Erfarenhet ska löna sig

Det nya avtalet för Visions medlemmar som arbetar i kommuner, regioner och landsting ska ge mer inflytande över arbetstiden, bättre lönesamtal och ökad lönespridning. Men alla är inte nöjda med ett avtal utan procentsiffra för hur mycket lönerna ska öka.

Avtalet gäller i tre år, och liksom de senaste två åren har man inte spikat någon procentsats för löneökningarna. I stället läggs mer krut på att den lokala löneprocessen ska fungera bättre, det vill säga att behovet av löneökningar analyseras och inte minst bra lönesamtal där anställda ska få lönehöjningar som sätts utifrån vad de presterar på jobbet och inte av någon siffra som bestämts i avtalet. 

– Vi vill att Visions medlemmar ska få så bra löneutveckling som möjligt. Och om vi ser tillbaka på de senaste åren så har det gått bra. I stort sett alla år har Visions medlemmar fått reallöneökningar, säger Visions förhandlingschef Eva-Lotta Nilsson.

I många kommuner fick Visions medlemmar i fjol snittlöneökningar på över tre procent, vilket är en bra bit över inflationen.

– För oss har det varit ganska bra med ett avtal utan fasta nivåer. Vi vet ännu inte årets löneökningar, men i fjol blev det ungefär tre procent. Så vi är positivt inställda, säger Per Lundqvist, Visions avdelningsordförande i Västerås stad.

I landstingen har utfallet varit något lägre, på vissa håll under två procent. Ola Tellner, Visions sektionsordförande på Danderyds sjukhus konstaterar att deras löneökningar stannade på blygsamma 1,5 procent i fjol. Han hade föredragit en siffra i löneavtalet.

– Det skulle ha varit bättre för oss i landstinget, säger Ola Tellner som nu tänker inrikta det lokala fackliga arbetet på att arbetsgivaren ska respektera märket, det vill säga nivån i industrins löneavtal.

– Det motsvarar cirka 2,15 procent om året. Inget andra jublar över kanske, men för oss skulle det vara kors i taket. Grundproblemet
är att landstinget inte budgeterar för schyssta löneökningar, vilket vi fackliga påpekar varje år.

Vision har i avtalsförhandlingarna tryckt på för att löneutvecklingen ska bli bättre för stora yrkesgrupper som tandsköterskor, assistenter och medicinska sekreterare. Och i det nya avtalet slås också fast att man tillsammans med arbetsgivarorganisationen SKL ska satsa på att öka lönespridningen. Det betonas särskilt i avtalet att även löneutvecklingen för äldre arbetstagare då ska beaktas.

– Lönerna är väldigt sammanpressade och det gör det svårt att få en bra löneutveckling under yrkeslivet. I den bästa av världar ska den som kan mest och har störst erfarenhet ha högst lön, säger Eva-Lotta Nilsson.

Konkret ska det genomföras utbildningar och workshops med lokala fack och arbetsgivare.

Det nya avtalet tar också sikte på att minska stress och ohälsa på jobbet. En del i det är att man som enskild anställd ska kunna göra en överenskommelse med chefen om arbetstidens förläggning.

– Det handlar om att få ihop livspusslet. Om du till exempel har barn hos dig varannan vecka kanske man vill kunna jobba mindre då och mer under andra veckor, säger Eva-Lotta Nilsson.

När det gäller obekväm arbetstid höjs ersättningen med lika mycket som industrins avtal, det vill säga 6,5 procent på tre år. Villkoren för dem som har jour eller beredskap blir också bättre, bland annat genom att den som har beordrad beredskap i mer än 130 timmar på en månad får dubbel ersättning. Tidigare var gränsen 150 timmar.