Upp till bevis

Just nu i skrivande stund pågår en smått absurd strid om regeringsmakten. De sista rösterna räknas och studsar mellan partierna som pingpongbollar. Svenska folket har röstat och vi kan nu inte göra annat än att passivt sitta på åskådarplats och se på när frågorna hopar sig. Hur ska riksdagen fungera? Hur ska Sveriges regering se ut? Vem kommer att bli statsminister? Både socialdemokraternas Stefan Löfven och moderaternas Ulf Kristersson aspirerar på posten.

Det är kaos i svensk politik och läget ser ut att vara helt låst. Det är en frustrerande situation. Det är dessutom en farlig situation eftersom det riskerar att spä på politikerföraktet, vilket i sin tur är en tacksam grogrund för diverse bruna rörelser och populistiska partier.

Det är ett komplicerat läge, men kraven är höga på våra politiker och nu förväntar sig väljarna att alla ”anständiga partier”, för att citera Stefan Löfven, gör sitt yttersta för att lösa knutarna och se till att Sverige får en regering. Det kommer att krävas kompromisser och ett stort mått av pragmatism.

Hämta inspiration från kommuner och landsting, där är förmågan att kompromissa ett måste i politiken, annars fungerar inte verksamheterna. Och en sak är säker; även valresultatet i kommuner och landsting kommer sätta den förmågan ytterligare på prov de närmaste fyra åren.

Politik är viktigt. Politiken påverkar i högsta grad arbetsvillkoren för alla som arbetar i verksamheter som skapar välfärd. Arbetsmiljö, löner, jämställdhet, mångfald – rätten att vara sig själv på jobbet. Allt handlar om politik.

I det här numret berättar vi till exempel om hur kommunanställda hbtq-personer har det på jobbet. Utgångspunkten är en undersökning som Göteborgs stad gjort och som visar att framför allt transpersoner har det riktigt tufft. I Göteborg har ­politikerna antagit en femårsplan för att förbättra hbtq-personers livsvillkor. Undersökningen är en del i det arbetet. Läs mer på sidorna 28–35.