Vilken typ är du på jobbet?

Har du koll på hur alla mår? Eller gillar du att driva på mot tydliga mål? Kanske trivs du bäst med att entusiasmera kolleger eller skapa ordning och reda? Oavsett vilket – god självkännedom ger bättre samarbete!

Tänk dig ett möte där fyra personer sitter bänkade runt sammanträdesbordet. Frågan på dagordningen är hur den nya organisationen ska fungera på bästa sätt. Pernilla, som vill gå rakt på sak och snabbt vill komma fram till ett förslag, inleder:

– Så här ska vi göra, säger hon.

Men Lucia, som vill ha god tid på sig för att fatta beslut och ett grundligt underlag börjar genast skruva på sig.

– Hur har du kommit fram till det, vilket metod har du använt? Vilka andra lösningar kan man tänka sig? undrar hon.

Men nu blir Martin, som inte gillar att fastna i detaljer och formalia irriterad. Han vill i stället prata visioner och frågar:

– Vad är det egentligen vi strävar efter genom att göra den här förändringen?

Rikard sträcker upp en hand och påminner om att Gunilla, som är sjuk i dag, också borde få vara med och tycka till, och säger sedan att det vore gott med en kopp kaffe.

Det här var ju ingen vidare början, men ett sätt att lösa upp knutarna är att lära sig förstå hur man själv uppfattas av andra och hur man i vissa kniviga situationer kan anpassa sitt beteende för att främja samarbetet.

Enligt IDI, som är en metod för att kartlägga beteendestilar, finns det fyra grundtyper (se faktaruta) som det mänskliga släktet kan sorteras in i. Varje grundtyp kan sedan varieras på fyra olika sätt så att det sammanlagt blir 16 olika beteendestilar. Men givetvis är människan mer komplex än en 16-dels kvadrat, anser Jeannette Eidmann, organisationskonsult som använder sig av metoden när hon arbetar med att utveckla arbetsgrupper.

– Det är absolut inte hela sanningen. Men ett bra verktyg för att förstå hur man uppfattas av andra. Och om man vill, hur man i vissa situationer kan anpassa sitt beteende för att samarbetet ska fungera bättre, säger hon.

Metoden utvecklades ursprungligen för att ta reda på vilken beteendestil som fungerar bäst för chefer. Men studierna visade att alla beteendestilar fungerade lika bra.

– Det går också mycket mode i det här. Förr önskade man mer att chefen skulle vara driven, självständig, analytisk och noggrann. Nu ser jag att man mer önskar chefer som kan inspirera och coacha sina medarbetare, säger Jeannette Eidmann.

Att läsa om hur olika personer fungerar och kanske känna igen sig själv eller kollegan kan stärka den som vill få ökad självkännedom och bli bättre på att samarbeta.

– Det handlar mycket om att bli mer tolerant för olikheter. Det troliga är att de flesta som jag träffar är olika mig, men ändå blir det ofta så att vi utgår från att alla tänker och tycker som jag, säger Jeannette Eidmann.

Insikt ger bättre samarbete

Alla beteendestilar har så väl styrkor som svagheter och kan stärka eller försvaga samarbetet. Därför är det en god idé att tänka över när dina egenskaper kommer bäst till pass.

Relatorer – (Rikard) är den som står för det sociala kittet i en arbetsgrupp. Ingen glöms bort. I bästa fall uppfattas de som stöttande, lojala, vänliga och omtänksamma. I sämsta fall uppfattades de som uppoffrande, osjälvständiga, fega och omogna.

Motivatorer – (Martin) är visionärer som är bra på att inspirera andra. De uppfattas ofta som roliga, frispråkiga, nyskapande och entusiastiska. I sämsta fall uppfattades de som manipulerande, ytliga, överdrivna och orealistiska.

Processorer – (Lucia) är noggrann­heten själv och gillar struktur. De uppfattas ofta som genomtänka, objektiva, seriösa och flitiga. I sämsta fall uppfattades de som pedantiska, tröga, inskränkta och obeslutsamma.

Producers – (Pernilla) är raka och pådrivande. De uppfattas ofta som målinriktade, handlingskraftiga, starka och beslutsamma. I sämsta fall uppfattades de som självhärskare, enkelspåriga, aggressiva och hårda.