• Om patienterna måste sövas eller är mycket svaga kan personalen ta ut tandläkar­stolen och rulla in sjukhussängar i behandlingsrummet.

  • Tandsköterskorna Susanne Hammargren och Karin Westerberg tillbringar en hel del tid i sterilen.

  • Tandsköterskorna på medicinsk tandvård måste vara väl förberedda på vem de ska möta i väntrummet.

Arbetsmiljö

De ger lugn i utsatt läge

25 oktober 2019

Personer som väntar på transplantation, svårt sjuka cancerpatienter och människor med olika former av funktionsnedsättningar. Tandsköterskorna Susanne Hammargren och Karin Westerberg möter många olika människor på jobbet.

Susanne Hammargren förbereder en operation av en leversjuk patient som väntar på transplantation. En infekterad tand måste bort inför transplantationen. På det hon kallar den rena sidan bredvid tandläkarstolen lägger hon fram alla instrument som ska användas, allt är steriliserat och inslaget i sterildukar. Även handtagen på lampan är steriliserade.

– Under operationen koncentrerar sig tandläkaren på munnen och jag assisterar. Men en stor del av min uppgift är att hålla koll på att patienten mår bra. Jag pratar lugnande och kanske håller i handen lite, säger Susanne Hammargren.

Hon jobbar på Folktandvården medicinsk tandvård Karolinska Huddinge söder om Stockholm. Hit, till klinikens åtta tandläkare och tio tandsköterskor, kommer svårt sjuka patienter, personer med psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar och allt fler som väntar på organtransplantationer.

Granskar infektioner

Alla som ska genomgå en transplantation måste kontrolleras så att de inte har infektioner. Det gäller även munnen och tänderna.

Tandsköterskan tar en OPG-röntgen som ger en helhetsbild och översikt av tänderna. Dessutom måste två erfarna tandläkare granska munnen på patienten för att den helt säkert ska vara infektionsfri.

Även svårt cancersjuka patienter som är inlagda på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge kan behöva tandvård för att bli av med infektioner. Det går inte att behandla med cytostatika om patienten har en infektion i kroppen. Vissa är så svaga att de inte kan sitta i stolen. Då finns möjlighet att köra in hela sjukhussängen i rummet.

Tandsköterskan Karin Westerberg räknar upp några patienter hon kommer att träffa under dagen: en hjärt-kärlpatient som ska göra en klaffoperation. Då görs en så kallad infektionsfokus för att leta efter infektioner i munhålan eller i tandrötterna. Patienten måste dessutom ha antibiotika i förebyggande syfte.

Därefter ska hon vara med och göra en läkningskontroll på en hepatitpatient som har tagit bort en tand. Efter det kommer en papperslös patient som har blivit opererad på efterkontroll.

– Mycket av jobbet handlar om att känna in patienter med olika sjukdomar och personer som befinner sig i olika situationer, säger Karin Westerberg.

Narkosdagar två gånger i veckan

Två dagar i veckan, onsdagar och torsdagar, är narkosdagar för patienter som måste sövas av olika anledningar. Då är en narkosläkare och en narkossjuksköterska på plats. Det kan vara extremt tandvårdsrädda eller personer med intellektuella funktionsnedsättningar som inte vill eller kan samarbeta under behandlingen.

Det är betydligt mer administration med medicinlistor, journalanteckningar och förberedelser kring patienter som kommer till medicinsk tandvård än på vanliga kliniker. Sjukresor för personer i rullstol ska bokas och tider ska stämmas av med boenden och vårdpersonal.

Och det gäller för tandsköterskorna att läsa på och förbereda sig på vem de ska möta när de hämtar patienten i väntrummet.

– Vissa är väldigt infektionskänsliga och ska inte sitta där ute så länge. En del vill hålla i handen eller kramas och andra kanske vill slåss, det gäller att vara beredd på allt, säger Karin Westerberg.

Intagna på besök

Även intagna på Kriminalvårdens häkte i Huddinge ett par kilometer bort kan få komma hit om de har akut tandvärk.

– Det är ganska stort pådrag med tre väktare och handfängsel. En intagen som var sövd konstaterade att ”det är galler för fönstren här också” när han vaknade. Skillnaden här är att är det för att ingen ska bryta sig in tänkte jag för mig själv, säger Karin Westerberg.

Orofacial medicin, det vill säga sjukhustandvård, blev nyligen en ny specialitet för tandläkare. Specialistutbildningen är tre år och Karin Westerberg och Susanne Hammargren tycker det vore bra med en specialutbildning även för tandsköterskor.

Det skulle vara bra om de som är nya fick lära sig mer om sjukdomarna våra patienter har.

– Vi hoppas att det blir så, men vi vet inte. Det skulle vara bra om de som är nya fick lära sig mer om sjukdomarna våra patienter har och medicinerna de får så att de är mer förberedda på vad man möter på en sådan här arbetsplats. Vi har ju lärt oss den långa vägen, säger Karin Westerberg.

Susanne Hammargren och Karin Westerberg är överens om att man måste vara gediget intresserad av alla sorters människor för att trivas inom sjukhustandvården. Karin Westerberg pluggade till tandsköterska och körde ambulans i många år. Här får hon användning för alla sina yrkeskunskaper på ett ställe. Susanne Hammargren har jobbat på kliniken i 30 år och kan inte tänka sig att jobba någon annanstans. Men att träffa svårt sjuka människor kan vara svårt.

– Patienter som just har fått veta att de har cancer är det jobbigaste, säger Susanne Hammargren, som själv suttit med när patienter fått besked efter ett provsvar.

– När lågan är släckt i ögonen. Jag känner väldigt tydligt när någon har gett upp hoppet, säger Karin Westerberg.

Men hon berättar också om fina stunder. En av hennes patienter sedan länge har MS, en sjukdom som långsamt bryter ned kroppen. Vid det senaste besöket var hon helt förlamad och kan nu bara röra på munnen.

– Hon hade målat ögonen och var så fin. Hon hade inga hål och viskade ”Det är tack vare er”. Det var ett fantastiskt ögonblick. Hon bejakade det lilla som finns kvar, säger Karin Westerberg.


Relaterade artiklar