Får jag kritisera jobbet på twitter?

Det mesta är lagligt att skriva i sociala medier som offentligt ­anställd. Men arbetsgivare i fyra av fem kommuner tycker att anställda gått över gränsen.

En enhetschef blir omplacerad för brott mot lojalitetsplikten. Orsaken en statusrad på Facebook: ”Hoppas det går åt helvete för alla brukare”.

En anställd på ett boende följer med en brukare till sjukhuset och skriver på sitt privata konto: ”Göbben sover som en stock. Snarkar så hela avdelningen hör”, och så en blinkande smiley. Allvarligt, enligt arbetsgivaren, som menar att inlägget strider mot kommunens etiska riktlinjer och anmäler händelsen till Socialstyrelsen enligt Lex Sarah.

Även mindre kontroversiella inlägg har fått arbetsgivare att reagera. ”Det var en jobbig APT”, skrev en medarbetare i Örebro kommun. Hon kallades till chefen som föreberedde henne på avstängning eller varning. Det fick Visions avdelningsordförande, Jan Andersson, att gå i taket.

– Det är allvarligt att chefer inte vet bättre om yttrandefriheten för offentliganställda. Jag hade troligtvis kunnat driva det här arbetsrättsligt, men medarbetaren ville inte det, säger Jan Andersson, som fick chefen att ta tillbaka hoten.

Nästan alla kommuner och samtliga landsting och regioner använder sociala medier i sin externa kommunikation. Och enligt en undersökning som Tidningen Vision har gjort har 56 procent av landets kommuner en policy för hur dessa verktyg ska hanteras.

Men det är i gränslandet mellan privat och yrkesmässig användning som de svåra gränsdragningsproblemen uppstår. Vad får du som offentliganställd till exempel twittra om din arbetsgivare i kommunen X om du samtidigt anger i din profil att du arbetar där?

I princip vad du vill, lyder svaret från tryckfrihetsexperten Nils Funcke.

– Yttrandefriheten är omfattande och var och en har rätt att ge hals åt sina åsikter och de måste inte vara sakliga och balanserade. Däremot får man inte sprida sekretessbelagda uppgifter, då bryter man mot tystnadsplikten.

Ungefär hälften av de kommuner som har en policy för sociala medier försöker definiera gränsen mellan privat och yrkesmässig användning. Och det finns skrivningar som förbryllar Nils Funcke. Policyn i Ovanåkers kommun slår fast att yttrande- och meddelarfrihet gäller, men i nästa mening står ”att i affekt uttrycka sig negativt om sina arbetskamrater eller sin arbetsplats gagnar ingen.”

– Det är en väldigt konstig formulering. Först ger man medarbetarna hela handen, sedan tar man tillbaka den.

Ulrica Persson, informationschef i Ovanåker, som skrivit policyn, ser inget problem med formuleringen.

– Det är tillåtet att uttrycka sig i affekt, men då tar man ju inte itu med grundproblemet. Vi ser hellre att medarbetarna tar upp saken med sin närmaste chef.

I policyn står att problem ska tas upp med närmaste chef. Har medarbetaren då något val?

– ”Ska” är kanske ett olyckligt ordval om man upplever det som att det stoppar yttrandefriheten. Men jag har inte fått in några frågetecken om policyn, trots att den har lyfts i olika arbetsgrupper, säger Ulrica Persson.

Enligt riktlinjerna i Malung-Sälens kommun är ”lojalitetsplikten långtgående”. Men hos offentliga arbetsgivare är yttrandefriheten starkare än lojalitetsplikten.

Det är personalchefen Sten-Inge Eriksson medveten om, men anser att skrivningen inte är tvingande, utan säger att man bör tänka efter innan man uttalar sig i myndighetsfrågor.

– Men det kanske går att tolka skrivningen på annat sätt. Jag hoppas inte att den ses som en munkavle av personalen, säger Sten-Inge Eriksson, som dock lovar att se över skrivningen med ledningsgruppen.

Det är ingen tvekan om att kommentarer och inlägg på sociala medier vållar arbetsgivarna en hel del huvudbry. Hela 78 procent av personalcheferna uppger att det har hänt att anställda har publicerat saker som är olämpligt.

Oftast handlar det om nedsättande kommentarer eller smutskastning av chefer, arbetskamrater som hängs ut, kommunala verksamheter som kritiseras eller bilder på och kommentarer om brukare som strider mot sekretessen.

– Det kan vara en viss yrkesgrupp som har en egen Facebooksida där de spyr galla över sin chef. Tanken är förmodligen att gruppen ska vara sluten, men på ett eller annat sätt läcker informationen ut. Att det viskas och skvallras är inget nytt i en liten by som Bräcke, men nu har det snacket fått en helt annan spridning via sociala medier, konstaterar Henrik Kvist, ekonomi- och personalchef i Bräcke kommun.

Men var går egentligen gränsen för vad man får skriva om sin arbetsgivare i sociala medier? Nyligen beskrev en sopåkare sin nya chef som ”en ny Hitler, en komplett idiot” i den slutna gruppen Sveriges sopåkare på Facebook. Inlägget nådde fram till ledningen som avskedade sopåkaren.

Om sopåkaren hade varit medlem i Vision skulle förbundsjurist Åsa Tillberg ha utrett händelsen noga:

– Jag skulle fundera över i vilket sammanhang kommentaren hade fällts, vilket ton det var på Facebook-tråden och vad personen hade skrivit om sin chef tidigare. Om arbetsgivaren stod fast vid avskedandet skulle vi nog driva ärendet vidare, men det är inte säkert att vi skulle vinna, säger Åsa Tillberg.

”Jag kände mig övervakad”

Trots en tajt deadline, klarade Alex den efter hårt arbete. Men någon uppskattning eller respons från arbetsgivaren fick han inte.

– Jag tyckte att det kändes rätt jäkligt, och skrev det på min statusrad på Facebook.

Det skulle han inte ha gjort, enligt chefen, som menade att inlägget inte bara var kritiskt utan också illojalt mot arbetsgivaren, något som kan få allvarliga konsekvenser.

– Men jag fick ett fantastiskt stöd från Vision via avdelningsordföranden, som menade att facket skulle kunna JO-anmäla arbetsgivaren för påståendet. Då backade chefen. Jag är glad att jag hade facket med mig. Jag undrar hur många som hade köpt arbetsgivarens argument utan kunnigt stöd.

Alex ser sig själv som en stark person, men medger att han efteråt blev osäker på vad han kunde lägga ut på sociala medier, utan att riskera en konflikt med arbetsgivaren.

– Jag hade tidigare alltid lagt ut olika saker om mina privata åsikter, men nu kände jag mig plötsligt övervakad, och det var olustigt.

”Äntligen slipper jag det ­ryggradslösa kräket”

Helena hade det tufft på jobbet i Norrköpings kommun. Hon signalerade att hon behövde bättre stöd från sin närmaste chef men ingenting hände och hon kände sig utlämnad.

När Helena i och med en omorganisation fick ett nytt jobb i kommunen, drog hon en djup suck av lättnad över att slippa sin gamla chef. I sin slutna grupp på Facebook utbrast hon: ”Äntligen slipper jag det ryggradslösa kräket!”

– Det var ju klantigt, men jag var så himla besviken över min chefs passivitet genom åren.

Någon i den slutna gruppen tog en skärmdump av kommentaren varpå Helena kallades till HR-avdelningen. Hon fick veta att hon skulle få en varning och att hon skulle vara glad att hon fick behålla jobbet. En överläggning mellan arbetsgivaren och Visions ordförande Tommy Thyrsson ledde dock till att någon varning inte delades ut.

– Det hon skrev var inte olagligt, men inte heller särskilt lämpligt. Många tror att det de skriver i slutna grupper stannar i den slutna kretsen. Men bilder och kommentarer kan spridas.
Fotnot: Alex och Helena heter egentligen något annat.