Så får vi stopp på epidemin

Stress, otydliga arbetsuppgifter och dålig ­organisation gör allt fler sjuka av jobbet. Tidningen Visions undersökning visar att sex av tio mått dåligt av stress det senaste året. Värst drabbade är unga som jobbar med människor.

En Imovane för att somna in och två Propavan för att inte vakna mitt i natten. Sen ångestdämpande och upphöjande sertralin för att klara dagen. Så ser vardagen ut sedan ett halvår tillbaka.

– Nu är panikattackerna borta, men ångesten är kvar.

Biståndshandläggaren Linda, som egentligen heter något annat, är 28 år. I våras, på väg hem från jobbet, slog ångesten till för första gången. Plötsligt stod hon och grät i mataffären. Efter helgen brast det totalt när hon kom till kontoret.

– Jag fick panik, tryck över bröstet och en fruktansvärd ångest. Jag satt bara och grät utan att ha en aning om varför, berättar hon.

Ångesten och paniken var förlamande och hon hade starka skuldkänslor.

– Jag tänkte att jag hade ställt till det för kollegerna och klienterna och att jag var helt oduglig, värdelös, säger hon.

Linda hade jobbat i kommunen i fyra år, de senaste under allt starkare press. Mer jobb, hårdare krav och knappare resurser. Hon jobbade över nästan varje dag, ingen på jobbet sade stopp.

– Cheferna har ingen koll och ser inte hur dåligt vi mår. När man är ung och orutinerad är det svårt att inse sina begränsningar. Vi vill vara duktiga, det är svårt att säga nej, säger hon.

Linda har försökt besöka jobbet några gånger och tagit Sobril innan för att lugna sig. Men ångesten har blivit så stark att hon har brutit ihop varje gång. Hon vet inte om hon vill eller kan komma tillbaka till jobbet.

Linda är inte ensam. Sjukskrivningarna i psykiatriska diagnoser har fördubblats mellan 2011 och 2017 och är nu den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Vid halvårsskiftet var 34 000 personer sjukskrivna i diagnosen ”Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress” där bland annat utmattningssyndrom ingår.

I Tidningen Visions undersökning, som drygt 1 600 medlemmar svarat på, uppger sex av tio att de har haft besvär på grund av stress eller psykosociala orsaker som konflikter eller mobbning på jobbet det senaste året. Det handlar om nedstämdhet, sömnproblem och depressioner. Vanligast är det bland socialsekreterare, boendestödjare och biståndshandläggare, tre kontaktyrken, yrken där man jobbar med andra människor.

Anna Nyberg vid Stressforskningsinstitutet är mitt uppe i ett forskningsprojekt där man undersöker den psykosociala arbetsmiljön i kontaktyrken jämfört med andra yrken.

– En dimension som sticker ut är att anställda i kontaktyrken ofta försätts i känslomässigt svåra situationer. Det är också fler som tycker att de inte får den uppskattning de förtjänar för sitt arbete och att det brister i stödet på arbetsplatsen, säger Anna Nyberg.

Forskningen ska ge svar på i vilken mån sådana faktorer i organisation och arbetsmiljö kan förklara varför sjukfrånvaron är högre i kontaktyrken.  

Tidningen Visions undersökning visar också att unga drabbas i större utsträckning än äldre. Sju av tio under 30 år har haft besvär. Bland de mellan 50 och 60 är det hälften.

Det de allra flesta enligt undersökningen vill ha för att må bättre är lägre arbetsbelastning och bättre organisation på arbetsplatsen.

– Det är chefens uppgift att prioritera och se till att arbetstagaren klarar av sina uppgifter. Men om chefen duckar kan det uppstå en förvirring för unga. Om man har fått sitt första jobb och är väldigt glad över kan det vara svårt att ställa krav, säger Anna Nyberg.

Vilka varningssignaler ska man ge akt på?

– Ett tecken är att du är extremt upptagen av att fundera kring arbetet och din egen roll på arbetsplatsen. Du försöker lösa en situation som du inte har någon lösning på och vet inte vart du ska vända dig. Försök i sådant fall att prata med dina kolleger och din chef om dina funderingar.

Malin Borg Lewiston var snubblande nära att gå in i väggen. Hon jobbar med nyanlända i Stockholms stad och i början av året var tempot hysteriskt. I ena ändan fattade ett 30-tal handläggare beslut om akuta matpengar och ekonomiskt bistånd till nyanlända. I andra ändan satt Malin Borg Lewiston ensam och kontrollerade alla beslut och lämnade ut påfyllda ICA-kort. Hon hade ingen chans att påverka sin situation. Jobbet som hade varit roligt och stimulerande blev en kamp.

– Det rasade in beslut och var väldigt stressigt. Jag sprang i korridoren för att hinna med jobbet.

Malin Borg Lewiston sov dåligt och tankarna på jobbet malde i huvudet. Till slut kändes kroppen som bly och hon kom knappt ur sängen.
Hon började bli rädd för att gå in i väggen men struntade i att prata med chefer eller gå till läkare.

– I efterhand känner jag att jag borde ha tagit upp det med chefen, förklarat att det var allvarligt. Men jag försökte dölja hur jag mådde, det kanske är typiskt för någon som håller på att bli utbränd.

Malin Borg Lewiston hade tur. Mitt i kaoset dök ett nytt jobb upp på samma enhet. Nu har hon fått eget rum och större möjlighet att påverka sin arbetssituation.

– Nu kan jag använda flextiden och jobba hemifrån, det har blivit mycket bättre. Jag känner inte alls den där tröttheten och hopplösheten längre. Nu är jag glad och positiv som vanligt.