Magnus Nordahl är chef för barn- och familjesektionen i Falun. Den här månaden har han varit med och dragit igång en verksamhet med syfte att färre barn ska fara illa.
Färre barn ska fara illa
31 oktober 2018
Magnus Nordahl på barn- och familjesektionen i Falun är med när kommunen satsar för att minska den psykiska ohälsan bland barn och unga. Stöd ska ges innan en orosanmälan blir nödvändig, är tanken.
Varför gör ni en sådan satsning?
– Vi ser på nationell nivå att den psykiska ohälsan bland barn ökar. Med så mycket som 100 procent de senaste tio åren. Hos oss ökar antalet orosanmälningar och skolresultaten blir sämre. Det är alarmerande.
Vad är det ni ska göra?
– Barn som behöver stöd ska inte bollas mellan olika instanser. I stället ska stödet utgå från barnets naturliga miljö, där alla olika aktörer ska samverka.
– Vi ser stödet som i en pyramid. Längst ner i basen finns den universella nivån med de insatser för barn och familjer som är till för alla, till exempel BVC och skolan. Nästa nivå är den selektiva, med insatser efter behov. Det kan vara primärvården eller socialtjänstens stöd- och serviceverksamheter.
– På de nivåerna ska en trygghetsperson vara kittet. För de yngsta barnen kan det vara en BVC-sköterska, sedan en förskolechef och rektor. De ska se till att barnen får det stöd de behöver. Trygghetspersonerna ska ha snabba kanaler till expertis, som psykolog, socialsekreterare och specialpedagog, för att få hjälp att förstå det som händer med de barn som de observerar.
– Om det sedan ändå finns risk för att ett barn far illa tar den översta, specialiserade, nivån över. Där finns socialtjänstens myndighetsutövning och BUP.
Vilka riktar sig verksamheten till?
– Långsiktigt ska alla barn i Falun ha en trygghetsperson. Men vi börjar med ett tvåårigt projekt kopplat till familjecentralerna, två förskolor och en skola. Under den tiden omfattas barn till och med grundskolan.
Vad hoppas ni på för resultat?
– Det vi hoppas på är färre orosanmälningar och att familjer ska ansöka om stöd i ett tidigare skede. Ett gemensamt förhållningssätt från alla de som möter barnen innebär att stöd kan sättas in på rätt nivå. Vi tror väldigt mycket på det här. Jag har svårt att se att det inte skulle göra nytta.
