Hallå, släpp ut oss!

Allt fler jobbar på distans och ännu fler vill göra det. Positivt att kunna jobba ostört, tycker många. Men risken finns att prestationskraven går överstyr och att gränsen mellan jobb och privatliv suddas ut.

Fyra dagar på kontoret, en hemma. Så ser arbetsveckan ut för handläggarna på överförmyndarkontoret i Mora. Schemat har bara prövats några månader, men Josef Szabo, som har lång bussfärd till jobbet, är nöjd att slippa resan en gång i veckan.

– Jag märkte att det var väldigt effektivt, jag blev inte störd av någonting, och jag tycker stressen har minskat, säger han.

Josef Szabo är ganska representativ; en undersökning Tidningen Vision gjort bland personer i kontorsyrken visar att drygt 40 procent jobbar regelbundet eller sporadiskt på distans. De flesta har själva önskat det och de vanligaste orsakerna är att kunna slippa långapendlarresor, hamöjlighet att jobba ostört och att få styra sin egen arbetstid. Dessutom lyfter många fram att det underlättar familjelivet.

Undersökningen visar också att distansarbetandet ökar. Mer än var tredje uppger att de jobbar mer på distans än tidigare, och en majoritet skulle vilja jobba utanför kontoret i ännu högre utsträckning.

Den bilden stämmer bra med den generella utvecklingen i Sverige.

Idén om distansarbete väcktes på 1970-talet när den moderna telekommunikationen förutspåddes göra resor till jobbet onödiga. Syftet var att spara energi och dessutom sågs distansarbete som ett sätt att behålla jobb i glesbygden.

Men trots de positiva visionerna, och trots den snabba IT-utvecklingen, dröjde det många år innan distansarbetet fick fäste. I den statliga distansutredningen från 1998 gjordes bedömningen att ungefär nio procent arbetade hemifrån regelbundet eller då och då, tio år senare var andelen ungefär lika stor. Men sedan dess har det tagit fart.

Erik Elldér, doktor i kulturgeografi vid Göteborgs universitet, som forskar kring hur distansarbetet i Sverige utvecklas, konstaterar att distansarbetandet sedan 2006 har ökat från cirka 10 procent till 25 procent.

– Det sammanfaller dels med att acceptansen hos arbetsgivarna har ökat, att fler chefer tillåter att personalen distansarbetar. Dels att fler har den typ av arbetsuppgifter som passar för distansjobb, säger Erik Elldér, och tillägger att det också är kopplat till teknikutvecklingen.

– Egentligen har den teknik som behövs funnits länge, men nu är den mer utvecklad med smarta telefoner och mejlsystem, och möjlighet till VPN-uppkoppling med arbetsplatsens system.

Men trots att utvecklingen går mot ökat distansarbete är fortfarande de flesta låsta till arbetsplatsen. Många mot sin vilja; i Tidningen Visions undersökning uppger två av tre som inte jobbar på distans att de skulle vilja göra det. Vad hindrar dem? Svaren visar att det är just de orsakerna som Erik Elldér nämner: arbetsuppgifterna måste utföras på arbetsplatsen, de tekniska möjligheterna saknas eller att chefen helt enkelt säger nej.

”På min arbetsplats har man en gammal syn på distansjobb. Man undrar sinsemellan vad man gör när man är hemma. Man är inte riktigt betrodd”, kommenterar en handläggare som gärna vill jobba på distans.

Många lyfter fram fördelarna med att jobba på distans men svaren i undersökningen visar att det också finns en baksida. En av riskerna är att det kan bli svårare att sätta gränser för jobbet. Det är något som Ameli Andersson, ombudsman på Vision varnar för.

– Är jag på jobbet eller hemma nu? När gränserna mellan arbetsliv och privatliv suddas kan det skapa en stress. Det är något vi ser hela tiden.

Ameli Andersson betonar att Vision är positivt till distansarbete, så länge individen vill och möjligheterna finns. Men det gäller att ramarna är tydliga. Det är viktigt att chefen och medarbetaren i förväg så noggrant som möjligt pratar igenom de frågor som kan tänkas dyka upp. Det kan handla om hur mycket man ska kunna jobba utanför arbetsplatsen, en dag i veckan, hela tiden eller något mitt emellan. Andra viktiga frågor är vad som gäller vid sjukdom och vad man ska göra om det inträffar en olycka. Man kan också komma överens om hur ofta den anställde ska delta på APT och liknande möten.

Medarbetaren och den närmaste chefen behöver också ha en tydlig överenskommelse i mer detaljerade frågor. Det kan handla om vilka arbetsuppgifter man ska göra på distans, vilka arbetstider man har och när man ska vara tillgänglig. Såväl medarbetaren som chefen måste på ett tidigt stadium slå larm om det är något som inte fungerar fullt ut. Detta för att förebygga att små problem blir ohanterligt stora. Det är också viktigt att tänka på den fysiska arbetsmiljön.

– Jobbar man på distans ska arbetsgivaren fortfarande tillhandahålla alla verktyg man behöver. Arbetsgivaren har fortfarande hela arbetsmiljöansvaret, säger Ameli Andersson.