Ett sjukt sjukhus

Byggnad 13 på Blekingesjukhuset är en hälsofara för de anställda. Det har regionens egna arbetsmiljöexperter slagit fast. Ändå har ledningen bestämt att tandsköterskan Lise-Lott Stenson och hennes kolleger ska jobba kvar i det fuktskadade och utdömda huset.

Fem beslutsamma och hesa tandsköterskor marscherar in på Visions fackliga expedition på fjärde våningen i Byggnad 32 på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Alla med olika grad av irriterade slemhinnor och klåda i ögonen.

Frallor med ost och paprikabit är uppdukade, men det här är ingen vanlig fikarast. Kvinnorna från käkkirurgen på åttonde våningen har kommit för att berätta om hälsoproblem de drabbats av sedan de klev in i Byggnad 13 första gången.

Det blir fem personliga vittnesmål om rossliga luftrör, droppnäsor och oro inför framtiden. Olika berättelser men ändå märkvärdigt lika.

– Jag började i april 2015 och redan efter ett par månader påpekade min mamma och syster att jag var hes på rösten och det är jag fortfarande. Tidigare hade jag överskott på energi, nu är jag alltid trött med rödsprängda ögon i perioder, säger tandsköterskan Lise-Lott Stenson, som dagligen tar luftrörsvidgande medicin.

Alla fem tandsköterskor har fått klåda i ögonen och irriterade slemhinnor. Från vänster Lise-Lott Stenson, Filloreta Xhemajli, Susanne Lind, Anna Malmström och Eva Ågren Fosselius.

Andningen blev tung och ögonen torra när Susanne Lind började i receptionen i december 2015. Redan efter ett par månader blev hon hes och fick näsblod. Landstingshälsan såg ett samband med hennes pollenallergi, själv tror hon att det är inomhusmiljön som är roten till problemet. 

– Jag hade inte haft några besvär på flera år när jag kom dit. Nu tar jag ständigt tabletter och inhalator vid behov, det känns inte alls bra, säger hon.

Kände obehag

Anna Malmström, som tidigare aldrig har varit allergisk, kände direkt att det var något som inte stämde. Redan första dagen på käkkirurgen i augusti 2016 kände hon obehag.

– Jag var tvungen att öppna fönstret, jag fick ingen luft, kunde inte andas. Efter en tid fick jag yrselattacker, torra ögon, näsblod, slem i luftrören och kände mig ständigt trött. Under andra året var jag sjukskriven vid sju tillfällen och kände mig aldrig riktigt frisk, berättar Anna Malmström.

På frågan hur hon mår i dag kommer ett kort och rossligt svar:

– Du hör väl hur jag låter på rösten.

Året var 2012 och det röda tegelhuset i åtta våningar som klättrar på sluttningen bakom Blekingesjukhusets huvudbyggnad skulle snart fylla 60 år. Vattenledningar och avloppsstammar var i dåligt skick på grund av bristande underhåll.

I ett mejl till tre enhetschefer i Byggnad 13 förklarade dåvarande fastighetschef Magnus Fransson att man ”står inför ett vägval – totalrenovering eller riva och bygga nytt.”

– Redan för sju år sedan visste man alltså att huset var i dåligt skick, konstaterar Jane Fröborn, Visions huvudskyddsombud på sjukhuset.

Byggnad 13.

Mejlet är det första dokumentet i en diger pärm märkt Byggnad 13 som ligger på bordet framför henne. Två år senare, 2014, upptäcktes svartmögel bakom en whiteboardtavla där en avloppsstam hade rostat sönder. Tre anställda som fått astma och lungproblem tvingades flytta. En obehaglig doft visade sig komma från en vattenskada där nya mattor lagts på för tidigt så att limmet läckt ned i betongen.

– Det var då jag kopplades in. Byggnad 13 är nog det ärende som jag har ägnat mest tid åt. Många medlemmar har hört av sig och berättat om sin oro och sina hälsobesvär, säger Jane Fröborn.

Luftrörsproblem

Mögel, fukt, dålig lukt, kemiska emissioner och anställda som fick olika typer av luftrörsproblem. Bollen var i rullning och det sjuka sjukhuset på kullen blev en följetong i lokalpressen.

2016 genomförde konsultföretaget Conservator två utredningar om inomhusmiljön och ytterligare en 2017. Bland annat slog man fast att underhållet var eftersatt, att det krävdes akuta åtgärder kring vatten, avlopp och ventilation och att det ”på grund av nya och gamla vattenskador finns lokala fuktrelaterade skador under plastmattorna i hela byggnaden.”

Är det farligt för de anställda att dagligen vistas i denna miljö? För att få svar på den frågan tog Jane Fröborn tillsammans med Kommunals huvudskyddsombud initiativ till en riskbedömning som gjordes av Arbets- och miljömedicin Syd, regionens egen expertorganisation på att identifiera och förebygga hälsorisker i arbetslivet.

Slutsatsen gick inte att missförstå: ”Utifrån den information vi har fått ta del av anser vi inte att byggnaden i dagsläget är lämplig för personalen att stadigvarande arbeta i.”

– Vi fick ett starkt stöd från regionens egna arbetsmiljöexperter som är en del av den högspecialiserade vården. Jag tog för givet att arbetsgivaren skulle ta det på allvar, säger Jane Fröborn.

Hur har det gått för dem som blev sjuka i Byggnad 13 och flyttade till en annan avdelning i ett annat hus? Dras de fortfarande med hälsoproblem eller mår de bättre nu?

En del renoveringar har gjorts i Byggnad 13, men det är inte tillräckligt, tycker Visions huvudskyddsombud.

I kafeterian i Byggnad 42 sitter Helen Sjöberg, som har en lång karriär som medicinsk sekreterare på Blekingesjukhuset. Hon hade jobbat i tolv år på olika avdelningar och varit frisk som en nötkärna. Hon har visserligen en överkänslighet mot dofter, men så länge hon undvek personer med mycket parfym hade det inte varit några problem.

Svidande ögon

Men när Helen Sjöberg för sju år sedan började på käkkirurgen i Byggnad 13 märkte hon direkt att allt inte stod rätt till:

– Redan efter en månad började det svida i ögonen, jag blev extremt trött och det var en fruktansvärd stank från golvet. Jag fick dubblera min medicindos mot doftöverkänslighet och det var definitivt inte parfym som jag reagerade på.

Helen Sjöberg beskriver en svår fas i livet med irriterade luftrör, ständiga förkylningar och många sjukskrivningsperioder. När hennes mamma gick bort hösten 2015 var måttet rågat.

– Då var det nog, jag orkade inte fara så illa längre. Jag trivdes med jobbet, men fick rådet av företagshälsan att söka annat jobb.

2016 började Helen Sjöberg på kirurgkliniken i Byggnad 45 och skillnaden var markant. Luftrören klarnade, ögonklådan försvann. Hon behövde inte längre fyra doser kortisonspray varje dag.

– Jag mådde mycket bättre rent kroppsligt, men saknade mina tidigare arbetskamrater och funderade på att gå tillbaka. Men min gamla chef i Byggnad 13 var mycket bestämd, hon sade att jag skulle tänka på min hälsa och inte flytta tillbaka.

Det rådet är Helen Sjöberg tacksam för. Hon är övertygad om att hon tog rätt beslut när hon lämnade en arbetsplats som gjorde henne sjuk.

– Det är inte okej att utsätta folk för detta. En kamrat som just har utbildat sig till medicinsk sekreterare undrade hur det är att jobba på käkkirurgen. Men det är inget som jag kan rekommendera en vän, ingen annan heller för den delen.

Nedtonade hälsorisker

2017 beslutar politikerna att Byggnad 13 ska byggas om för 20 miljoner kronor i avvaktan på att det ska jämnas med marken om sju år. 

Men ambitionsnivån – och kostnaderna – sänks när konsulten och specialisten i yrkes- och miljömedicin Kjell Andersson kopplas in. Hälsoriskerna tonas ned med stöd av enkätundersökningar med anställda i Byggnad 13. Endast ett fåtal personer uppger att de har besvär som är direkt kopplade till själva huset, lyder slutsatsen.

Åsikterna om dessa standardiserade så kallade Örebroenkäter, som Kjell Andersson själv utvecklade på 1980-talet, går isär. Upphovsmannen själv konstaterar att det inte finns så många andra metoder att tillgå. Fukt- och ventilationsproblem är diffusa och kunskapsläget bristfälligt. Det gör att man inte kan mäta sig till om en inomhusmiljö är bra eller dålig, enligt Kjell Andersson.

– Därför är det viktigt att lyssna på individen. I Byggnad 13 såg resultaten ut som den bästa tredjedelen av de problemarbetsplatser jag har undersökt genom åren. Utan tvekan finns det problem, men det stack inte iväg, säger han.

Men det finns invändningar mot dessa enkäter. Arbets- och miljömedicin i Uppsala skriver på sin hemsida att referensvärden och förekomsten av astma inte bygger på slumpmässigt och statistiskt säkert urval av byggnader.

Jane Fröborn påpekar att det är orimligt att förvänta sig att anställda själva ska kunna koppla ihop sina eventuella hälsoproblem med inomhusmiljön på jobbet.

– Om jag har röda ögon och rossliga luftrör och inte vet att det kan bero på att jag vistas i fuktskadade lokaler, så blir ju svaren helt missvisande. Först måste personalen förses med kunskap innan de kan besvara den här typen av frågor. Bedömningen av riskerna ska göras av sakkunniga experter, det ansvaret kan inte läggas på de anställda, säger Jane Fröborn.  

Missvisande eller inte. Resultaten från Örebroenkäterna blir avgörande när landstingsledningen bestämmer sig för att banta sin handlingsplan och endast evakuera två våningsplan.

Facken är kritiska och sätter igång en juridisk dans som fortfarande snurrar. Tillsammans med Kommunal gör Jane Fröborn en så kallad 6:6a-anmälan. Uppmaningen till ledningen är att rätta sig efter Arbets- och Miljömedicin Syds rekommendation och utrymma hela huset.

Efter sommaren 2017 kommer beskedet från Arbetsmiljöverket: arbetsgivaren har gjort vad man kan förvänta sig. Beslutet överklagas till förvaltningsrätten som går på samma linje.

Inget prövningstillstånd

Kammarrätten ger inte prövningstillstånd, vilket får Jane Fröborn, med hjälp av juristen Mattias af Malmborg på LO-TCO Rättskydd, att överklaga det beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen.

Besked om prövningstillstånd väntas inom kort, men Mattias af Malmborg hyser inga stora förhoppningar. Juridiskt ser det alltså mörkt ut för Jane Fröborn och tandsköterskorna på käkkirurgen. Men Mattias af Malmborg tycker att man i grunden har ett bra arbetsmiljörättsligt case:

– Dagligen arbetar människor i Byggnad 13 och mår dåligt på grund av inomhusmiljön. Det är inte okej och strider mot Arbetsmiljölagen som säger att du ska kunna gå till jobbet utan att utsättas för ohälsa. Arbetsmiljöverket har något lättvindigt köpt arbetsgivarsidans sätt att hantera det här ärendet, säger han.

En del renoveringar har gjorts i Byggnad 13 enligt den bantade handlingsplanen. På plan 2 har fukten i betongplattan vädrats ut, på plan 5 har man tagit bort mattan och lagt dit en tät metallfolie för att fukt inte ska tränga in i limmet och bilda kemiska emissioner. Man har också sett över ventilationen och arbetsbelysningen i hela byggnaden.

Med hänvisning till Kjell Anderssons enkäter anser arbetsgivaren att insatserna är tillräckliga.

– De anställda får regelbundet svara på frågor och resultaten visar inte på något anmärkningsvärt. Många andra arbetsgivare använder dessa enkäter och på gruppnivå är det inget som sticker ut i Byggnad 13, säger Åsa Norrby, servicedirektör med ansvar för Blekingesjukhusets fastigheter.

Regionens egna experter anser att lokalerna inte är lämpliga att stadigvarande arbeta i. Borde ni inte lyssna på dem?

– Det är alltid en svår bedömning hur mycket man ska göra, de ansåg att vi skulle gå längre. Vi valde att lyssna på Kjell Andersson och de åtgärder som vi har genomfört tycker ju Arbetsmiljöverket är fullt tillräckliga, säger Åsa Norrby.

Regiondirektör Peter Lilja, som är ytterst ansvarig för arbetsmiljön, är inne på samma linje.

– Vi tar tester i byggnaden löpande. Jag känner mig trygg med åtgärdsplanen.

Det är billigare att lyssna på Kjell Andersson än på arbetsgivarnas experter. Har det spelat in?

– Nej, vi hade pengar som landstingsstyrelsen tog beslut om, men när vi fick kunskap om att vi inte behövde åtgärda alla våningsplanen valde vi att inte göra det. Att det var ett billigare alternativ har inte spelat in, säger Peter Lilja.

Oro inför framtiden

Ostfrallorna står orörda på Visions fackliga expedition. Det här är inget möte för mackor och småsnack, utan ett allvarligt samtal om ohälsa och gnagande oro inför framtiden.

Hur säkra är de fem tandsköterskorna på att det är inomhusmiljön som orsakar deras hälsoproblem? De blir tysta och tittar på varandra:

– Vi är alldeles för många som har samma symptom för att det ska vara en slump, säger Lise-Lott Stenson och möts av instämmande nickar.

Att byta arbetsplats är en tanke som alla kring bordet har övervägt, men det är ett stort och svårt beslut. Att lämna en arbetsgemenskap som man uppskattar och kasta sig ut i det okända. Eller stanna och hoppas på det bästa; att näsan slutar rinna och irritationen i luftrören försvinner.

– Mina barn tycker att jag ska söka mig bort, de vill inte ha en sjuk mamma. Om vi inte får hjälp snart kanske jag gör det. Jag måste tänka på mig själv och min hälsa, säger Anna Malmström.