Lag om lika lön på vulkanön

Mansplaining på jobbmötet? På energibolaget Landsvirkjun blir det gult kort direkt. En ny lag har fått fart på jämställdhetsarbetet på Island.

Det är tisdag morgon i Reykjavik och den väl tilltagna elbilsparkeringen utanför Landsvirkjuns huvudkontor är nästan full. Här, i det vita höghuset, sitter majoriteten av energibolagets 350 anställda och arbetar för att försörja landets invånare med el.

Övriga jobbar ute på plats: på vatten- och vindkraftsverk och geotermiska anläggningar. Arbetsmiljöerna är mansdominerade – cirka 70 procent av de anställda är män.

Sedan 1 januari 2018 är Landsvirkjun en av de arbetsplatser som omfattas av lagen om likalön-standard. Island har sedan 60-talet haft en lag som kräver att arbetsgivarna betalar lika lön för lika arbete oavsett kön. Nu måste arbetsgivarna bevisa att de gör det, med detaljerad dokumentation.

Ingenjören Lísa Lind Björnsdóttir, som jobbar på Landsvirkjun, tycker att den nya lagen är viktig:

– Personer med samma erfarenhet, utbildning och jobb ska ha samma lön. Tyvärr är det inte så alltid, därför är det bra med lagstiftning.

Enligt lagen ska alla arbetsgivare, med 25 eller fler anställda, implementera likalön-standarden och certifieras. För att komma dit måste arbetsgivaren kartlägga vilka uppgifter som ingår i varje position och göra en värdering. Landsvirkjun är mitt i processen.

– Vi vet inte hur systemet kommer att se ut här ännu. Men jag tänker att det är viktigt att det i lönesättningen finns utrymme för andra aspekter, som exempelvis prestation. Det är viktigt att ett lönesystem kan hantera det utan att diskriminera på grund av kön.

Lísa Lind Björnsdóttir menar att den största jämställdhetsutmaningen på Landsvirkjun är den psykosociala arbetsmiljön. Hon arbetade tidigare på Burfell kraftstation. Den ligger två timmar utanför Reykjavik och de anställda bor vid anläggningen några nätter per vecka. Som kvinna var Lísa Lind Björnsdóttir i minoritet.

– Det kan vara väldigt utmanande att arbeta och bo i en sådan miljö. Mansdominansen präglar allt: humorn, samtalsämnena, aktiviteterna, maten. Det pratades mest om bilar och fiske, och skämten var ibland nedvärderade mot kvinnor, säger hon.

Lísa Lind Björnsdóttir gillar att arbeta på Landsvirkjun och menar att hon aldrig har blivit sämre behandlad av arbetsgivaren för att hon är kvinna.

– Däremot finns det saker att jobba på när det gäller kulturen, säger hon.

Att utplåna löneskillnaderna har varit en prioriterad fråga på Landsvirkjun länge. Det berättar Selma Svavarsdóttir, som är jämställdhetsansvarig på bolaget. Samtidigt har de inte stannat
där utan tagit jämställdhetsarbetet vidare.

– Att betala lika lön oavsett kön är basen. Sedan gäller det att bygga på därifrån. Vi har fortsatt och sett över hela företaget, säger Selma Svavarsdóttir.

Hon berättar att Landsvirkjuns jämställdhetsarbete tog fart på allvar för 1,5 år sedan. Fram till dess hade bolaget haft nedskrivna mål och strategier för jämställdhetsarbetet, men utvecklingen gick långsamt. Några unga tjejer på företaget gick samman och ville förändra situationen på den mansdominerade arbetsplatsen. Ledningen hakade på och gjorde jämställdhet till ett av energibolagets viktigaste mål. För att samla företaget anordnades en jämställdhetsfest, med stand up-komiker, där frågorna lyftes på ett roligt sätt.

– I samband med festen såg vi över språket på företaget, och började ändra manligt kodade ord till könsneutrala. Till exempel ändrade vi samlingsordet allir* i företagets gruppmejl, säger Selma Svavarsdóttir.

Nästa steg var att ta in ett konsultbolag som gjorde en fullständig genomgång av jämställdhetsläget, och tittade på såväl kultur, kommunikation, löner, strategier, arbetsmiljö, förebilder. Konsulterna besökte alla anläggningar och gjorde intervjuer med anställda.

– Resultatet visade att Landsvirkjun hade många utmaningar framför sig. Det gällde inte minst att vi behöver locka fler kvinnor till oss och jobba
med arbetsmiljön. Vi måste göra ­Landsvirkjun till en arbetsplats för alla
oavsett kön, säger Selma Svavarsdóttir.

Rapporten följdes upp med en temadag på Reykjaviks konserthus. Alla anställda bjöds in för att i fyra timmar diskutera hur jämställdheten på arbetsplatsen skulle förbättras, utifrån konsultbolagets slutsatser.

– Vi var lite nervösa, men det gick över förväntan. Det kom upp många bra förslag. Vi bestämde bland annat att vi ska ändra våra arbetstitlar, som är maskulint kodade, säger Selma Svavarsdóttir.

Sedan temadagen har företagets anställda arbetat i 17 olika förbättringsprojekt, som tittar på jämställdhet utifrån olika perspektiv. I dag får alla nyanställda på Landsvirkjun en jämställdhetsutbildning och företaget har bland annat infört gula kort i mötesrummen, som går att hålla upp om man vill flagga för ”mansplaining” eller ”hepeating” – när någon försöker göra kollegans idé till sin. Lísa Lind Björnsdóttir är med i en arbetsgrupp som tittar på hur den psykosociala arbetsmiljön ute på anläggningarna ska förbättras.

– Jag tycker att företaget gjort en imponerande insats. Jämställdhet är ett känsligt ämne. Ett avgörande steg var att involvera oss anställda i början. På så sätt blev alla medvetna om situationen och delaktiga i hur den ska förbättras, säger hon.

*Allir är ett manligt kodat sätt att säga alla på isländska, det byttes ut mot det neutrala oll.