”Svårt när marknaden får styra”

En personalhandläggare i Vilhelmina tjänar i snitt 15 000 kronor mindre i månaden än kollegerna i de kommuner där lönerna ligger i topp. Det är ett av de stora lönegap som visar sig i Tidningen Visions kartläggning av löneläget i kommunerna.

Med ett genomsnitt på 26 683 kronor ligger Vilhelmina näst sist i löneligan för just personalhandläggarna. I toppen ligger tio kommuner i Stockholms län, alla med en snittlön över 40 000.

Agneta Olofsson är personalhandläggare på lönekontoret och Visions avdelningsordförande i Vilhelmina. Hon är medveten om att lönerna i hennes yrke ligger lågt.

– Här har det alltid varit så, säger Agneta Olofsson, som tror att det kan bero på hur andra ser på yrket, att jobbet inte är så svårt och att man kan plocka in vem som helst från gatan.

– Men så är det inte. Arbetsuppgifterna undervärderas, säger Agneta Olofsson.

Lönegapet till många andra kommuner tycker hon är för stort. Inte minst till de kommuner i Stockholmsområdet som har högst medellöner.

Men är det inte rimligt att lönerna är högre kring Stockholm där det är dyrare att leva?

Inte alls, tycker Agneta Olofsson.

– Här i Vilhelmina är det många som bor utanför samhället och måste åka bil till jobbet. Det blir också dyrt. Här har vi ingen lokaltrafik. Ska vi åka buss får det bli med skolbussen som går tidigt på morgonen och tillbaka på eftermiddagen vid fyratiden. Inga arbetstider passar det, säger hon.

Men det är inte bara i Stockholmsområdet som lönerna är högre än i Vilhelmina. I Piteå är snittlönen för personalhandläggare 38 313 kronor.

Sten Andersson, Visionsordförande i Piteå, hävdar att det bland annat bottnar i en engångshöjning utanför löneöversynen som initierades av dåvarande kommunchefen för ett par år sedan.

– Överlag har löneutvecklingen för Visions medlemmar varit väldigt bra den senaste avtalsperioden. De flesta chefer har samma syn som vi på hur lönesättningen ska gå till, säger han.

Lönerna i Piteå är dock inte höga i alla yrken. I hälften av de yrkesgrupper som finns med i Tidningen Visions kartläggning ligger Piteå under genomsnittet i riket.  

– En grupp som glöms bort är administratörer. Trogen personal som kan ha jobbat i yrket i decennier, men som tas för givet och ibland inte finns med i diskussionen när man går igenom ­lönekriterier på arbetsplatserna, säger han.

I Luleå är löneläget lägre, personalhandläggarna ligger 8 000 kronor under kollegerna i Piteå, och bland de 23 yrken som ingår i vår undersökning ligger Luleå under rikssnittet för 18.

Luleås personalchef Birgitta Nilsson vill inte kommentera statistiken. Hon säger att man arbetar långsiktigt med lönestrategier.

–  Den nu gällande innehåller tydlig prioritering på bland annat chefer i vård och omsorg. Grunden för vår lönestrategi bygger på omvärldsbevakning och strategiska ställningstaganden, säger hon.

Visions avdelningsordförande i Luleå, Sirpa Jacobsson tror att de låga genomsnittslönerna i kommunen beror på att det inte finns så många alternativ, grannkommunerna är små och tjänsterna där få och att Luleå är regionens tydliga storstad.

– Det är olyckligt att det är marknaden som styr. Det borde vara arbetsuppgifterna i sig som avgör löneläget, säger hon.