En skidweekend ger många likes

I höstas bokade jag några dagar i de svenska fjällen. Frisk fjälluft, vinterlandskap, böcker. Långt från stress, långt från Stockholm, och framförallt långt från telefonen som jag aldrig lyckas lägga från mig. Telefonen som har de sociala medierna, stegräknaren, kalendern, mailen och anteckningarna.

Några dagar efter nyår lämnar tåget Stockholm. Telefonen är med förstås, jag har ju ett jobb och två barn, tänk om något händer. Men den ska inte användas mer än nödvändigt, helst inte alls. Böcker har jag också. Läser Therese Bohmans Den andra kvinnan, den är underbar. Ibland lägger jag ned den och tittar ut, på Sverige. Underbart. I bistron kan man dricka kaffe, och jag har tydligen massa poäng på mitt SJ Prio-kort som jag köper lunch för. Också underbart. Jag får lust att berätta om allt som är underbart, och noterar en paradox: ju mindre jag använder telefonen, desto mer mottaglig är jag för upplevelser jag mår bra av. Upplevelser jag bara måste berätta om via just telefonen.

Jag tänker på paradoxen, den är rolig. Kanske något att tweeta ut, eller som text till en bild på Instagram? Kanske några sms bara. Eller om jag skulle skriva om boken? Har man ens rest om det inte nämnts på internet, har man ens läst om man inte berättar om det?

Landskapet skiftar till vinterskrud. Väl framme i Åre promenerar jag upp för backen till hotellet, får rumsnyckeln i handen och hittar mitt rum. Utsikt mot dalen! Herregud. Jag vet precis vilka som kommer bli avundsjuka nu, bara en bild. Eller ja, en bild till Snapchat och en till Instagram, det är ju lite olika mottagare.

Nästa dag är det äntligen dags för skidor. Plötsligt står jag där, högt upp på fjället, med vinden rakt i ansiktet och en makalös utsikt. Det här är att vara vid liv! Så långt från allt som tynger mig under stora delar av året, bara jag och bergen och… nu ringer en klient. Jag svarar och ber att få återkomma senare under kvällen, att vänta till måndag är uteslutet. Hen är precis som så många andra i en mycket utsatt situation, som kräver skyndsamhet. När vi lagt på tar jag en bild på utsikten mot dalen, lägger upp på Instagram och fortsätter att åka.

Så fortsätter det i tre dagar. Jag kapitulerar och erkänner för mig själv att det är ett djupt beroende, en sjukdom. Jag kommer behöva ta tag i det där någon dag, men till dess får man se det från den ljusa sidan: en skidweekend ger många likes. 

Viktor Banke är brottmålsadvokat och författare. Han har under de senaste åren varit en av de mest framträdande rösterna i flyktingdebatten.