret. Under de här månaderna har ibland hörts kommentarer som: ”Vi behöver ingen regering, det går ju bra ändå”. ”Allt rullar ju på.” Det är inte sant. Politiken har lamslaget stått och stampat på ett och samma ställe i månader. De enda som tjänat på det är möjligtvis politikerna som fått lite längre ledighet.

Det finns ett antal riktigt stora ödesfrågor som inte kan vänta. Framför allt gäller det klimatet, men också det ökade våldet i våra förorter, bostadsbyggandet och möjligheten till god vård, skola och omsorg i kommunerna.

Nu ska en svag S-MP-regering samarbeta med en lika svag mitten/högerfalang om 73 punkter. Bland de här punkterna finns en hel del lovande förslag. Framför allt när det gäller klimatpolitiken. Även beslutet att fortsätta förstärka bidragen till kommuner och landsting är ett plus. Det finns också en del efterlängtade förslag som handlar om att knyta ihop hela landet med satsningar på infrastruktur och tåg.

Men det finns också några riktiga bottennapp. Att tvinga fack och arbetsgivare att luckra upp arbetsrätten är ett sådant. Vi får inte fler lärare, poliser eller socialsekreterare för att det blir lättare att säga upp. För att citera TCO: ”Att ändra turordningsreglerna har blivit en symbolfråga frikopplad från verkligheten på arbetsmarknaden.”

Ett annat inte lika uppmärksammat bottennapp är förslaget att införa etableringsjobb med lägre lön för nyanlända och långtidsarbetslösa. Arbetsgivare som erbjuder dessa låglönejobb ska inte behöva ha kollektivavtal. Vad är det om inte ett sätt att skapa ett riktigt b-lag på arbetsmarknaden med låga löner och helt utan rättigheter.

Att på det här sättet sälja ut tryggheten på arbetsmarknaden av pur maktbegär är skamligt och oacceptabelt.