Här spirar kärleken

Härligt, härligt. Men farligt, ­farligt! Många ­privata arbets­givare har ”kärleks­policys” som de kan ta fram när det hettar till. De flesta ­kommuner har det inte, visar vår undersökning.

De brukar lägga små kärlekslappar på varandras skrivbord. Men där går gränsen – någon mer närgången romantik blir det inte på jobbet för Markus Andersson och Cicki Kallenberg.

– För oss har det varit viktigt att vara professionella. Det går ju inte att gå och känna på varandra och hångla i vartenda hörn, säger Markus.

För ett år sedan blev han våldsamt förälskad i sin nya teamkollega på kontaktcentret Halmstad direkt. Kärleken var besvarad.

– Det var kärlek från första ögonkastet. Elektriskt, som på film. Det kändes som om vi träffats förut, säger Cicki.

Markus och Cicki är knappast unika. Jobbet är en alldeles utmärkt grogrund för att kärleken ska spira. En Sifo-studie visar att en av tio har hittat sin partner på arbetet och enligt SCB arbetar vart tjugonde par i Sverige ihop.

Men förhållanden på jobbet är knappast bara rosa moln. Kärlek kan ställa till problem. Därför har vissa företag ”kärlekspolicyer”, det gäller i synnerhet i branscher där säkerhet och sekretess är viktigt, som banker och advokatkontor.

Policyer av detta slag saknar dock arbetsrättslig grund. Den som inleder en relation med en kollega kan inte bli avskedad, däremot kan arbetsgivaren besluta att den ena eller båda ska omplaceras.

I kommunsektorn existerar inga direkta policyer för kärlek på jobbet, visar Tidningen Visions enkät till kommunernas personalavdelningar. Men 17 procent svarar att man försöker hitta en lösning där den ena eller båda byter arbetsplats när två medarbetare blir ett kärlekspar. Det gäller i synnerhet när den ena är chef.

”Om det handlar om chef och medarbetare då agerar vi och finner andra jobb för någon part. Detsamma gäller om det är två medarbetare som är ett par och deras relation inverkar negativt på yrkesutövandet, då agerar vi på samma sätt”, skriver den personalansvariga i Enköpings kommun.

18 procent av de svarande i undersökningen tycker att jobbet är en bra plats att träffas på. I Enköping är man positiv:

”På jobbet tillbringar vi minst en tredjedel av vår tid och att jobbet då inte skulle kunna vara en plats där kärleken kan uppstå vore konstigt. Kärlek är bra, det gör människor glada och lyckliga. Fram för mer kärlek på jobbet så får vi en bättre värld”.

Och i Övertorneå, vars befolkningsantal sjunker, är inställningen densamma: ”Vi lyckönskar dem! Och hoppas att de blir kvar i kommunen och bildar familj :)”.

Även Markus och Cickis chef på Halmstad direkt reagerade positivt när hon fick kännedom om deras förhållande.

– Vi kände att det var viktigt att gå till arbetsgivaren och berätta att vi är professionella på jobbet, även om vi privat är ett par. Så jag gick till chefen och bad att få prata. Hon vara bara positiv och sa att hon var jätteglad för vår skull. Hon hade märkt att det var något mellan oss – även om man vill dölja så går det inte, säger Markus.

Han och Cicki arbetar i samma team på jobbet, som totalt består av tio personer som sitter i ett öppet landskap. De outade inte på något morgonmöte att de är ett par, utan lät arbetskamraterna själva lägga ihop ett plus ett.

– Vi är så tajta i vår arbetsgrupp. De andra kände att det var något mellan mig och Markus, trots att vi bara pratar jobb på jobbet. Men ingen har fällt någon kommentar eller tittat snett.

Det har inte varit aktuellt att någon av dem byter arbetsteam.

– Jag har varit tydlig med att jag inte skulle ta illa upp om någon tycker att det är jobbigt. Det är fullt förståeligt. I sådana fall skulle vi hitta en lösning. Men jag upplever inte att det har skapat konstigheter i arbetsgruppen, säger Markus.

Cicki och Markus letar nu gemensam bostad för sig själva och sina respektive barn. Ingen planerar att byta jobb på grund av förhållandet.

–Det är här jag ska jobba, det kände jag när jag var på intervju. Det är ett så uppfyllande och intressant jobb. Man skulle kunna säga att jag mötte två kärlekar på en gång när jag började på Halmstad direkt. Allt föll på plats, säger Cicki.

– Gärna kärlek på jobbet men håll er professionella!

Det rådet ger psykologen Anette Eroselius som ofta kommer i kontakt med fenomenet i sin roll som organisationskonsult.

Hon rekommenderar alla arbetsgivare att ha en policy för kärleksrelationer på jobbet.

– Det handlar inte om att förbjuda människor att blir kära, det är fel. Men det kan uppstå knepiga situationer och som arbetsgivare har du inte så mycket att komma med om du inte har en policy.

Framför allt gäller det om kärlek uppstår mellan chef och underställd medarbetare eller mellan chefer som sitter i samma ledningsgrupp. Då blir det komplicerat för alla och någon måste antagligen flytta på sig.

– Det beror också hur nära man jobbar sin kärlekspartner. På en liten arbetsplats kan det bli jobbigt för kollegorna. De kanske undrar vad paret pratar om när de träffas privat och ibland kan kollegor känna sig exkluderade.

Det bästa är tala öppet om det och lyssna av om arbetskamraterna tycker att det blir jobbigt.

– Blir det en kärleksrelation så vet omgivningen ibland det före paret. Om man som chef anar en relation, ta upp det direkt med båda. Ofta är människor kloka och kan hantera situationen.  

Emelie och Kajsa: Det började med en rundvandring

Emelie Arfjäll är helt nyanställd som ­socialsekreterare på ungdoms- och vuxenenheten i Ludvika. När hon får syn på Kajsa Tengström känner hon direkt att det finns något där.

– Vi skulle jobba på samma våningsplan och sitta väldigt nära varandra. Jag kom på mig själv med att stirra på Kajsa flera gånger under dagen. Jag gjorde mig ärenden till henne och bad om hjälp med allt möjligt, berättar Emelie.

Kajsa var lite mer avvaktande och inte helt lättflörtad, men Emelie gav sig inte och snart var de ett kärlekspar.

– Vi tyckte förstås att vi var väldigt diskreta. Men det var vi ju inte. Våra arbetskamrater förstod nog vad som pågick, berättar Kajsa.

I dag, ett år senare bor de tillsammans och Emelie har hunnit göra en utflykt till ett jobb i grannkommunen och tillbaka igen.

De erkänner att de båda var lite oroliga över vad som skulle hända på jobbet när de blev ett par.

– Jag fastnade mest i det negativa. Hur skulle det bli när fler fick veta? Jag hade hört från kompisar att om man blir kär i en på jobbet, kan någon få sluta, berättar Emelie.

Det fanns en annan komplikation: Emelie hade inte kommit ut för vänner och familj när hon träffade Kajsa. När en arbetsledare krävde att hon snabbt borde redogöra för arbetsgrupp och förvaltning att Kajsa och hon träffades, kände hon sig pressad och det var en av anledningarna till att hon sökte ett nytt jobb.

– Jag blev ganska chockad när kravet kom och protesterade inte där och då. Jag berättade för min arbetsgrupp, en liten grupp på fem personer, att arbetsledaren ville att jag skulle informera dem. De svarade något i stil med ”okej, det visste vi redan”.

– Jag sökte och fick ett annat jobb i Smedjebackens kommun. Men jag kände på en gång att Kajsa var för långt borta, så efter några månader sökte jag mig tillbaka igen.

Nu jobbar de på samma förvaltning men på olika enheter. Kajsa har en ny tjänst som förste socialsekreterare. Och när Emelies familj fick träffa Kajsa, landade deras relation ganska snabbt där också.

Vad är det bästa med Kajsa?

– Hon finns alltid där för mig. Hon är klok och fruktansvärt snäll. Hon är lugnet i stormen. Jag är som ett skenande tåg.

Vad är det bästa med Emelie?

– Vi har samma dåliga humor och har alltid roligt tillsammans. Och så finns hon alltid där för mig.

Linda och Marco: Filminspelning och kolleger förde oss samman

Trots många år på samma företag, hade deras vägar aldrig korsats. Inte vad de visste i alla fall. För Linda Ahlman arbetar på kontoret och Marco Beekhuis elmontör i fält.

– Jag gjorde en internfilm som Marco och hans kollega Jonas var med i, berättar Linda.

Linda kände inget särskilt för Marco, men där­emot vaknade Jonas äktenskapsmäklar­instinkt: "Linda kan vara något för dig!". "Nä, hon har säkert familj", svarade Marco avfärdande.

Men när han fick veta att hon var singel, började han hälsa på henne på kontoret.

– Hennes kollega påpekade att jag verkade intresserad. Arbetskamraterna har varit betydelsefulla, de har pushat på, säger Marco.

– Jag blev kär i hans tålamod. Jag kände mig inte som något kap – jag var ensamstående mamma med radhus och tre hundar och väldigt fokuserad på att ta hand om allt detta. Han accepterade mig som jag är, säger Linda.

Snart började de även träffas utanför kontoret.

– Vi lät folk förstå efter hand. Det blev inte så mycket snack, för vi jobbar ju på olika håll.

För två år sedan flyttade de ihop i ett gemensamt hus. Men det där med att de aldrig setts förut stämde inte, visade det sig. De hittade ett gammalt foto där de förekom tillsammans.

– Vi upptäckte att vi hade paddlat samma båt på en drakbåtstävling i Malmö för tio år sedan!

Lotta och Erik: Vi var hemligt förälskade i femton år

I femton år var Lotta och Erik kollegor och goda vänner. De jobbade tätt ihop i olika projekt, som chef och underställd. De var ett oslagbart team och under resans gång utvecklades relationen från vänskap till kärlek. De höll sin relation hemlig eftersom båda hade familj. ­Samtidigt som de älskade varandra mådde de dåligt av att smyga och smussla. De försökte göra slut, men drogs hela tiden tillbaka till varandra.

Lotta beskriver det som ”den bästa tiden i mitt liv men också den värsta”. Efter ett antal år beslöt de sig för att ta steget och satsa på ett liv tillsammans. Hon minns den sommaren för evigt. De gjorde upp planer och tittade på en gemensam bostad. De skulle berätta när han kom tillbaka från semestern. Det blev inte så. Dagen innan det var dags att börja jobba, dog Erik oväntat.

Som närmaste kollega fick Lotta hålla i allt. Hon tog reda på hans saker. Hon ordnade en minnesstund på jobbet. Hon var den som stöttade arbetskamraterna. Hon hade till och med kontakt med hans familj. Ingen visste vilken sorg hon kämpade med inom sig. Den enda hon kunde prata med var en präst som hon själv hade ordnat så att han kom till jobbet.

Det har gått några år nu. Lotta gråter när hon berättar sin historia. Sorgen tar mycket längre tid att bearbeta när man inte får prata om den.

– Han var mitt livs kärlek. Jag vill aldrig vara utan tiden med honom. Han förändrade mig väldigt mycket. Jag utvecklades på jobbet. Vi gjorde jävligt bra saker tillsammans. Det är som att ha ett tunt, tunt istäcke. Emellanåt trillar jag igenom. Då tar jag långa promenader eller kör ut till havet ensam.

Lotta skulle aldrig skulle göra om det igen.

– Jag är färdig med kärleken. Jag kan bara säga till andra: Vänta inte. Gör slag i saken. Man vet aldrig när något bara försvinner.

Lotta och Erik är fingerade namn