Det lönar sig att ha tidsbrist

De senaste veckorna har varit riktigt stökiga. På Allbright släppte vi nyligen en rapport som slog ner som en bomb i näringslivet. Jag har aldrig planerat ett bröllop men inbillar mig ändå att ett rapportsläpp är som ett smärre bröllop. En preppar in absurdum i flera månader, pendlar vilt mellan gråt och eufori, och bränner sedan av allt vid ett och samma tillfälle.

Vanligtvis brukar jag maxa som att rapportsläppet är livets sista händelse. Priset för det är en rejäl baksmälla men också ett vettigt skäl till att ta ledigt och gosa ner sig i sängen.

I år var inget undantag. Jag var vaken halva nätterna och slipade på budskap. Oroade mig för att ingen skulle läsa rapporten. Befarade att bli sen till morgonsoffan. Och våndades över alla arga vd:ar som skulle skicka brev med bajs. Som om det någonsin skulle hända. När släppdagen väl kom sprang jag runt mellan olika tv-kameror och surrade tills jag blev less på min egen röst. När detta var gjort återstod bara tre saker. Ett, att få sjunka ner i djupsömn. Två, att vakna upp helt urlakad. Tre, att spendera resten av dagen med att vältra mig i mys och återhämtning.

Till min förvåning vaknade jag inte med onda axlar och en tung skalle. Jag vaknade med onda axlar, en tung skalle och en niomånadersbebis som avlägsnade en hårtuss från mitt huvud. Sedan ville han såklart ha frukost, och än värre, gå ut i friska luften. Sådär har han hållit på ända sedan släppet. Eller, sådär har han hållit på i flera månader nu, men det glömde jag visst bort när jag tillät mig absorberas av jobb. Kontentan är att jag precis gjort en av föräldraskapets stora upptäckter. Tiden då jag kunde mysa med min trötthet är helt klart förbi.

Men jag klagar inte. För vem sjutton vill vara en sån där galen chef som har noll koll på tid. Som kan boka in möten innan 08 och efter 17. Som missar att resa bort när det är sportlov. Och som kan sitta uppe en hel natt och jobba. Det vore vansinne att vilja återvända till ett sådant liv. Visst hade jag hört talas om att barn ger en perspektiv på vad som är viktigt. Men att barn skulle medföra mindre tid till att agera galen chef, hade jag faktiskt inte förstått. 

Amanda Lundeteg är VD för Allbright, en partipolitiskt obunden och icke-vinstdrivande stiftelse som jobbar för jämställdhet i näringslivet.