Arbetsmiljö

Lär dig motverka härskarteknik

1 november 2011

Härskarteknik finns överallt och i alla möjliga former. Men ingen härskarteknik fungerar utan mottagare och det finns metoder att hantera den – och att upptäcka den hos sig själv.

Alla har vi varit med om det någon gång. Känt oss tillplattade, förminskade, av en annan människa. Andra gånger är det vi själva som får andra att tystna och se tillintetgjorda ut, kanske utan att vi ens förstår varför.

– Alla är härskare i något avseende och i någon relation. Men en del människor är det mer än andra och det finns ett oändligt antal tekniker, säger Ylva Elvin-Nowak, doktor i psykologi och KBT-terapeut.

Hon blir, tillsammans med psykologkollegan och coachen Heléne Thomsson, ofta anlitad som konsult till arbetsgrupper som behöver utvecklingsstöd, och stöter då ofta på olika former av härskarteknik. De två har också skrivit boken Elva nyanser av tystnad, där de tar upp olika former av härskarteknik samt hur man kan förebygga och bemöta dem. Bokens utgångspunkt är att härskarteknik bygger på en relation och alltså kräver en mottagare.

– Varje människa har ansvar för sig själv och sina valmöjligheter. Man kan alltid göra lite annorlunda, förändra åtminstone något, säger Ylva Elvin-Nowak och poängterar att detta gäller vuxna människor. Av utsatta barn kan man aldrig kräva sådant ansvar.

– Sedan är det förstås så att vi har olika saker i bagaget som kan göra att vi är extra mottagliga för vissa härskartekniker. Men det gäller att inte göra sig själv till offer, att inte låta sig härskas över.

Istället bör man dels öva sig på att förstå sina egna sätt att tolka vad som händer: kan det vara så att jag överreagerar, beror min reaktion på erfarenhet av andra situationer? Dessutom bör man fundera på hur man kan motverka att det händer igen.

Härskarteknik handlar alltid om att tysta andra människor. Genom att vända blicken mot fönstret eller börja bläddra i sina papper då en annan människa pratar. Genom att ge beröm, men på ett överlägset sätt. Eller genom att ta upp det som någon annan just sagt som om det vore en egen idé. Och så vidare.

Det var den norska socialpsykologen Berit Ås som myntade begreppet för 35 år sedan, då utifrån ett genusperspektiv (härskartekniken användes av män gentemot kvinnor).

– De fem härskartekniker som hon identifierade då är nog ganska uppenbara för de flesta idag, säger Ylva Elvin-Nowak. Om man använder dem så tydligt som hon beskrev dem blir man nog snabbt avslöjad. Men det finns så många fler, och mer subtila sätt att utöva makt mot andra. Och de används av både kvinnor och män och mot både kvinnor och män.

I sin bok beskriver hon och Heléne Thomsson bland andra kompetensavklädaren som ifrågasätter någon annans kunskap inför publik, den trevliga härskaren som framstår som snäll men å andra sidan alltid står oemotsagd och jämt får som han/hon vill samt den goda människan som alltid gör sitt bästa och därmed blir omöjlig att klandra.

– Den typen finns ofta hos idéburna organisationer, men också bland dem som jobbar i yrken som går ut på att hjälpa andra. En sådan person ser ofta självständiga medarbetare som hot.

Alla i en grupp har ansvar för att undvika att härskarteknik får fäste.

– Man är medspelare om man låter andra använda härskartekniker.

Men som chef har man naturligtvis ett extra stort ansvar för att identifiera, förebygga och motverka härskarbeteende bland sina medarbetare.

– Min erfarenhet är tyvärr att många chefer är urdåliga på att se och ta ansvar när det gäller relationer på arbetsplatsen. De är extremt obehagsfobiska och undviker därför i det längsta att ta tag i sådana här beteenden, utan låter det istället gå så långt att de måste ta in en extern konsult.

Helt fel, tycker Ylva Elvin-Nowak, som anser att det ingår i chefsrollen att vara tydlig med var gränserna går och vilka beteenden som inte är acceptabla, även om man riskerar sura miner. Men ofta räcker det inte med det. Som chef har man också ansvar för att faktiskt ändra oönskade beteenden hos medarbetare.

– Det är en av de största utmaningarna för människor i chefsposition att lära sig bra strukturer för detta. Det handlar om att ge tydlig feedback. Vi kallar det att ”beteendemodifiera”, det vill säga förstärka bra beteenden och försvaga dåliga.

– Till exempel kan man beskriva en situation man upplevt och utifrån jag-perspektiv förklara hur man upplevde den. Man måste själv ha varit med, aldrig utgå från rykten. Och man ska absolut inte börja med att säga något positivt! Det hörs direkt att man tänker komma med kritik sedan och då sätter personen genast upp ett pansar. Däremot ska utgångspunkten vara välvilja.

Man ska också vara medveten om att de allra flesta ”härskare” inte är medvetna om att de använder härskarteknik.

– Ofta handlar det om tekniker som personen använt sedan barnsben.

I bästa fall inser personen hur beteendet kan uppfattas och kommer själv med förslag på beteendeförändringar, men handledning kan också behövas.

Härskarbeteenden kan också motverkas och förebyggas genom att man som chef är extra vaksam i vissa situationer, till exempel vid möten. Får alla komma till tals och lyssnar de andra? Har någon tendens att avbryta andra gång på gång? Finns det personer som ”tar över” andras idéer och gör dem till sina? Spelar någon på sin kvinnlighet/manlighet så att andra tystnar? Har jag några som ständigt tävlar i fråga om kompetens? Och så vidare.

Det gäller förstås också att försöka ha koll på sina egna tendenser till härskande. Hur beter jag mig själv när mina medarbetare kommer med förslag? Finns det risk att min vänliga klapp på axeln uppfattas som en klapp på huvudet? Låter jag alla yttra sig på möten? Låter jag de blyga prata med mig i enrum istället?

Genom att studera härskarteknikfenomenet har Ylva Elvin-Nowak själv blivit betydligt mer uppmärksam på sådant beteende, både hos andra och hos sig själv.

– Jag har lätt att kompetenskonkurrera. Men numera har jag mycket lättare att se det och försöker undvika det.